Perspektiv

Läser hos Alexandra att mr Iyengar fyller 91 år idag. Eller Guruji som han kallas av sina elever. Fantastiskt! Vilken person, vilken inspiratör! Krishnamacharya som tog yogan västerut var mr Iyengars lärare och även hans systers man. Jag beställde en film om mr Iyengar för ett tag sedan, en film om hans liv. Den visar att han var väldigt sjuk som barn, man trodde inte att han skulle överleva. När han började med yoga i tonåren var det inte direkt ett val han gjorde. Det valet gjorde Krishnamacharya åt honom. Och yogan var smärtsam för mr I. I åratal! Det stretade och drog och gjorde ont i timmar efter hans pass. Och när han sedan som vuxen gifte sig och bildade familj så arbetade han borta i veckorna med sin yoga och såg familjen bara på helgerna. Detta gjorde han i 30 år. 30 år!! När det stretar i min kropp och jag har nära till klagomål över min yoga, tänker jag på honom. Hur tufft han hade det. Och även om bakåtböjarnas mästare inte var så mjuk från början så blev han det! Jag tänker också på att denna stora mästare har varit min lärares lärare. I 20 år... Det är viktigt med perspektiv, både i tiden och kroppen. Vi lever verkligen i brådskans tidevarv. Och jag själv som är så snabb och vill gå vidare... Senast igår morse tänkte jag - guuud jag vill ha en ny serie! Jag vill inte göra detta som får mig att hosta och mina ben att streta och vara ömma. Hela dagen...Sedan sansar jag mig :) Så med perspektiv i sinnet vill jag från djupet av mitt hjärta utbringa ett innerligt Grattis till en stor yogi!

Läsa bör man...

Vi halvligger i glasverandan bland kuddar och filtar. Högläsning. Underbart. Alla ord får ny dimension och mening. Att både läsa och lyssna. Att bara lyssna. Man delar och diskuterar eller bara är helt tyst. Nu är jag nästan yr, sa D igår eftermiddag - det här måste smältas. Och visst är det så? Att det behöver gå ett varv inombords också för att landa? Just nu läser vi Yoga for beginners av mr Iyengar.
Det finns otaliga böcker om yoga, bara viktigt att hitta rätt i djungeln. Att ha en lärare som tipsar, jätteviktigt tror jag, någon som kan visa vägen utifrån den stil man utövar. Eftersom Z studerat och tränat i över 20 år för mr Iyengar, känns det ganska naturligt för mig att läsa honom. (Precis som det gör för miljoner andra människor:)) Men inte bara därför, mest för att mr I är så fantastisk på att beskriva yoga med ord. Vad som händer, vad det hela handlar om och varför. För att blanda upp det hela lite ;) läser jag Happy Yoga av Steve Ross. Vill inte bli enögd... Boken som vi läser i vår bokcirkel på nätet. Den är också väldigt givande, lätt i tonen men ändå inte ytlig. Får bekräftelse när jag läser, känner att jag valt rätt väg för mig. Träna och läsa!

Drömmar

Ända sedan jag var riktigt liten har jag kommit ihåg mina drömmar, återberättat dem och funderat över dem. Drömmar! Alltid betydelsefulla för mig. Läste någonstans att drömmar kan ses som de brev det undermedvetna skriver till sig själv. Precis så har jag tänkt. Meddelanden från mig- till mig. Alla drömmar är naturligtvis inte betydelsefulla, men de som är det - de kommer man ihåg. Under en lunch för någon vecka sedan med AG pratar vi om drömmar. Hon citerar mr Iyengar och säger "a yogi sleeps without dreams". Kommer av mig och undrar kan det stämma...läser om ett kapitel i Light on life av mr Iygenar. Jaaa, mycket riktigt, han skriver det. Hur tydligt som helst. Hur kunde jag missa det?? En yogi drömmer inte. Därför att allt det man behöver bearbeta på natten, tja, det är redan klart under dagen. Om man lever sin yoga. Tränar sina asanas. Samtidigt känns det sorgligt, upptäcker att drömmar är en "hookup" för mig. Ska det försvinna? Att jag vaknar och funderar över nattens drömmar? Tja, om jag vill vidare så. Svårt att släppa taget om vissa saker. Men visst vill jag ha den berikande sömnen, djup och drömlös som gör mig alert och mer medveten. Som mr Iyengar skriver - det finns 3 olika sorters sömn, men bara en som man vaknar upp utsövd av. Sova! Utan att drömma... ett steg till att ta. Men först måste jag komma dit att jag klarar av allt under dagen, inte fastnar i någon tankefälla, släpper aggressioner som kommer, lever i nuet helt och fullt - inte syssla med dåtid eller framtid. Vilken utmaning!

Skynda långsamt!

Att man kan bli så besatt av att läsa om yoga! AG och jag bara frossar i böcker. Och a i Skåne, hon hittar helt andra böcker. Men om yoga. Jag har tidigare inte varit mogen eller redo att ta in det jag läst. Det har liksom bara runnit av mig. Men nu, känns som jag äter böcker. Jag får något matnyttigt i varenda liten mening känns det som. Fantastiskt! Till absoluta toppen hör mr Iyengar, i min värld toppar han alla delar. Han skriver bra. Han är extremt kunnig. Han kan förmedla det. Vad behövs mer? Just nu befinner jag mig djupt inne i Light on Pranayama av mr Iyengar. Allt knyts ihop. Precis som andra storheter betonar han vikten av att verkligen kunna stå på sina fötter innan man tar tag i pranayaman. Hur ska man kunna hantera all energi och få de fördelar det bär med sig om man gör det för tidigt? Hör om människor som sin första termin börjar med pranayama...tror att många yogalärare får hålla i sig ibland över vad man vill förmedla. Inser att F verkligen varit klok när när det gäller pranayaman, förmanat och tagit en sak i taget. Som min mamma jämt sa "skynda långsamt!"

Under tråkighetens filt

E som jag bor med här, är så enormt kunnig både praktiskt och teoretiskt. Och som den törstande själ jag är så får jag aldrig nog, speciellt när det gäller alla hennes böcker :) Det senaste fyndet är "Iyengar The Yoga Master" redaktör Kofi Busia, en hyllningsbok till mr Iyengar där en mängd framstående människor inom yoga har skrivit varsitt kapitel.

Z har också med ett kapitel som är helt underbart skrivet, ears: the corridors to heaven heter hans bidrag. När jag läser det så förstår jag lite mer hur Z själv fungerar. Han beskriver hur en mening av mr Iyengar får honom att söka en mängd kunskap till det hela för att sedan hitta det i gamla texter och inse hur stor både erfarenhet och kunskap är hos mr I. (AG - du måste bara läsa den!)
Z gör precis på samma sätt. När han pratar och undervisar oss i grupp, brukar människor nämna olika delar av det han sagt efteråt. Någon sa att det vore bättre om det var mer organiserat, typ som en lektion där man spaltar upp saker i tur och ordning. Men insikten slog ned som ett tomtebloss inom mig, Z gör precis som sin lärare, som han studerade för i 20 år. Och när jag känner att vissa saker som han säger landar inom mig är det förmodligen exakt det som jag ska fokusera på och tränga djupare in i! För min del handlar det hela fortfarande om uppvärmningen och all korrespondens som lederna har med olika delar, organ och ställen i kroppen. Jag har helt enkelt inte kommit längre! På kursen i Glasgow i januari för John Evans lärde jag mig en del grunder och nu kommer fortsättningen. Så vist inrättat av någon :) Z utmanade oss alla första dagen när han frågade om vi orkade ha så tråkigt att vi gjorde alla rotationer i uppvärmningen 100 gånger åt varje håll UNDER ETT ÅR... Kände direkt, detta är min uppgift. När jag nämnde det för andra blev de helt förundrade och hade inte ens hört det hela! Där ser man, man får fånga sitt alldeles egna guldkorn även om det är höljt i tråkighet!

Relax your brain

Om någon säger till dig att slappna av i hjärnan så är det ganska svårt, eller hur? Men om du gör en övning som t ex halasana, plogen, så sker det. På det sättet är yogan så fantastisk och man förstår att den mångtusenåriga kunskapen kunnat leva vidare för att det fungerar. Det är många som bara tror att det handlar om en slags akrobatisk gympa, det handlar egentligen inte alls om det fysiska på det sättet. Det är ett medel för att nå en andlig medvetenhet och hur kroppen och själen jobbar växelvis. Det handlar inte om att lära sig asanas, det handlar om att lära känna sig själv. Ah, Iyengar, min profet! Allt kan man inhämta i hans Light on life.