Jag får vara besvärlig

Det var det där med att stå upp för sig själv. I alla lägen. Jag har inte svårt att stå upp för andra. Men lite svårare för egen del. Faktiskt. Även om jag är en debattglad människa som inte har svårt för att vara rak så har jag en svaghet. Att stå upp för mig. Att göra det och samtidigt veta att det inte alltid blir som jag vill, det är för min personliga del, lite av ett dilemma. Nog vill jag bestämma också. Lite. Eller helst mycket. Jag vet vilken personlighet jag har. Jag vet att jag kan vara helt orädd i vissa sammanhang och har inte svårt för att säga något när alla är tysta. Det är som det pockar på inifrån, även om hjärtat bultar och jag blir varm i huvudet. Men då handlar det aldrig om mig själv. Men om andra.
   Jag har blivit intervjuad av flera olika tidningar och journalister om min bok. Jag är så glad över det. Så tacksam. Men jag kan ju faktiskt inte bestämma vad de ska skriva, hur gärna jag än vill! Jag kan bara läsa om mig själv och häpna. Igår hade jag en diskussion med min ena dotter om det här. Jag sa att jag känner mig så besvärlig och vill inte krångla mer angående en artikel. Då säger hon, barnet jag burit under mitt hjärta, - Men mamma, du får vara precis hur besvärlig du vill! Även om inte allt blir som du vill. Och där kommer pilen in i hjärtat. På ett bra sätt. Jag får vara hur besvärlig jag vill! Faktiskt. Och besvärlig i det här sammanhanget handlade om några rader jag var väldigt obekväm med. Om yogan. För när det kommer till yogan har jag ett vidöppet hjärta, som min man säger. Jag kan ta det personligt ibland när någon säger något om yogan som känns nedvärderande. Ja jag vet. Jag är mig själv. Jag är inte yoga. Men den är fundamental i mitt liv. Men även det jag säger vill jag självklart inte att det ska bli fel runt.
   Och att min dotter kan stödja mig, som jag gjort med henne och att jag känner att vissa saker har landat och växt upp till självklarheter i henne fast jag själv har dolt dem i mig. Det är som att öppna en pandoras ask. Det finns många lager och nivåer. Hemligheter som blir till självklarheter. Jag vågade maila journalisten och fick svar. Även om hon ändrade en del saker så ändrade hon inte allt. Och jag får vara nöjd med att ha tagit ett steg för mig själv. Och yogan :)

Under täcket

Ärlighet. Rakhet. Något som jag värnar väldigt mycket. I mitt liv. I min yoga. Och inte minst i min blogg. Ibland får jag förfrågningar om att göra reklam för produkter eller tjänster. Jag säger alltid nej. För jag har valt en reklamfri blogg. Jag har ingen åsikt när det gäller hur andra gör. Men så har jag valt. Det som däremot fått mig riktigt konfunderad är ett mail jag fick förra veckan. En marknadschef på ett online-marketing företag mailar mig, hon vill att jag ska läsa en gästbloggare hos en av deras kunder. Jag ska sedan "få välja vilket inlägg jag vill" som jag sedan ska skriva om. Den som bloggar är en artist. Så här skriver de;

Vi brukar oftast rekommendera att man skriver mellan 200-300 ord, vilket inte är så långt, dock bör det se naturligt ut när du refererar till originalkällan. När du har skrivit texten så bör du skicka mig ett utkast innan du lägger upp den på bloggen. Vi erbjuder 700kr för att skriva ett litet inlägg.

Jag blir stum. Känner mig naiv. Tänker att det här är inte alls något jag vill göra. När jag sedan vänligt men bestämt säger nej följer en märklig mailväxling. Och jag vill skriva om det här nu för att än en gång göra klart för de läsare jag har. Jag är ingens ombud. Bara mitt eget. Jag spelar inte under täcket. Någonsin. När jag länkar till någon, oftast till någon av mina favoritbloggare, när de skrivet något extra klokt och läsvärt, då gör jag det för att JAG vill det. Inte för att någon bett mig. Och jag är inte till salu. Jag är ingens springflicka. Lobbying måste vara öppen anser jag. Jag inser också att det är ganska många där ute i bloggvärlden som faktiskt sysslar med det här. För jag får också exempel på inlägg där människor skrivit in artistens namn naturligt i sin text. Kanske ska vi vara lite mer observanta? Kanske går det inte att vara det fullt ut? Hur det än är. Du som läser hos mig, du kan vara säker på att jag inte är betald av någon för att skriva det jag gör. Spelar aldrig under täcket.