Vackra kurvor

Alla kroppar är vackra. I alla kroppar bor en människa, som är värd att ses som den person den är. Jag känner mig religiös. Nä, inte riktigt så kanske som det låter, men jag är helhjärtat nöjd. Har varit med mina döttrar på Yasuragi i 2 dagar. Ett japanskt spa mitt i Sverige. I Stockholm. Bland klippor och tallar. Så vackert. Så rent för sinnet. Så enormt rogivande. Vi tvättar oss enligt den japanska badritualen. Vi sitter tysta på träpallar och använder oss av tvättlappar i tyg. Det är tyst. Varmt. Häller vatten på oss själva - om och om igen. Meditativt. Vackert. Alla dessa kvinnor. Alla kurvor. Alla kroppar som ser ut som just det de är - kvinnokroppar. Inte tyglade. Inte tuktade. Helt enkelt som vi ser ut. När vi är nakna och inte retuscherade. Det är vackert och det är sant. Vi behöver gå till badhuset oftare :) Se varandra. Inse att naket inte är något annat än just det. Vi talar med låga röster när vi ligger i det 40-gradiga vattnet utomhus. Tallarna gröna bredvid, rönnbären overkligt röda i diset från vattnet. Att gå runt i sin Yukata, alla ser likadana ut. Vi badar oss nöjda. Äter gott och sover tungt. Badar på morgonen. Provar på Chi gong och ser likheter med min yoga. Allt kring hur energierna väcks. Gör samma rörerelser som jag brukar. Märkligt. Men också spännande. Tiden är ingenting som Hans Alfredsson skrev. Och det är extra sant just nu. När vi åker hem känner vi alla tre att vi varit på en långresa. En resa som var 2 dagar i tid mätt men mycket längre på andra sätt. Jag bär med mig lugna naturliga kroppar i mina tankar.

Bilden är på Lizzie Miller, en modell som var "djärv" nog att visa sina kurvor i tidningen Glamour, USA; i slutet på sommaren. Javisst, den sålde slut, för vi är så svältfödda på att se bilder på hur de flesta av oss faktiskt ser ut. Själv har jag helt ändrat ideal, ju mer jag utövar min yoga, ju mindre viktig känns utsidan. Och när jag ser alla kvinnor som i ett badhus, hur de FAKTISKT ser ut, ja då känns det skönt.

Kvällens yoga

Kvällsyoga. Det var länge sen för mig. Som jag yogade en kväll. Som ikväll. Tände ljus i precis hela rummets alla vrår. Mjukt sken. Rökelsen, den enda jag vill ha, Nag Champa med den allra ljusaste gråa rökpelaren - gudarnas godis. Gjorde ett mjukpass, något jag inte gjort sedan början på året. Så skönt. Så ovant. Så rätt. Ikväll. Det stretar och drar i benen och jag mår fint. Trött när jag började. Betydligt piggare när jag blåste ut ljusen. Vattnet rinner längs fönstren och det är mörksvart ute. Ett ord som L sa när hon var liten och det inte gick att se något alls. Trötta tider och korta dagar. Längtar efter kyla. Längtar efter snö. Längtar efter renhet - slippa alla hopkladdade lönnlöv som smetat ihop sig till en beläggning som känns som jordnötssmör gör, när det fastnar i gommen. Men ändå - snart är vi där - försöker att stanna i vilan och att det är så här just nu. Just nu. Vet att stjärnorna lyser någonstans där ovanför och att allt finns där. Ute och inne. I sinnet. I andningen. Tack för yogan. Tack för mitt andetag. Tack för att jag hittat hit. Tack.

E i upavistha konasana, fotograf Dan Lindberg www.danlindberg.nu

Så olika

En bok jag har här på jobbet och som jag läser i ibland, utifrån olika uppdrag, heter Genom sig själv känner man inte andra, med undertiteln Om kommunikation och teambyggande. Författare Bente-Marie Ihlen & Heide Ihlen. Titeln inbjuder. När jag läser så slås jag av att man kan översätta en del exakt till yogan. Hur många tänker när de börjar med yoga. Hur jag tänkte... Att vi jämför så otroligt mycket med andra. Bästa måttstocken är vi själva :) Vill skicka dessa rader till oss alla idag!
Om vi förklarar för en grupp människor som har samlats för att arbeta med kommunikation, att de är olika brukar det inte precis mötas med häpnad. Snarare tittar folk lite uttryckslöst på en. Ja, det är klart vi är olika - än sen då? Men så händer något märkligt. När dessa samma människor lite senare på dagen upptäcker att något de sa eller gjorde fick en helt annan effekt än de hade väntat sig - antingen för att de inte förstod att vad de sa eller gjorde hade en effekt, eller för att de trodde att deras intention och deras effekt var identiska - då blixtbelyses fenomenet olikhet, och de ser inte längre fullt så avvaktande ut. Varför ser människor så avvaktande ut ända tills de upptäcker olikheten i funktion? Implikationen av olikheten? Därför att vi inte systematiskt övas i att förstå och hantera fenomenet olikhet. Vi övas i att förstå och hantera likhet.
Japp! Där satt den! Hur tydligt som helst. Intention och effekt! Inte alltid samma ;) När man börjar utöva yoga och ser att andra runtomkring ibland gör annorlunda, kommer längre eller inte, i en positon, så tror jag att vi automatiskt jämför. Vi borde alla sluta med det! Vi är inte lika. I mycket men inte i allt. Vi är olika och det är helt OK! Det är till och med härligt!

Persistently

Persistently. Med det ordet i mitt huvud vaknade jag tidigt, tidigt. Mörkret ruvade utanför gråsvart och fuktigt. Fukten klär in allt. Rönnbären tunga av droppar. Persistently - ett ord som Z ofta använder när han beskriver vad vi kan kräva av oss själva när vi yogar. Att göra det. Men det är en väldig skillnad på hur man gör och att man gör. För man behöver inte pressa sig. För mig en väldig skillnad. All skillnad faktiskt. Så jag väcker kroppen försiktigt. Jag yogar. Persistently! Att vi tränar regelbundet är det som betyder något. Även det minsta lilla gör skillnad. På lång sikt. Men detta innebär inte att alltid att svettas och ta i. Som Nina skriver idag - om hon vill träna på kvällen och det känns bättre då gör hon det. Visst är det så vi ska lyssna till oss i denna vilans tid? Att inte pressa men att göra. Så rätt han har, den gode Z. Persistently!

Hara!

Böcker. Mitt liv. Också. Kan inte få nog av riktigt, riktigt bra böcker. Men ju mer man läser, ju kräsnare blir man. Tycker jag! Men när man då och då ramlar, snavar över ett guldkorn blir lyckan desto större. Har skrivit en tid om mitt sökande efter centrum av kroppen. Ja jag vet var det sitter, men att KÄNNA det och att utgå från det. Hela tiden. Något helt annat. För mig. Får ett mail av E som säger att hon plötsligt hade tänkt på en bok som hon trodde att jag skulle tycka om. OM jag tycker om den? Jag älskar den! Hara: The Vital Center of Man En tunn liten bok på några hundra sidor med gulnade blad, skrevs någon gång på 60-talet. Tidlös. Blir bönhörd i min längtan efter någon annans ord och förklaringar kring det jag letar. Igen :) Boken är skriven av Karlfried Graf Von Dürckheim, en tysk filosof och psykoterapeut som levde i Japan där han lärde sig meditationsteknik, zazen, av olika zenmästare. En teknik som fokuserar på hara, nedre delen av magen, med fokus på the centre of Self – or True Essence of Being. Men hara, det japanska ordet för mage, står egentligen för betydelser som handlar om
to have one’s mind focused in the hara, is to relate to the outer world from the inner being, with a more relaxed yet alert, state of mind
Han betonar vikten av
the value of paying attention to one’s focus and posture in life Man’s “way inwards” to unite himself with his being with his consciousness transcending space and time
Inspirerande och lätt att följa. Speciellt om man använder sig av det i yogan - det blir annorlunda, jag garanterar :) Att sedan fortsätta och använda sig av det hela vägen, hela livet - min strävan! Hara!

Ingen tankesnurr

Det är skymning redan på eftermiddagen. Men det gör inget. Det finns så många ljus att tända! Jag är trött så trött, efter att ha antagit Magdalenas utmaning att sova 8 timmar, 5 dagar den här veckan, så sov jag väldigt väldigt lite. Istället! Gjorde liksom tvärtom, låg och tänkte bra tankar men sov inte. INTE. och det blir som det blir men inget att hänga upp sig på. Det är som jag slutit fred med mig själv, jag tränar när det funkar och då funkar det! Jag sover när jag kan och då sover jag :) Så simpelt så enkelt. Också lite tomt. Inget gnagande inombords. Visst är det märkligt när man har röjt och städat undan gammal bråte? Det blir både tomt och skönt. Nästan lite lessamt ibland för att man inte är van. Inte van vid att ha det tomt och skönt. Jag har haft så många tankesnurror igång och nu - det är lugnt inombords. Så att skymningen kommer tidigt passar egentligen bra, jag tar det lugnt och tankesnurret - borta!

Bilden kommer härifrån http://www.fkkamera.com/bild.php?bild_id=254