Nä vi har inte pratat om andningen

Blir uppringd av en person som vill testa yoga hos mig. Han berättar att han gått på en stor yogastudio i stan. På det tredje tillfället för nybörjarna skulle de stå på huvudet. Varje pass innehåller 60-70 positioner. När jag frågade hur han hann med att andas  sa han - nä, andningen har vi inte pratat om. Jag har kollat lite på Youtube. Men har tänkt att det borde finnas något mer än alla dessa gymnastiska övningar.
Ja jo. Något mer. Jag vet inte var jag ska börja. Jag blir trött. Jag blir ledsen och låg. Det här är inte ett gym, där hade jag på något sätt kunna dra slutsatsen om att man framhåller de rent fysiska övningarna , men en yogastudio...
Vill inte vara negativ. Men nog är det något som är galet?
   Och ja. Det är klart att det hänger ihop med hela den här trenden att stå på huvudet eller händerna. HELA TIDEN när man ska visa yoga. Så att yogastudios tror att de måste servera det också. Eller kan de inte mer än så? Det är ju ändå värre. Man kan tapetsera väggarna med certifikat men det spelar ju ingen roll om man inte har förstått. Vad det är man faktiskt sysslar med. Utan kontroll på sin andning och hur man skall andas så blir det väldigt lite över till utveckling. Förutom musklerna då. Att allt kommer med en förändrad andning. Allt annat är yta och prestation.
   Ja ni vet ju att jag skriver om det då och då, att jag blir upprörd och känner mig som en försvarsadvokat för yogan och dess ursprung och varför vi gör den. Helt enkelt. Och nej. Självklart sitter inte jag inne med hela sanningen. Gör inga anspråk på det på något som helst vis. Och nej. Jag kan inte andra yogastilar, men när man inte ens nämner andningen när man har hand om yogan - det är ofattbart.

   Som jag vidhåller ligger ansvaret även hos oss, som arbetar med yoga. Inte bara för vad vi säger utan som sagt för vad vi inte säger. Att en del hellre yogar hemma till en skärm istället för att "utsätta sig" för en lärares ögon, kunskap och erfarenhet. Att vi är blyga och inte vill visa våra kroppar eller "tillkortakommanden" för andra. (Jo jag har läst undersökningar om det här, det är inte mina formuleringar)
  Men hur blev det så här? På så kort tid? Och när vi väl går till yogan IRL då ska vi vara nästintill akrobater. Ställ dig frågan inuti - varför gör jag yoga? Och låt svaret komma inifrån dig själv, låt din lilla röst växa sig stark, lyssna till din själ. Och inse att allt annat är show. Och framför allt pengar.
   Varför tror ni att Yogagirl har så välstajlade bilder där inte ett sandkorn ligger fel? Ställ er frågan och sedan vad det har med er att göra? Vad som sammanlänkar er? Eller är det bara ögongodis? Våga fråga dig själv varför du gör det du gör. Inse att den här yogan, den har blivit en miljardindustri. Där säkert varje enskild deltagare inte är en dålig människa. Men där summan av de som presenteras blir så förflackat, så ytligt, så välkomponerat. Snyggt helt enkelt. Och hur många dras inte med i detta? Vågar vi stå upp för det vi tror på? Tar du diskussionen med dina yogaelever? Jag gör det. Och de flesta av dem tycker att det är skönt. Säger till och med - som jag behövde höra det här!

Slut på dagens predikan. Och ja. Ingen är perfekt. Och ja. Självklart kan man inspireras av bilder. Men ärligt talat. En till bild på en smal blond relativt ung tjej som står på händer eller på huvudet. GÄSP. Är det inte dags för lite kurvigare modeller? Lite andra färger på människor? För när 99 % ser ut så då är det svårt att hitta förebilder. För just mig. Eller för dig. Låt oss prata. Och framför allt låt oss lyssna. Inåt.
   

Andetagsjunkie

Jag är en andetagsjunkie. Eller hur man ska säga. Jag fullkomligt älskar andetagen. De mjuka och djupa. Men också styrningen av andetagen. När man styr från olika delar av kroppen. Det kan ju låta som lite hokus pokus, men faktum är att det fungerar. Bra. Mycket bra till och med. Jag har varit på kurser där jag sett andetagen dras från alla möjliga ställen på kroppen. Sett det ske. Och ändå nästan haft svårt för att tro på det. Jag kan vara en sådan skeptiker! Nu i min undervisning har vi tittat på barnets position, balasana lite mer. En trygg position för en del. Fullkomligt klaustrofobisk för andra. Som vanligt är det individuellt. Men ett faktum är att när man ligger tätt ihop blir inandningarna

något kortare och det kan vara otroligt svårt att få till ett andetag när man ska styra från magen. Men om man styr från baksidan av kroppen, från lungornas bas så händer annat. Igår kväll i mina grupper så var det underbart att se och höra att de som verkligen haft svårt att andas just i denna hopkrupna asana, de andades och kunde känna sig avslappnade. Av att styra andetaget från ett annat ställe. På kursen i somras sa min lärare på en fråga att man kan styra andetaget från en mängd olika platser i kroppen. Och naturligtvis är det så. Kruxet är att veta varifrån man styr i olika asanas. Och det är här den där djupa kunskapen kommer in. Yogans olika nivåer och dimensioner. Jag kan inte annat än buga mig. Om och om igen. För andetaget. För kunskapen. För att det finns där att ta del av för oss. Och att vi har någon som kan förmedla det . Sat Nam.

Bilden har jag googlat fram och inte hittat någon fotograf till.



Andningens dag idag!

Idag är det ju andningens dag. Det blir konferens och evenemang på flera ställen i Sverige. Läs mer här. Om du inte är där det händer kan du ändå fokusera på ditt alldeles egna välbefinnande som kommer via ditt andetag. Glöm aldrig det. Medveten Andning handlar om ett djupt, tyst och långsamt andetag. I det finns allt att vinna. Och du, styr du andningen som i yogan så ska det helst styras från navelns rot, Kanda. Good luck!

Grönt är skönt

Vaknar trött. Ni vet när kroppen är som något som ska baxas upp? Kräver all energi. Får kaffe på sängkanten. Lite bortskämd är jag allt. Jag tittar ut på den fluffiga snön och känner hur mycket jag längtar efter syre. Att dra ner kall luft i lungorna. Jag drar på mig överdragsbrallor och tjocka jackan direkt på pyjamasen. Går en lång promenad. Med mig själv. Landar lite. Andas lugnt. Blir varm. Munnen är stängd och det är skönt. Min tid är faktiskt min.
   Det har varit en rivstart på många sätt den här veckan. Nya akuta arbetsuppgifter som vi varit tvungna att lösa direkt. Högarna som växt. Och ändå har vi skrattat mycket på jobbet. Men faktum kvarstår, jag är trött. Fyra yogagrupper på kvällarna känns i benen. Och i eftermiddag har jag två klienter, en för samtal, en för medveten andning. Och det är ju så kul! Men jag behöver ta hand om mig själv för att se andra. Den slitna meningen står sig. Så jag gör det. Jag tar hand om mig själv. Ingen aptit. Dricker min frukost. Försökt mig på den här ägglatten, receptet  som rullat runt i bloggvärlden ett bra tag. Men jag kan inte dricka det. Jag mår illa av den. Kanske är jag extra känslig men den blir för fet, för mäktig helt enkelt. Jag dricker kaffe med lite kokosfett. Dricker smoothie med avocado. Så får jag i mig det feta på ett godare sätt för just  mig. Grönt är så skönt.

Den totala skillnaden

Andetaget. Så oerhört kraftfullt. Men inte bara det. Det är ju också via andetaget som allt sker i yogan. Olika på inandning och utandning. Var i kroppen du andas. Varifrån du styr. Om du är rädd eller om du är van att spänna dina muskler som i gymträning och annat så är det lättare att skada sig i yogan. Man släpper inte igenom andetaget helt enkelt. Och jag har sett så många nu som gått på andra yogaställen och inte har koll på andetaget trots att de yogat i många år. Och gjort illa sig. I ljumskarna och på andra ställen. Och ikväll blev det så uppenbart för mig när ännu en ny elev kom till mig. Han har yogat  tidigare och det är ingen slump, varenda person från samma ställe uppvisar rörelser men de är inte synkroniserade med andningen. De kan helt enkelt inte andas ner i benen. Kan inte sträcka på dem. Det spelar ingen roll hur länge du yogar om du inte gör rätt. Det är inget självändamål i sig att göra någon slags gymnastik. Om du inte styr via ditt andetag så får du inte energin att flyta. Jag är på mitt  14:e år och först nu så känner jag fullt och fast energin som en våg i mig. Varje gång jag yogar. Och det är som en gåva varje gång och skillnaden är total jämfört med att andas med kroppen till skillnad mot att använda sina muskler som man gjort tidigare. Och till det krävs en lärare. Som ser. Det ska mycket till för att man tror att man ska lära sig det själv. Hur ska man kunna det om man inte ens vet om det? Åh vad jag är tacksam för mitt andetag. Jag har haft en superstel kropp men idag är den mjuk. Och det är andetaget. Det är inte x antal repetitioner i någon statisk övning. Det är A N D N I N G E N. Har du koll på din andning? I varje andetag i din yoga? Då är du på rätt väg. Finns ingen genväg. Andas djupt, inte brett. Andas lugnt. Andas långsamt. Det gör all skillnad.