tisdag 21 april 2009

Hemlängtan!

Himlen är lika blå som min jeanskjol och ändå - jag längtar hem! Till min familj förståss, till min morgontidning, till skvalet på P3, till att slänga käft med mina jobbarkompisar ja till och med till min sons hårdrock som är som en ljudfilt i vår lägenhet vissa dagar. Dricka kaffe med D på morgonen efter vår träning hemma. Cykla till jobbet. Tja, ni vet hemma helt enkelt :)

Har haft en förskräcklig natt av hosta igen. Jaja, jag vet allt som finns i lungorna som ska ut... men ändå, jag känner mig som en hundraåring när Z jobbar med mig. Det gör ont i ryggen och det känns som min midja skruvas åt som när man vrider ur en trasa. Tacksam för allt slit han har med mig men får samtidigt tillsagt att jag inte ska göra någon självträning idag. Känner mig svag och eländig. Men bara i kroppen faktiskt! Den här kursen har gjort mig mycket starkare inombords och jag känner verkligen att jag duger.

I huvudet snurrar mycket tankar till och från. Funderar mycket på det här med vad som man kan dela med andra. Är en skrivande person, har alltid haft lätt för det och älskat det, det är säkert en anledning så god som någon till att jag delar det jag upplever med er. En annan anledning är att jag vill avmystifiera en del saker. Även om det handlar om andliga upplevelser eller mentala eller fysiska eller allt på samma gång så tror jag fullt och fast att vi har så mycket gemensamt. När man gläntar på locket. Har också så svårt för den hierarki som finns inom yogavärlden, men jag böjer nacken. Självklart för Z han är outstanding! Yogan är för alla och alla kan yoga, sedan finns det naturligtvis nivåer. Jag har inga förväntningar på andra, som någon skrev, det är inte alls så jag tänker eller fungerar. Försöker lägga av förväntningarna på mig själv också, det är mycket svårare men jag är medveten om dem på ett annat sätt idag än tidigare. När jag tränar utan förväntningar, mm, då är det som bäst och allt flyter.

Har hittat min yoga här i Budapest, inte Z:s yoga eller någon annans, utan min! Det är ett fall framåt :)

6 kommentarer:

  1. Coolt, det låter väldigt bra, det måste vara många försök innan man hittar sin egen yoga. Jag har kommit dithän att jag ska byta dojo.
    Under ett ett samtal idag med en nyfunnen vän som tränat på samma ställe som jag, (visade det sig) kom vi på att vi hade, fick eller tog ut så stora förväntningar på vår kropp och vår flexibilitet att skadorna blev hämmande på träningen och andra aktiviteter.
    Det kan nog så att en del stilar och tränare vill ha ut mer av sina "elever"
    än vad eleven har kropp eller förstånd till.
    Inte särskilt begåvat inlägg inser jag, men jag ville bara skriva och säga att jag uppskattar din blogg. Hellre det än att radera det.
    Tack

    SvaraRadera
  2. Underbart att du hittat din yoga! Jag tror att det är det som är det viktigaste av allt med yogan. Att hitta SIN väg. Att följa någon instruktör och grupp är säkert bra, speciellt för att komma igång. Men sen gäller det att söka själv. Bra gjort, kämpe! Jag är imponerad av dig.
    Pussåkram Loväjsa

    SvaraRadera
  3. "Har hittat min yoga här i Budapest"

    Det låter helt fantastiskt - som inledningen på en roman man vill sträckläsa!

    Jag har så många tankar som snurrar kring yogan, du rör upp dem och vidrör dem i det du skriver. Jag längtar så efter att hitta min egen yoga, min guru, min väg.

    kramar
    a

    SvaraRadera
  4. Annika, vilken fantastisk blogg du har!
    Jag kan ju inte ett yota om yoga men jag kan ändå se att du skriver så bra och engagerat. Kul att du är i Budapest och förkovrar dig, glöm bara inte att ägna dig åt lite ytliga saker också, som shopping :)
    Ta hand om dig, kramar Eva

    SvaraRadera
  5. Eva! Kul att du hittat hit! Shopping är ju alltid ett nöje, men inte speciellt billigt här och jag vill ju hellre äta gott, fika gott och bada :) Hälsa familjen och var rädd om dig. Kram!

    SvaraRadera
  6. Ingen shopping!!!
    Det ska bli kul att få hem dig, och höra allt. Tänkte på ett tidigare inlägg om att byta dojo. Så är det ju idrottens värld, där byter man tränare och klubb fram och tillbaka några gånger. Den enda tränare man inte kan byta ut är sig själv. Egen träning är nog för mig det enda riktiga, då får jag besked om hur mycket jag vill,vad jag kan och vill. Det får inte bli ett tvång att träna i grupp, bara för att man betalat sin avgift.

    SvaraRadera