söndag 17 juli 2016

Det laggar lite

En av mina målningar, tema rymd
Krasch bom. Nej kanske inte riktigt. Men varje gång jag varit på något som jag härrör till min andliga utveckling; yoga, ayurveda och nu vedic art så flyger jag högt tills jag kommer hem. Då är det som jag rasar ner i en liten hög. Inget sorgligt, mer att steget känns tyngre. Skrattet finns där men inte lika bubblande. Jag tittar på mina målningar och känner - gjorde verkligen jag de där? Och var ska jag stå och måla nu? Ingen ledig ateljé här hemma precis. Och det känns så besynnerligt att jag landar med en duns varje gång. Som om jag haft en fri tillgång uppåt, mitt wifi mot det stora, den allomfattande energin har varit snabb och enkel. Och nu laggar det. Nu tappar jag kontakten. Nu får jag helt enkelt ta emot när det kommer och det måste inte vara hela tiden. Jag bara är. Jag tvättar några maskiner och njuter av torkvädret. Tvätten nästan slår i vinden. Jag sorterar och fixar. Och struntar i var jag befinner mig själsligt. Just nu. Vi åker till Nora och fikar hos en vän. En vän som en gång var barnvakt och sedan blev hon min yogaelev. Sedan blev hennes mamma min yogaelev! Och nu har hon tagit omtag i sitt yrkesliv och startat ett kafé för något år sedan. Jag blir glad. Nästan upprymd över att träffa henne. Egentligen behöver jag inte så mycket, jag är ju nöjd med det lilla så jag klagar inte. Jag bara liksom rättar in mig själv i mitt led och inser att allt finns en kanske inte exakt hela tiden för mig. När jag har flow då kör jag. Och det kommer när det kommer.

onsdag 13 juli 2016

Uppkopplad

Tisdagen var blå. Blå som i låg och nere. Tredje dagens gissel, vilken kurs man än går verkar det som. Somnar med några frågor och funderingar inombords. Tänker på en person som stod mig när för 7-8 år sedan och hur allt sedan blev.
   Vaknar klockan åtta med ett ryck och en mening i mitt huvud; Idag ska jag måla svart! Och känner mig glad. Vid genomgången av nästa princip inom vedamålandet så visar det sig att det är precis vad vi ska göra idag! Mörker och ljus. Ljus och mörker. Målar första varvet med mörka färger. När jag kommer tillbaka så lyser ett par initialer mitt på tavlan. Jag bara stirrar. Det är initialerna för min vän som jag hade tänkt på igår. Jag frågar flera av mina kursvänner och de ser alla exakt vad det står. Jag målar över dem och känner mig helt klar med den personen. Målar några lager till och så är det lunch samtidigt som det börjar regna. Jag får ett infall och lägger min tavla på gräsmattan och låter regnet jobba med den en stund.
   När vi kommer tillbaka har en del detaljer framträtt. Jag börjar måla. Jag målar som i trans och jag får ett svar på min inre fråga i tavlan. Har aldrig varit med om något liknande. Jag känner mig uppkopplad mot det stora alltet och vet med säkerhet att allt faktiskt finns! Allt som jag vågar tro och leva efter är sant. Och svaren finns där. I mig. Och jag målar fram dem. Är det inte mäktigt så säg?

måndag 11 juli 2016

Som att komma hem

Jag har varit i Ljusdal i tre dagar. Men det känns mycket längre. Kursen är något av det bättre jag gått. Bättre utifrån att det är precis vad jag sökt. Att måla utan pekpinnar eller "hur man ska göra". Vi lär oss de vediska principerna en och en. Vi har inte gått igenom alla men vi håller ju på till fredag så allt hinns med. Det är generöst med färg, hjälpmedel och kreativa lösningar. Jag målar som jag aldrig gjort tidigare. Jag använder allt. Händer, penslar, trasor och idag en snöskrapa! Färg, glitter och allt möjligt.
   Och samtidigt så är det yogans släkting. Vokabulären är samma och de härstammar båda ur den vediska kunskapen och det är mäktigt. Ett träd med många grenar. Yogan. Ayurvedan. Musiken i form av den indiska ragan och det jag kommit i kontakt med i Sound Sadhana och nu Vedic Art. Principerna bygger alltså på den urgamla kunskapen som den svenska konstnären Curt Källman fick till sig och där han skapade hela måleriet som vilar på vedan. Och jag känner igen allt vi pratat om hitills via yogan. Det är som att komma hem. I konsten. Utan pretentioner. Bara skapandet inifrån oss själva och ut. Ingen bedömning. Ingen prestation.
    Igår när målandet tog slut gick vi ned till älven och badade. Himlen och vattnet var blå och varma. Äntligen fick jag bada. Med nyfunna vänner. I en varm älv. Efter att ha målat en hel dag. Jag slocknade som ett barn när jag kom hem. Jag mår så fint. Tänk att jag hittade hit!

Att alla kan måla är en sanning som jag upplever just nu! När man målar från sitt inre och ut!