Mitt emellan ögonen

I flera månader har jag sovit dåligt. Haft svårt att somna. Vaknat flera gånger per natt. Funderat. Oroat mig och även längtat. Det var dels att jag började på ett nytt jobb, som jag faktiskt slutar på om exakt två veckor, dels  bröllopsplaner och tankar de senaste 8 veckorna. Och tänk att vi gjorde det, så himla bra som vi gjorde. Men som sagt. Tomheten och tröttheten har svidit i hela mig. Känt mig totalt utslagen sedan i söndags. Ur form, ur slag, ur allt.
   Igår fick jag en nål mitt emellan ögonen för att sova djupt, när jag var hos min kinesiske läkare. Jag har en ny behandlare och han är så omtänksam och så innerlig. Han pratar dålig svenska och ganska dålig engelska, men första gången jag var där så kände jag hur hans händer visste precis vad de gjorde. Han utför först en form av massage och sedan får jag nålar. Jag är där nästan två timmar varje gång. Det är inte lik den akupunktur jag fått tidigare men jag känner att den fungerar. Han tittar på min tunga och tar mina pulsar så det mesta är likt, men jag får fler nålar och på helt nya ställen, än tidigare.
   Den kinesiske läkaren har varit bekymrad över mitt tillstånd; det har varit stress i hela mitt inre som han uttryckte det, sömnsvårigheter och så problemen på höger sida, som kommer och går. Men efter en månad hos honom så känner jag en skillnad, trots att jag varken fått till ordentlig fysisk träning, ingen ordentlig yoga och jag har ätit mycket sämre. Jag skyller inte på något, jag har helt enkelt inte fått till det när allt annat tagit så mycket tid, energi och kraft.
Och som jag sovit i natt. Som en gud. Som ett murmeldjur. Som vad som helst som ramlar ner i ett svart hål. Och nu börjar vägen tillbaka till mig själv. När jobbet slutar kan jag fullt ut fokusera på min yoga. Och som jag längtar. Jag gör lite grann på morgnarna men det är inte den yoga som jag egentligen vill och behöver. Men jag ger mig till tåls. Och jag är så glad över den här doktorn. Han vet vad han gör! 

Djupsömn

Jag har inte varit så flitig som jag brukar här på bloggen. Faktum är att den där processen som satte igång i september, den fördjupas, tar sig vidare i alla möjliga kringelkrokar och påverkar hela mitt liv. Mer än någonsin kan jag känna hur djupt yogan verkar. Hur många steg inåt-neråt finns det? Svaret är oändligt många. Transformationen viker undan slöjor, the sheets of shadows, som behöver lyftas. Samtidigt vill jag sova mer än någonsin. Vi går till sängs hälsosamt tidigt. Jag vet inte vad som pågår när jag sover - men den senaste veckan har jag sovit så djupt som jag inte gjort på många år. Varje morgon när jag vaknar är jag helt desorienterad. Jag vet helt enkelt inte var jag är. Efter en stund inser jag att jag är hemma i min egen säng. Men det tar faktiskt en stund att hitta dit. Sedan börjar tankarna på vad det kan vara för en dag och vad som ska hända då. Jag har inte en aning! Inte en enda dag vet jag var jag är eller vad jag ska göra. Mer än att jag som vanligt ska andas djupt. väcka mig mjukt och sedan meditera och göra min yoga. Men allt det andra är som bortblåst. Det är så märkligt. Jag sover mig igenom oljud utanför, min mans snarkningar, mina egna snarkningar och alla knäppande ljud i huset som annars väcker mig. Det är en fridfull djup, djup sömn. Samtidigt är det som om jag är någon annanstans hela tiden. Kanske låter det märkligt men det är precis så det känns. Och jag är som nöjd i det djupa virrvarret av täcke och kuddar när jag vaknar. Jag vet faktiskt inte om jag sovit som jag gör nu, någonsin tidigare. Jag brukar alltid komma ihåg mina drömmar men nu är de som bortblåsta, det är som om jag "sysslar" med något annat, det går inte att låta sig beskrivas helt enkelt. Jag försöker inte ens. Men jag är kär i mitt sovande nu. Jag går till sängs tidigt, sover djupt och fridfullt och vaknar nöjd. Det är skönt och känns som ett mycket viktigt steg för mig. Där i sömnlandet. Jag är tacksam. Jag njuter av att sova så här. Någon som känner igen det?

Tejpar min mun, Medveten Andning II

Jag tejpar min mun. På kvällen när jag släcker lampan och det är god natt, då tejpar jag över min mun. Visst låter det lite läskigt? Visst kan man undra vad man sysslar med ibland :) Men faktum är att jag vill näsandas så mycket det går. Och när jag sover vet jag ju inte hur jag gör, men eftersom jag vaknar med torr mun och är törstig så har jag förstått att jag andas med öppen mun ibland när jag sover. Första gången jag gjorde det så fick jag en slags klaustrofobisk känsla och rev av den direkt. Har sedan när jag vaknat insett att jag tagit bort den under natten. Men nu. Nu vaknar jag och den är kvar! Det är ganska fantastiskt. Och jag sover djupt. Skönt. Och tackar för all kunskap som kommer mig till godo av olika människor. Varför gör jag det? Återigen. Jag vill djupandas via min näsa. Som värmer inandningsluften och som har en bakteriedödande funktion. Skapar en bra pH-balans i kroppen. Jag vill orka mer i min träning. Medveten andning it is!

Jag bjuder på en trött version av mig själv från igår kväll med tejpen på strax innan sovdags!

Drömmar

Ända sedan jag var riktigt liten har jag kommit ihåg mina drömmar, återberättat dem och funderat över dem. Drömmar! Alltid betydelsefulla för mig. Läste någonstans att drömmar kan ses som de brev det undermedvetna skriver till sig själv. Precis så har jag tänkt. Meddelanden från mig- till mig. Alla drömmar är naturligtvis inte betydelsefulla, men de som är det - de kommer man ihåg. Under en lunch för någon vecka sedan med AG pratar vi om drömmar. Hon citerar mr Iyengar och säger "a yogi sleeps without dreams". Kommer av mig och undrar kan det stämma...läser om ett kapitel i Light on life av mr Iygenar. Jaaa, mycket riktigt, han skriver det. Hur tydligt som helst. Hur kunde jag missa det?? En yogi drömmer inte. Därför att allt det man behöver bearbeta på natten, tja, det är redan klart under dagen. Om man lever sin yoga. Tränar sina asanas. Samtidigt känns det sorgligt, upptäcker att drömmar är en "hookup" för mig. Ska det försvinna? Att jag vaknar och funderar över nattens drömmar? Tja, om jag vill vidare så. Svårt att släppa taget om vissa saker. Men visst vill jag ha den berikande sömnen, djup och drömlös som gör mig alert och mer medveten. Som mr Iyengar skriver - det finns 3 olika sorters sömn, men bara en som man vaknar upp utsövd av. Sova! Utan att drömma... ett steg till att ta. Men först måste jag komma dit att jag klarar av allt under dagen, inte fastnar i någon tankefälla, släpper aggressioner som kommer, lever i nuet helt och fullt - inte syssla med dåtid eller framtid. Vilken utmaning!