Som jag ser det

Jag ser så kallade hälsoprofiler hålla upp hela nävar med kosttillskott som de tar varje dag. Smaka på den - varje dag. Det är något som är galet när man behöver tillföra så mycket utöver det man äter. Kanske är man övertygad om att man äter helt rätt. Kanske gör man det. Kanske lider man av någon sjukdom eller biverkan av något som gör näringsupptaget sämre. Men jag tror ju på att våga ifrågasätta just det man själv gör. Gör jag det som är rätt för mig? Äter jag optimalt för min egen hälsa? Kroppen slutar också producera det som den ska men som man hela tiden tillför i form av just - kosttillskott. Så jag är ju en som testar. Jag har tagit bort mina kosttillskott. D-vitamin är det enda jag äter och ja, jag mår bra. Jag äter också det optimala, den artegena födan för människor som är animaliskt protein och bra fett. Inget som skapar inflammationer i kroppen. (Och ja, jag fuskar ibland. Medvetet. Jag väljer det jag vill äta, närsomhelst och varsomhelst, ingen tvingar mig ju till något. Jag vill bara må mitt bästa) Vad har då hänt sedan vi för snart ett år sedan började överge gamla paradigmer här hemma?

• Jag har tappat 15 kg i vikt! Femton. Jag som inte ens ansett mig som överviktig. Men kroppen har slimmat till sig helt enkelt. Helt otippat men det visar också att den är hel. Jag har samma kropp jag hade i gymnasiet utan att ha bantat en enda dag.
• Torra fläckar på kroppen och torra fötter är borta.
• Bättre kvalitet på hår och naglar.
• Jag sover bättre. Tyngre och enklare. 
• Mitt humör är oftast på topp. Förutom när jag haft mina dippar här i januari av cancerutredning och barnens svårigheter. Men jag återhämtar mig mycket snabbare. Högst en dag är jag låg.
• Jag är fridfullare.
• Jag har inga humörsvängningar aka blodsockersvängningar eftersom det håller sig stabilt. 
• Jag äter färre mål och håller mig mätt längre. Kan gå en hel dag utan mat utan att bryta ihop.
• Maten är ingen issue, jag funderar aldrig på recept, vad som ska lagas och handlas. Det går snabbt att handla och jag äter utan större variation. S K Ö N T.  
• Inget sötsug what so ever när jag inte äter kolhydrater. 
• Magen platt, aldrig svullen eller besvärlig. (Du vet väl att man inte fiser när man inte äter kolhydrater)
• Mycket bättre ekonomi utan att köpa det jag inte mår bra av eller behöver.
• Kastar aldrig någon mat. Har egentligen aldrig gjort det.

Jag tror på kretslopp. Jag tror på att äta säsongsbundet, man måste inte äta allt året runt. Jag tror på att äta det man ätit sedan långt tillbaka och när välfärdssjukdomar som cancer, diabetes och metabola syndrom knappt existerade. Jag tror på hälsa mer än politiska beslut när det gäller maten. Äter inget som inte är lagat. Dricker inte min mat eftersom alla enzymer som ska frigöras gör det när du tuggar. Hela den här smoothiehypen är inget som har med hälsa att göra. Som jag ser det. Men jag håller med. Det SER gott och näringsriktigt ut. Även om det inte är det...

Nej jag tror inte på att man räddar klimatet för att man äter grödor producerade som monokulturer i långtbortistan som ska fraktas hit. Monokulturer som utarmar jorden, dödar alla smådjur och insekter och som måste konstgödslas. (Man kan inte äta utan att något dödas helt enkelt) Nej jag tror inte på hittepåmat. Som någon kokat ihop av olika kolhydrater och som har noll näringsvärde, jag säger bara follow the money. Nej jag tror inte på långa transporter - jag äter vilt och naturbeteskött från lokala bönder precis som ägg. Det enda jag köper som är importerat är kokosfett och kaffe. Det är mitt sätt att se på en hållbar livsstil. 

Alla väljer sin väg - det här är min.

Mitahara - the controlled intake of pure food

Tidigare har jag skrivit en slags årskrönika den här dagen, i min blogg. Men bloggen är ju inte som den varit, ändå är det skönt att ha den, att tassa in och skriva när andan faller på och när över 300 har läst mitt förra inlägg så känns det ändå att det inte är förgäves. Gott så. Och tack.
   Mitt 2018 har varit ett år fyllt av att släppa taget. Om föreställningar, om saker jag tror att jag måste och om min oro. Min oro som jag vet att jag har för att jag är vata-dominant vilket gör att jag har mycket rörelse i mig, vinden som kan dra igång på en sekund. Jag vet också att en stark struktur med vanor kring mat och sömn är en del av lösningen, det som jag minst av allt vill ha är rutiner men som jag behöver då det blåser som mest inombords. Nå. Jag jobbar aktivt med det hela. Jag grundar med min yoga och håller mig mer och mer strikt kring min mat.
   Inom Hathayogan är en av de viktiga principerna Mitahara, the controlled intake of pure food, och det är vad jag byggt min kost på det här året. Det har rent konkret inneburit att  äta så rent det går, laga mat från grunden och att ta bort ännu mer av kolhydrater. Ju mer jag tar bort, ju bättre mår jag. Har läst säkert hundratals berättelser om hur människor läkt sina inflammatoriska, autoimmuna sjukdomar på samma sätt - hur kontroversiellt det än ter sig för andra. Tvärt emot vad vi blivit lärda. Jag tror idag, med pengarna som styr i stor skala och med så mycket fake news och manipulerade forskningrapporter att man måste hitta sitt eget. Att man alltså kan läsa allting för och emot. Men vad funkar för mig? Hur mår jag på det jag äter?  Och när man börjar dra på sig sjukdomar, symtom, problem i kroppen måste våga ställa sig sin egen fråga - mår jag bra på det jag äter? Hur politiskt korrekt det än kan te sig i de val man gör för stunden. Vi är alla ansvariga för vår kropp.
   Men food/mat är inte bara det vi äter och dricker. Det är ju också vad vi konsumerar på andra sätt. Vad lyssnar vi på? Vad läser vi? Vad ser vi på? För min del handlar det om att jag slutat se på nyheter. Händer något stort i världen får jag ändå veta det. Jag är sparsam i mina sociala kanaler och jag har avföljt flera som jag aldrig trodde jag skulle sluta följa. Helt enkelt för att de tar mer än de ger. För mig. Så kallade hälsoprofiler har visat sig vara precis tvärtom i mina ögon och då är beslutet lätt att ta. Jag följer de jag inspireras av, de som inte predikar utan som är goda exempel i sig själva. Jag har haft en period av tystnad. Jag är tyst. Ofta ensam hemma. Jag bara är. Som i ett slags meditativt tillstånd som inte kräver men som ger. Och inte en enda podd har jag haft lust att lyssna på. Idag när varenda människa verkar ha en podd lockar det inte mig.
    Jag har läst mindre än någonsin, har tidigare nästan ätit böcker men har börjat sålla friskt. Gillar jag inte det jag läser slutar jag. Och det är få som håller måttet i mina ögon. Läser fortfarande kriminalromaner trots allt, men de måste hålla hela vägen. Läser dem mest för att de speglar vårt samhälle. Hur otrolig en historia än verkar så måste den hålla ihop. Det avgör allt för mig.
  Samma med det jag tittar på. Vi har haft en period av att se på filmer producerade i Asien, filmer som behandlar aktuella ämnen men från en helt annan synvinkel. (Sa jag att jag längtar till Indien?!) Det har gett något, även om de varit våldsamma. Visste du till exempel att den enskilt största evakueringen av människor skedde under Kuwaitkriget? En indisk affärsman lyckades evakuera
170 000 indier från Kuwait till Indien. En helt otrolig historia som vi aldrig hade hört talas om innan.
   Med det sagt. Jag fortsätter att skala ned. Har inga terminskurser inplanerade i min yoga. Kanske blir det någon workshop, kanske andra former. Jag väntar in mig och känner befrielsen av att slippa marknadsföringen. Och jag känner mig som jag äntligen hittat min början till yoga. Efter 18 år av practice och otaliga kurser känns det äntligen så. Jag kan börja skrapa lite mer än bara på ytan av det som kallas yoga. Det stora ordlösa. Och jag är tacksam;

• För yogan, för mina lärare som är facklorna i mörkret och som fått mig att hitta min inre guide.  
• Jag är tacksam för min familj och all kärlek. 
• Jag är tacksam för min kropp som troget bär mig och som kommer igen efter varje bakslag. 

Önskar dig ett Gott Slut och en riktigt fin början på Det Nya Året !

Vem är prinsessan på ärten?

Åh jag visste det någonstans inombords. Att någon skulle bli arg och förorättad för att jag levererar det som är mitt liv och min sanning. För vad kan idag vara mer kontroversiellt än maten? Och tänk så många matprogram det finns. Och tänk så många skolor. Och Sverige är också det kokbokstätaste landet. Det är verkligen en djungel. Och inom yogavärlden. Som översvämmas av märkliga mat- och grönadrinkartips. Och jag rackar verkligen inte ner på någon annans kost. Jag bara redovisar det som jag upplever, läser och som jag sett i min närhet. Kan jag få göra det? Om du blir sur eller arg för det jag redovisar om mig och min närhet, säger det något om dig eller mig då?

Ur Martina Johannsons bok Fettfrälst

Jag känner tre personer som haft tjocktarmscancer, en dog av det, de var/är alla stora kolhydratätare och med mycket socker i sin kost.

Jag känner åtta personer som fått bröstcancer. De är alla vegetarianer och har ätit mycket kolhydrater.

Jag känner en person som opererat bort sin livmoder pga cancer. Vegetarian sedan födseln och stort intag av kolhydrater.

Jag känner tre personer som opererat sin höft. De är/har varit vegetarianer. Med mycket kolhydrater.

Säger det här något? Nej kanske inte. Men det får mig att tänka ett varv till. Kring kolhydraterna. Det här måstet med kolhydrater det står mig ärligt talat upp i halsen. Och folk är så känsliga så otroligt lika prinsessan på ärten, det tål inte att pratas om.

Och ska man dra det ytterligare ett snäpp så hittar man raw food. Eller rå, okokt mat som vi säger på svenska. Både inom ayurvedan och yogan är det big no-no. När jag pratade med min ayurvediska läkare om det i Indien var han lite chockad. Eller som han sa "what you don't cook outside the body, you have to cook inside". Det vill säga, om du äter okokt mat så använder du din agni och feminina energi till att "koka" maten inuti. Många upplever en initial förbättring när de börjar med råkost och gröna drinkar. Men det är som en exploderande stjärna, man får mycket energi i början och sedan dör det ut. Det kommer från USA och har inget med yoga att göra. Men ni vet som vanligt  är det money talks. Så man gör en pyttipanna av allt och kallar det hälsosamt. För det SER gott ut. För att vi tror att det gagnar oss. No hard feelings, jag har själv vandrat i gröna-drinkar-träsket. Mina yogalärare förespråkar allt avhållande från rå mat. Och att dricka grönsaker, munnen är gjord för att tugga och det som frigörs då av enzymer får du inte annars.

Något intressant som jag läste på rawness av alla sidor, är om att låta bli rå mat om man har tendens till sköldkörtelproblem. Och det är det tusentals kvinnor som har i Sverige. Tänk om man då vill boosta sig och dricker gröna drinkar, som visserligen innehåller mycket näringsämnen men som vi inte kan bryta ned eller tillgodogöra oss. Vad är det då för vits? Vågar man svära i kyrkan? Vågar man ställa frågor om det som känns självklart för en del men faktiskt inte för andra? Tänker på flera bekanta som jag har som är utmattade och i princip bara sover och som ska vara "duktiga" och äta råkost. Som jag tror bara gör dem sämre. De skulle behöva en varm kopp buljong. Något som många förespråkar idag, eftersom man inte får i sig det man fick naturligt när man åt alla delar på djuret och även kokade buljong på benen. Både Sanna Ehdin och Kostdoktorn slår ett slag för det. Själv har jag läst en hel del artiklar och personliga berättelser om det och jag kommer nu att koka min buljong för att se om det funkar lika för mig och min höft, som det gjort för många andra. Jag har börjat med att dricka gelatin (=kokt kollagen) varje morgon och tycker jag är bättre, men svårt att säga ibland vad som beror på vad.

Om man mår optimalt på det man stoppar i sig, då gör man förmodligen rätt. Om man inte gör det, ja då måste  man ju ändra något. Med mår bra menar jag:

• avsaknad av allergier
• avsaknad av smärta i leder
• aldrig eller sällan är förkyld
• inte har huvudvärk av något slag
• inte har något problem med magen
• inga inflammationer i kroppen, som i andningsvägar, mage, tarm eller leder
• om man sover gott och djupt och inte har svårt att vakna
• om man har ett jämt humör och blodsocker
• om man klarar av att vara utan mat en längre stund utan att man går i taket
• om man slipper äta en mängd tillskott för att må optimalt, det är ju egentligen maten som ska ge dig det du behöver. förutom d-vitamin som är svårt att få i sig och för att vi bor i så solfattigt land
• är pigg och nöjd 
• inte har någon svår sjukdom som cancer, metabolt syndrom eller diabetes 
• inte har pms eller menstruationsbesvär

Hur många mår då optimalt?  Gör du? Vågar du titta på vad du äter? Eller blir du bara arg om någon säger något om det? Tror du inte att kost och hälsa har något samband? Vill du veta? Eller vill du sticka huvudet i sanden? Själv mår jag bäst av att veta. Och att leta fakta, forskning och personliga berättelser. Följer två konton på instagram där båda tjejerna har gått ned någonstans 90-100 kg!! Smaka på det! Och ja, de har uteslutit kolhydrater och socker. Är det placebo? Snacka om förakt för andras liv och livsresa.

Hur jag mår? Jag har en förstorad sköldkörtel men inga problem med ämnesomsättningen, har testat mig hundra gånger. (ungefär) Jag har en ömmande höft. Annars har jag varken huvudvärk eller förkylningar, sedan några år. Min pollenallergi har försvunnit sedan några år. Kan nysa till någon gång och sedan är det klart. Har en bra sömn, är glad i humöret och jämn. Inga inflammationer längre i mina luftvägar. Jag klarar av att vara utan mat en hel dag om jag fått i mig bra med fett på morgonen. Punkt. Som du ser har jag betat av en hel del i min egen lista.  Vad beror det på? Tja. Jag har minimerat kolhydraterna och ökat på fettet.

Jag har långa tider ätit vegetarisk kost. Jag har aldrig mått bra på det, aldrig känt mig mätt, fått hudproblem och magproblem med svullnad och värk, sovit dåligt och blivit rastlös och nedkyld. Och ja, den längsta perioden jag testade var ett år. Därför är mitt val inte vegetarisk mat.

Kött. Jag äter kött men inte alla dagar i veckan och när jag äter kött äter jag vilt (hemskjuten älg) eller naturbeteskött. Det går att hitta rätt. Jag äter inte skaldjur och jag äter inte fisk. Skaldjur äcklar mig, du vet väl att de tillhör familjen spindeldjur? Och fisk är det svårt att hitta rätt. Vill inte att haven ska fiskas ut eller att man matar fisk med annat än de ska äta i fiskeodlingar. Någon gång hittar jag en vit fisk på restaurang som jag äter.

Ägg. Jag äter en hel del ägg. Eko. Och det går att göra så mycket på dem.

Frukt. Äter ingen frukt. Äter bär. Men inte så mycket. Nu när det är jordgubbssäsong blir det det, annars blåbär och hallon.

Mjölkprodukter. Äter smör. Annars inga. Hittat en fantastisk vegansk ost som är gjord på kokosolja. Smakar som vanlig ost :)

Grönsaker. Äter blomkål, spenat, broccoli, squash, gurka. Lite lite sallad och avodcado. Men mest lagade grönsaker.

Fett. Det viktigaste för mig. Smör. Kokosolja. Inte så mycket vegetabiliska oljor eftersom de höjer inflammationsnivån i kroppen. Dit vill jag inte.

Känns det spartanskt? Inga problem för mig. Jag vet vad jag mår bra på och att jag halkat ner i sockerdiket gör mig bara mer motiverad nu igen. Och du, hoppas du också hittar rätt i den här djungeln. Och gör du inte det, bli inte förbannad på mig. För jag är en biohacker i dess rätta bemärkelse, jag provar, testat, läser tills jag hittar rätt. Hoppas du också gör det. För jag tänker åldras och vara frisk. Det som funkar när man är 40 kanske inte går när du är 60 eller 80. Just saying!

PS. Känns det här allt för kontroversiellt för dig, fundera på varför. Och jag vet. Inga gulliga kommentarer kommer på ett sådan här inlägg. Men om jag inte är ärlig, då är det ingen mening att blogga för mig.

Kunde haft det sämre

Vaknade tidigt av en våldsam hostattack och sedan var det som jag blev sämre direkt. Orkade inte äta, orkade ingenting mer än ligga ner. Min man kom hem igår med en diagnostiserad lunginflammation så vi är lite möra här hemma. Bestämde mig trots allt för att åka in till jourcentralen, efter att ha pratat med en urgullig sjuksköterska.
   Jag har mitt i min influensa fått en kraftig bronchit. Det är bara att ta alla mediciner jag behöver nu. Inget att huttla med, ibland måste man. Jag fick inhalera Ventoline vilket gör mig oerhört darrig både i och på kroppen. Men jag behövde det. Hemma igen, ryggläge och har ställt in alla mina yogagrupper den här veckan, eftersom vi båda här hemma är sjuka. Läraren och vikarien. Men. Det som var märkligt i det hela var att alla mina prover var optimala. Allt var tipp topp förutom rosslet i bröstkorgen. Jag hade ingen feber. Jag hade normalt blodtryck. Syresatte mig optimalt. Högt blodvärde 148. Och ingen annanstans märks det i min kropp att jag är sjuk. Mer än i lungorna. Det är ganska märkligt sa min doktor. Det är ganska märkligt tycker jag själv. Min man jobbade hela dagen igår tills han åkte till doktorn som sa - lunginflammation! Hur har du kunnat jobba alls? Det är ganska märkligt. Tyckte doktorn. Tyckte min man. Kan det stavas yoga? Att vi är dåliga men ändå inte helt nere i botten. Eller är det ett önsketänkande kring alla effekter yogan har? Hursomhelst, vi är dåliga men vi kunde haft det sämre.
   Det går ingen nöd på mig och efter att jag hade tagit beslutet om att ställa in yogaklasserna så var det som jag andades ut. Igår bakade jag lchf-pizza, en pizzabotten gjord på ägg och ost, och det var lika gott att äta den kall med smör på, som en smörgås när jag kom hem och äntligen lyckades få i mig något. Jag kved en stund efter smågodis men lyckades övermanna mig själv, jag mår ju bara illa av det, och lät bli att köpa något.
   Det faller ett tätt snöblandat regn, det är isande kallt ute och jag varken kan eller ska gå ut. Jag finner mig i det. Lägger tillrätta filten och klickar fram ännu ett avsnitt i den sprillans nya säsongen av House of Cards. Jag kunde ha det sämre. Hoppas du mår bra och får en fin start på din vecka.

Yoga, bikarbonat och citroner

Upp och ner. Som en berg- och dalbana har det känts i min kropp. Vet inte om jag någonsin varit så uppmärksam på vad som faktiskt sker i mig när jag är sjuk. Vad det nu är som stökar, virus eller bakterier så har jag ansträngt mig för att lyssna inåt. Jag har varit matt och låtit kroppen jobba på med sitt försvar. Samtidigt har jag längtat ut, längtat efter frisk luft. Igår när jag kände lite mer energi klädde jag mig riktigt varmt, tjock mössa på huvudet och gick en liten sväng. Vårkänslan var påtaglig precis som känslan av frihet. Ser våra fyra rådjur som långsamt strosar på fältet när jag närmar mig min brevlåda. Sedan skuttar de iväg så graciöst som bara de kan. Deras vita rumpor blandas med fläckar av snö i skogen, som ett kamoflage och så är de borta. Vägen är lerig och det ligger lite, lite snö kvar i skogskanten. Snart börjar en annan tid, det känns tydligt.

Efteråt är jag helt utslagen. Lägger mig i  min första ordentliga boost, supta padmasana, benen i hellotus och så liggande bakåt, med ett stort bolster under ryggen. Som jag hostade efter det, det öppnar upp bröstkorgen på ett mycket effektivt sätt. Ganska skönt att ligga så. Kan man inte ha fötterna i lotusställning så kan man sträcka ut benen rakt framför sig eller ha dem i sukhasana, korslagda ben eller easy pose.
   Jag har stillat suget efter sött och smågodis med massor av fett. Bra fett. Och lite mer grönt att dricka. Min man kom hem med en slags smoothieblandning av olika salladssorter och torkad mynta där man bara skulle tillsätta äppeljuice. Det var otroligt gott. Kunde inte låta bli att blanda i lite vetegräs och spirulina för att verkligen boosta och rena mig. Äter inga mediciner men mattheten är stor.
   Jag går nästan alltid upp i vikt när jag är sjuk. Det är som kroppen drar ihop sig och samlar allt för att inte tappa någon kraft. Det är okay men jag känner mig stor.  Ungefär som när man har mens, de flesta går upp några kg under mensen och det här känns lite lika. Tänker också på hur mycket hormonerna styr oss, allt i princip, och där gör kosten en stor insats för att vi ska få rätt nivåer av allt. Är så glad att sötsuget lagt sig och att jag ätit ordentligt. Tappar inte aptiten, det är snarare som jag är mer hungrig, att kroppen verkligen vill ha energi.
   Min andra boost är att bada i bikarbonat, 1 dl i badvattnet piggar upp hela systemet. Även dricka det lite grann för hostans skull. Jag gör allt jag kan för att stärka mig. Teorin är att bikarbonatets effektivitet mot infektioner handlar om att höja kroppens PH-värde eftersom virus, bakterier och svamp generellt gillar en sur livsmiljö.
   Min tredje boost är citroner, något som också hjälper kroppen mot försurning. Jag tror att jag har druckit och ätit flera kg citroner sedan jag blev sjuk. Jag blir alltid sugen på citroner när jag är sjuk. Jag kan äta dem rakt av och det gör gott. Eftersom citroner gör kroppen basisk, tvärt emot vad man kan tro, så lyssnar jag ännu mer på kroppen här. Vill inte ha en försurad kropp. Vill inte ha en sjuk kropp. Men just nu är vilan kanske den allra största medicinen. Men jag tror det har vänt. Igår hade jag ingen feber och solen har kikat fram.

Har du några tips på vad du använder när du är sjuk?

Fokus frisk

Snön häller ner. Går inte att säga på något annat sätt. Snön täcker allt i min trädgård. Allt ute på åkern. Allt som hade töat bort kommer nu tillbaka. I en blötare form, men ändå. Jag vet att det är vårsnö eller vad man ska kalla det. Snö som snart försvinner igen. Ligger hemma. Hostar och rosslar. Är matt. Dricker hett vatten med ingefära och citron. Tar en sked med kall honung, för att inte tappa den antibakteriella effekten. Stannar i att jag behöver vara hemma några dagar. Ingen katastrof, bara lite tråkigt. Å andra sidan så orkar jag inte så mycket. Läser. Sover lite då och då. Och tänker. Tänker på allt och inget. Tacksam att min man kan ta mina yogagrupper så jag får vila och inte smittar någon.
   Det märkliga när jag är sjuk är att jag blir oerhört sugen på sött. Igår kände jag att jag inte vill vara i den sockerkänslan. Jag gjorde tvärtom, jag åt så mycket fett jag kunde komma på. Drack te med smör i (som nomader gör på tundran) och åt flera avokado. Åt gröt med massor med smör. Och tänk. Det stillade sig. Jag köpte med mig bär av olika slag när jag åkte hem och det söta i dem är det jag mår fint på. Så bär med grädde till eftermiddagen. Jag tänker bli frisk utan socker. Framför allt för att jag absolut inte vill trigga något av inflammationsskapande kost. Hostan vill jag slippa så snart det går. Jag drar i mig allt fett just nu, även lite mjölkprodukter som grädde, det får jag korrigera sen, men sockret ska inte in i kroppen. När jag tänker på det så har jag alltid blivit sugen på sött när jag är sjuk. Det är lite intressant det där. Kanske någon slags belöningstanke eller att kroppen är så trött och behöver snabb energi och då signalerar sött. Jag vet inte. Men jag vet att jag äter fett så jag blir mätt och struntar i allt annat just nu. Fokus frisk. Har du någon erfarenhet av sötsug när du är sjuk?

Det har inte alltid varit så

När jag skottar snö för tredje dagen i rad och det aldrig slutar snöa så känner jag ändå hur stark jag är. Faktiskt. Men det har inte alltid varit så. Ibland är det viktigt att påminna sig. Att också kanske påminna andra. Jag vet inte hur många gånger jag mötts av kommentarer som -vilken tur du har haft! och det har gällt allt ifrån min partner, min familj, mitt hus, min yoga, att jag jobbar som yogalärare, att jag skrivit en bok osv. Och så vidare. Och nej, jag har inte haft speciellt med tur. Men jag har jobbat för det jag tror på. Hur präktigt låter inte det? Men när jag kör skoveln i den bakpulverliknande snön så är det egentligen lätt att tänka sig bakåt. Man tänker bra när man skottar snö, det är ett som är säkert.
Varför jag tänker på andras bild av mig är för att det också kan spegla det man själv kanske upplever. Jag har i bloggen alltid beskrivit mina inre hinder, blockeringar, smärtor och skador. Jag har inte mörkat något. Jag har dessutom skrivit om det när det händer. Jag har inte "safeat" och beskrivit saker i efterhand. När man liksom har facit på om det gick eller inte. Nä. Jag har utan skyddsnät kastat ut mina utmaningar här i bloggen. Sällan redigerar jag. Sällan skriver jag om. Sällan väntar jag med tankar jag har. Nej det är rakt på, rakt ut. Det är så jag vill ha det. Och när jag idag beskriver min vardag så vet jag att det kan låta bortskämt. Men det har inte alltid varit så som det är nu. Jag har inte alltid ägt min egen tid när jag inte jobbar. Jag har inte alltid orkat yoga eller röra mig som jag gör nu.  Jag har inte alltid varit intresserad av min kropp som jag är nu. Det som alltid intresserat mig däremot är mänskliga relationer, valen vi gör och hur vi alla fungerar. Mentalt. Själsligt. Idag är jag också intresserad av hur jag fungerar rent fysiskt och vad som påverkar mitt mående och min hälsa.

   Jag har inte fått något gratis, men när en bekant säger att jag lever ett drömliv, som hon också önskar sig, så är min fråga till henne - vad hindrar dig att göra det du vill? Och det kommer en lång räcka av förklaringar och hinder. Som om inte jag också har haft det? Hon vet ju heller inget om hur jag känner eller har det egentligen, hon hör bara yttre saker.
   Att börja yoga, var den stora vattendelaren i mitt liv. Men när första diskbråcket i nacken för 11 år sedan kom så fick smärtan mig att hitta andra sätt att utöva min yoga. När armen tappade känseln och ändå gjorde ont. När jag fick nästa två diskbråck året efter och inte kunde gå, för att höger ben var obrukbart var den första tanken - hjälp, jag vill inte tappa min yoga! Jag gick en hel termin och tittade på andra som utövade yoga. För det var omöjligt för mig att göra det som de gjorde i salen. Däremot hade jag ett eget program som jag följde slaviskt hemma. Och det gav resultat. Men utan min egen envishet så hade jag varit någon annanstans idag. Nej, jag slår mig inte för bröstet, jag vill bara påminna om att varje dags slit eller glädje ger utdelning i slutänden. Alla små val längs vägen ger ett ganska makalöst resultat längre fram.
   När jag började med yoga kunde jag inte ha föreställt mig någonstans att jag skulle bli yogainstruktör att jag skulle sluta på studion där jag yogade och undervisade flera gånger i veckan i 8 ÅTTA år (!) för att några år senare starta min egna studio. Det var bara den inre rösten som fick mig att ta mig åt lite olika håll. Och med lärare som såg mig och peppade mig men även utmanade mig. Och jag vet inte hur många som jag tränat med som sagt - åh, jag skulle också vilja träna för Zhander och Emma. Och samma svar kommer från mig - vad hindrar er? När vi tittar in i den där bröstkorgen där hjärtat slår så är det bara vi själva som vet varför vi gör de val vi gör. Och inget är gratis. Inget händer bara. Om vi inte uttalat det vi önskar OCH jobbat för det. Samtidigt. Så nej, det har inte alltid varit så som det är i mitt liv just nu. Men om jag kan förändra saker i livet och kroppen så kan du. Det var bara det. 

Kolhydratsinfluensa

För femtielfte gången skriver jag om detta. Maten. Kosten. Har inte riktigt ätit som jag mår bäst på. Testar lite allt möjligt för att se var magen min drar sin gräns. Jag har gått med i en FB-grupp, "LCHF -tips, pepp och recept!" och har fått hur mycket tips på mat, bröd och fikagott som helst. För ibland behöver man inspiration och se vad andra gör och vad de möter. Jag fullkomligt älskar när människor delar med sig. Här har jag hittat en gröt som är det godaste jag ätit i den vägen, mandelgröt gjort på vatten, kokosgrädde, mandelmjöl och ett ägg.  Och idag dag kom ett recept på vitlöksbröd, ska testas till kvällen. Men gröten, mmm, igår var jag ledig och då passade jag på att testa. Man delar allt möjligt i den gruppen, de som vill gå ner i vikt fotar sig före och efter

Mandelgröt med extra stora blåbär, mums!

kostomläggningen,  de som dragits med diabetes och andra sjukdomar redovisar sina hälsovinster. Och så vidare. Och så vidare. Här tycker jag att sociala medier är som bäst. Människor som peppar varandra och får andra att hålla ut när de sviktar. Det som är skönt är att människor hittar egna vägar till välmående och hälsa, ibland tvärt emot det läkare och dietister slagit fast är det bästa. Men vi som läser Sanna Ehdin och som följer henne vet hur dåligt pålästa en del "experter" är. Jag mår allra bäst helt utan gluten, socker och mjölkprodukter. Så är det. Sedan väljer jag avsteg ibland, men det får inte bli för ofta för då mår jag verkligen inte bra. Får kolhydrat-influensa, carb-flu, och det är inte skönt. Huvudvärk, ont i magen, vrålhungrig där jag annars inte alls är hungrig, svälld i magen och allmänt på lite sämre humör. Det är otroligt hur mycket kosten spelar in i välmåendet. Tänk också att många går ner i vikt utan att ens träna. Ja! Jag vet, det är klart att kroppen behöver röra på sig, men här rasar faktiskt människor i vikt bara av att ändra sin kost. Det säger ganska mycket. Sedan är vi individuella som vanligt. Män har generellt lättare att tappa i vikt och kvinnor 40 och uppåt kan ha svårare att tappa vikt. Om det är det man är ute efter. Men det här välmåendet, det är det inte som slår. Så nu när sötsuget slår till går jag och äter lite blåbär. Tar lite mer kokosfett i kaffet och blir mätt direkt. Och jag har äntligen vänt sötsuget ryggen den här gången också, ingen mer carb-flu för mig.

Min hälsa

Bekräftelse. Hur ofta känner vi inte att vi behöver det? På allt möjligt av det vi gör. När jag har rest till Indien så har de flesta jag pratat med sagt - Men att du vågar! Att du törs låta dem behandla dig. Vad det betyder egentligen vet jag inte, för nog kan man behandla människor i alla delar av världen på olika sätt. Kanske är det det okända som skrämmer, vad vet jag. Jag vet ju att det har fungerat för mig och för andra i min familj och för vänner jag lärt känna i Indien. Ibland känns det ändå skönt med någon slags bekräftelse på det man gör. Jag träffade min osteopat innan jag åkte i somras och idag träffade jag honom igen.
   När han undersöker mig så utbrister han -så bra att du åkte för det är en stor förbättring i din rygg. Jag har som ni vet haft fem diskbråck, i nacken, två i bröstryggen och två i slutet på ryggraden, vilket i princip ger en svaghet i hela ryggen. Och det har skapat mönster i min kropp, vridningar åt olika håll och kompensationer för detta. Ja ni vet. Jag är så van att ha lite ont här och där att jag ibland inte förstått att det inte är riktigt bra. men just det här i bröstbenet var lite läskigt tyckte jag, skrev om det här. Han undersöker mig och berättar om bröstbenets svidande som hänger ihop med det som finns i min nacke och skuldra. Och det är lugnande. Logiskt. Det är skönt att höra från någon som jag litar på.
   Och jag använder inte bara alternativa metoder men det är oftast där jag får svar. Ringde min vårdcentral till att börja med där jag pratade med en sköterska som helst ville få mig till att säga att jag också hade ont i revbenen, vilket jag inte har, för annars fanns det inget "namn" på det jag kände. Hon frågade mig flera gånger tills det kändes som en sketch. Vad är det som pågår i den svenska sjukvården ibland? Det är som ett lotteri, man får hoppas på att få prata med någon som hör vad man säger. Så simpelt egentligen.
   Det finns så många som arbetar med hälsa och som pluggat länge inom den så kallade alternativa vården som till exempel osteopaten. Men även vår TCM läkare och där har vi fått all hjälp i vår familj för olika sjukdomar eller problem. Eller massörer och zonterapeuter. Listan kan göras lång. Sedan måste man ändå lita till sitt eget förnuft ibland, självklart. Men jag har verkligen letat mig fram. Och blivit mer och mer noga med vem jag låter röra min kropp.
   Och han är så klok, säger precis som min yogalärare Z sa, låt Indienbehandlingarna arbeta klart i din kropp innan du påbörjar ny yoga eller korrigering. Kanske ända fram till jul, bokar nästa tid två månader framåt. Det är skönt, samstämmiga tankar om min kropp och välmåendet från olika kompetenser. Så hittar jag min bekräftelse på det jag söker när jag vill optimera min hälsa. Hur gör du?

Såpabad

Solen steker efter att dimman har lättat. Vi har storstädat. Nej det är inte det roligaste som finns men ibland behöver man sköta om sitt hus också. Vi har varit mycket utomhus och fixat, vi är faktiskt alltid mycket utomhus, speciellt när vädret varit så varmt. Men när fönstren är strimmiga och dammet dansar överallt då blir jag obekväm. Vi tvättade alla fönster, skurade hela huset, rensade kaminerna och skötte om krukävxterna. Det är så skönt att ha det rent och fint. Lika viktigt att sköta om sitt hus som sin kropp. För mig. Framåt kvälningen var vi båda helt slut. Faktiskt. Så vi tog oss varsitt såpabad. Ni vet, det som Sanna Ehdin rekommenderar, 2 dl av hennes såpa Sannas Såpa eller Hälsingesåpan i ett bad. Helst en timme eller fler timmar. Jag har gjort det några gånger nu, sedan vi lyssnade på henne för någon månad sedan. Och hon rekommenderar det som en detox. Och för mig har det varit det. Första gången höll jag på att baxna. Vattnet blev grumligt och grått. Hela badkaret blev smutsigt. På riktigt. Jag var inte smutsig när jag klev ner i badkaret. Men det är annat som rensas ut. Sedan har det smutsiga minskat lite, men effekten är samma varje gång. Och jag blir trött. Sjunker. Och sov sedan i 10 timmar. Djupt. Jag är så inspirerad av Sanna. "Såpan motverkar skadliga bakterier, svamp och mögel och stimulerar cirkulationen. Att ta långbad har en rad hälsofrämjande effekter eftersom huden är vårt största organ och mycket viktigt för utrensningar." Jag skriver under på det. Har du testat?

Bilden har jag lånat från Sanna Ehdins Facebooksida där hon skriver att det är bra att bli ifrågasatt och det blir man alltid när man kommer med nya tankar. I artikeln svarar hon.

Jag har tid

Midsommar kom och gick. Kallt men med goda vänner. Regnigt idag men det är nästan skönt.

Vaknade med en öm hals igår, febrig och helt slut. Ont i hela kroppen. Jag låg hela dagen, orkade ingenting. Kraftlös. Men ändå ledig. Så får det vara. Tänker efter. Räknar efter. Och sedan jag gick ned i arbetstid den första september förra året så har jag inte varit sjuk. Mm. Det tål att tänkas på. Jag har haft lite känningar av förkylning, lite trötthet och huvudvärk. Men varje gång har det varit över på en dag när jag vilat. När jag prioriterat mig på det viset. Det är ett kvitto på hur rätt det för mig att göra så. Det betyder att när jag vaknar tidigt och känner att ingen yoga eller meditation är inom synhåll, då låter jag bli det. Läser. Ligger på soffan under en filt. Utanför fönstret står grenarna horisontellt ibland och regnet slår på rutan. Stunden efteråt lyser solen med all kraft den kan uppbåda. Och jag ligger kvar. Blir serverad chiapudding med kokosmjölk och jordgubbar. Tar en stor sked med honung, vet att det har en antibakteriell verkan. Dricker hett citronvatten och lite senare vill jag ha starkt kaffe. Jag har det gott i mitt soffhörn och har inte bestämt om jag ska jobba imorgon eller inte. Det måste helt enkelt min dagsform avgöra. När man är kraftlös för fysisk ansträngning då behövs krafterna till annat. Lite energi krävs allt för att komma i form igen. Jag har tid.

Att undvika gröna smoothies enligt Ayurveda

Nu ska jag skriva något som jag tror många har svårt att hålla med om. Fine. Jag skriver det ändå. Har länge tänkt på ayurveda kontra raw food och kalla drycker. Eftersom det i ayurvedan är big no no. Men samtidigt så oerhört populärt här hemma. Det är gott med gröna smoothies. Men frågan är om det är bra. Och bra för just mig? Ayurvedan liksom yogan är högst individuell. Mina lärare säger att raw food minskar din agni (livseld) och din feminina energi. Punkt. Det har jag hållit mig till. Behöll inte ens boken om raw food som jag hade köpt :) Men de gröna drinkarna har smugit sig emellan. Kanske mycket för att jag känt mig nyttig när jag druckit dem. Tyckt att det är bra saker det här. Gott helt enkelt. För att det är trendigt i yogavärlden. För att det är trendigt i hälsolivstilsvärlden. Ja. Det kan jag utan omsvep erkänna. Men till slut hamnar jag ändå vid - vad gagnar mig? Vad är bra för mig? Jag dricker aldrig kalla drycker. Det här med is i allt, som vi importerat från något stort land i väst, det är helt ointressant för mig. De flesta yogisar jag träffar de dricker kokt vatten, gärna lite varmt. Och jag äter sällan frukt. Ayurvedan blandar inte den lätta kvaliteten i frukt med andra kvaliteter som i grönsaker. Här blandar vi hejvilt och känner oss kreativa tror jag. Även jag. Även jag. Tro inte annat. Men när jag läser det här så tar jag till mig det. På något sätt kommer svaren till en när man börjar fundera på djupet. Jag som är dominant i vata inser att min kropp förmodligen försökt säga mig något som jag nu hittat kunskapen till. Ta dig tid att läsa texten även om den är lång. För din hälsas skull.

Varsågoda, jag har lånat text och bild härifrån http://everydayayurveda.org/diet-for-your-dosha/3-reasons-avoid-green-smoothies

3 REASONS TO AVOID GREEN SMOOTHIES

Green smoothies are all the rage, particularly here in Byron Bay, and are promoted as one of the best things you can do for your health. In case you’re one of the rare few who has never had one, green smoothies are usually made up of about 40% leafy greens, 60% fruit and often contain a bunch of other goodies to make them tastier or more nutritious such as chia or flax seeds, maca or camu powder, cacao nibs, hemp protein, spirulina or coconut oil…
At first glance, the power-packed hit of vitamins, minerals, anti-oxidants and fibre you get from a green smoothie seems indisputably healthy… so why on earth would you avoid them? Well the Ayurvedic view is never just about NUTRIENTS… it is always about QUALITIES and these seemingly super-smoothies have some qualities that can have a negative effect if consumed regularly over a long period of time.
So here we go, three reasons to avoid smoothies, from an Ayurvedic perspective:
1)THEY AGGRAVATE VATA
Green smoothie recipes usually call for chilled water or the addition of ice cubes. On top of this, the majority of the fruits and veggies added to them are cold in quality. Even if you’re adding some warming ginger to your smoothie the overall quality of smoothies is still usually COLD. Leafy greens like kale, chard, spinach and cabbage; veggies like broccoli and celery; as well as a number of fruits are also DRY and ROUGH in quality.
The Vata (Air/Ether) dosha in our bodies has the qualities of dry, rough, cold, mobile and changeable. Foods that are COLD, DRY and ROUGH, therefore, directly aggravate Vata. Like increases like. When our Vata is aggravated it causes increased dryness, roughness, coldness, mobility and variability in the body/mind. This can be experienced as variable appetite; gas or pain after eating; dry constipation or loose motions (incrased mobility); dry/rough skin and hair; variable energy; poor circulation and pain or cracking in the joints.
From a mental perspective, aggravated Vata is associated with increased mental agitation, restlessness, flightiness, grasping, anxiety, poor concentration, poor memory, changeable moods and insomnia. Vata has a strong association with the nervous, endocrine and excretory systems so excess Vata is most inclined to affect these systems and…. according to Ayurveda, the majority of all diseases are related to aggravated Vata dosha.
2)THEY DEPLETE OJAS
Aggravated Vata is also associated with catabolism or the breaking down of tissues. This is one of the reasons why people often feel very energetic when initially getting into green smoothies (and raw food generally) – because when a cell breaks down a huge amount of energy is released, like an exploding star!
The good news is your fat tissue gets broken down…. but the bad news is all of your other tissues do too including the deeper tissues of bone, marrow, nerve and sexual reproductive tissue. Depletion of these important deep tissues is never a good thing – we’re talking weaker teeth, weaker bones, compromised nerve conduction and communication, hormone issues and infertility.
Also, these deeper tissues are responsible for directly nourishing the foundation of our immune system, known as ‘Ojas’ in Ayurveda. If they become depleted, Ojas also becomes depleted and as a result, we can become susceptible to auto-immune problems, chronic fatigue and other diseases of depletion.
3)THEY ARE DIFFICULT TO DIGEST
Although many of the ingredients in a green smoothie are actually light, the sheer quantity of ingredients (e.g. 10 or more cups of fruit and veggies in one smoothie) makes them very dense and therefore heavy. If you’re adding a bunch of superfoods to the mix, your smoothie is going to be even heavier. And heavy food, although satisfying to one’s hunger, is difficult to digest.
Green smoothies are also very complex. Our digestive fire (‘Agni’ in Sanskrit) likes simplicity. For example, our Agni has no problem digesting a few veggies that have been cooked with mung daal, rice and spices to aid digestion. Foods cooked together in a single pot have time to get to know each other, to combine their qualities and be transformed from several individual ingredients to a single meal with a particular character. In contrast, smoothies contain a multitude of ingredients with very different qualities combined raw in a blender. Raw food prepared in this way may be delicious, but it doesn’t allow for this subtle marrying of qualities. As a result, the meal remains very complex which is difficult for the body to digest.
From an Ayurvedic perspective, green smoothies also contain the number one food combination no-no. Ayurveda teaches that fresh fruit should never be combined with any other foods. As we know, green smoothies combine fresh fruit with leafy greens, veggies and superfoods. Although somewhat pre-digested thanks to the blending process, the smoothies still stay in our stomachs for as long as the most difficult food contained within them takes to digest. As a result the fresh fruit (which is light and easy to digest in comparison to all other foods) generally stays in the stomach for too long and ferments – causing over-digested food wastes (or ‘Ama’ in Sanskrit).
In the short term, green smoothies may be cleansing, due to their high fibre content but they tend to put a strain on the digestive fire – which most people experience as a sensation of lasting ‘fullness’ (and think this is a good thing!). In the long run, the aggravation of Vata leads to an imbalanced digestive fire of the ‘Variable’ kind (like a candle blowing in the wind). Variable digestion is associated with pain, bloating, flatulence, burping and also leads to the under-cooking of foods or undigested food wastes (‘Ama’). This is where the ‘cleansing’ benefit is reversed. These undigested wastes accumulate in the digestive tract and eventually overflow and relocate into the deeper channels and tissues of the body where they wreck havoc with cellular nutrition and waste disposal and can become the root cause of all disease… according to Ayurveda.
MAKING GREEN SMOOTHIES ‘HEALTHIER’
So there you have it! Some pretty good reasons to reconsider the green smoothie trend…. aggravated Vata, depleted tissues, depleted Ojas, imbalanced Agni and accumulating Ama!
Having said all that, it should be noted that if you have a robust Pitta or Pitta/Kapha constitution with a super strong digestive fire and a body in need of a little cooling, you’ll be able to handle green smoothies better than most (particularly during the summer months). On the other hand, if you have any Vata in your constitution, you should avoid them altogether.
If you’re already addicted to green smoothies and are determined to keep having them for whatever reason, try the following adjustments to make them slightly more Ayurvedically-friendly:

1. ✦add a pinch of turmeric and ginger and a squeeze of lemon to the mix to aid digestion
2. ✦have them at room temperature, not cold… or even add a little hot water
3. ✦keep the ingredients to a minimum, keep it simple and less dense – less is more!
4. ✦add a little coconut oil to offset the dry/rough qualities of the veggies
5. ✦try them without fruit or use fruit that takes a little longer to digest, like avocado or ripe bananas
6. ✦avoid the addition of superfoods – they make them even heavier
7. ✦only have them a couple of times a week, not daily.

Älskade citron

Citroner. Något som jag kan bli våldsamt sugen på. Då pratar jag om det sura. Har tänkt ibland att jag försurar min kropp genom att äta citroner. För rättsom det är blir jag oerhört sugen på citroner. Äter dem som äpplen. Har inte ens funderat över det. Ramlar över information om citroner och att de faktisk gör vår oftast försurade kroppar, mer basiska. Kan nästan känna hur polletterna trillar ner inombords. Jaha! Efter min galloperation för 6 år sedan så har jag ibland fått riktiga cravings för citroner. Äter dem som jag äter äpplen. Faktiskt. Och återigen har kroppen talat om vad just den vill ha för att må bättre. För att hjälpa mig när jag är försurad inombords. Jag har i perioder börjat dagen med hett vatten och en halv pressad citron i. Allt för att starta kroppen på ett vänligt sätt. Efter en halvtimme brukar det vara lagom att göra sin yoga, då har systemet vaknat till och hela mitt inuti blir piggare. På något vis. Så jag tar upp den trevliga vanan igen. Hittar den här information:
Citron är en god antioxidant och innehåller bioflavoniderna som bl.a. förebygger hjärt- och kärlsjukdomar. Citron är antiseptisk och kan användas vid småsår, den renar blodet och används även som skönhetsmedel för hud och hår. Citron är även bra på att ta bort toxiner i kroppen. Citron tillsammans med olivolja anses kunna lösa upp gallstenar och motverka njursten. Citron är ett mycket basiskt livsmedel.Att ha citron i vatten eller mineralvatten är därför mycket bra. Citron skyddar även mot magsjuka. Kan även användas som insektsmedel!

Min kropp - mitt tempel

Min kropp. Mitt tempel. Min starka uthålliga kropp. Som jag slarvat med den. Som jag struntat i den tidigare i mitt liv. Utan att ens reflektera över att den har burit mig. När sedan ryggraden krackelerade med alla dessa diskbråck så fick jag en hårdhänt påminnelse om att sköta om mig. På ett annat sätt. Jag har arbetat på sjukhus i nästan 5 år, med administrativa sysslor. Kunde känna ett nöje i att skriva operationsberättelser. Såg på kroppen som ett slags instrument inte som något jag lånar. Kunde titta på operationer och se det mäktiga pusslandet och lagandet. Men något har hänt. Jag mår illa vid blotta tanken på att någon ska skära i en kropp. I min kropp. I någons kropp. Att tänka sig att människor lägger sig frivilligt för att bli skurna i, det gör mig lite yr. Ärligt talat, jag har blivit så mjuk inuti att jag inte riktigt hänger med. När jag jobbade på kollo i en annan tidsålder, var det alltid jag som lappade ihop och som åkte till sjukhuset med barnen som stoppat handen genom en glasruta eller som fått en metkrok i pannan. När jag jobbade med ungdomar var det jag som tog dem till akuten när de hade försökt hoppa nerför hela trappen i ett svep eller trillat av en häst. Jag blir cool när något händer. Jag stannar upp och gör allt metodiskt. Det är en tillgång. Men kroppen som blöder eller har ont har jag varit mer nyfiket intresserad av. Låter det knasigt? Ja för mig själv gör det det. Men nu är jag tvärtom. Som en blöt tvättsvamp när jag ser på tv om olika skador och där det behövs operation. Blir yr när jag tänker på att någon människa ska bli skadad. Någon. När jag ser filmer där otäcka saker händer blundar jag hårt så hela ansiktet knips ihop. Är det min ålder? Är det yogan? Kanske en kombination, vad vet jag. Jag vet bara att min kropp som jag bor i nu, den vårdar jag så gott jag kan. Inte genom att späka den eller försöka tukta den. Nej genom att följa den. Min lärare Zhander pratar om att låta kroppen visa, att inte engagera mer av kroppen i en rörelse än just det som pågår. Det är så vackert. När han visar så förstår jag hur jag spänt och trixat tidigare. Men när jag släpper taget och låter mjukheten ta plats, ja då händer helt andra saker. HELT andra. Det är mäktigt. Tänker också på dr Vijay i Indien som alltid påpekar att jag inte är min kropp. Inte. Är. Min. Kropp. Så otroligt viktig påminnelse, speciellt i dessa träningsglada tider när människor vill skulptera sin kropp. Få den att se annorlunda ut än den faktiskt har möjlighet till utifrån arv och gener. Ja hur den ser ut helt enkelt. Jag har ett okomplicerat förhållande till min kropp idag. Kanske hade det inte varit möjligt tidigare, jag vet inte, bara glad åt att det är så nu. Hur känner du för din kropp?

Inte skuldbelägga, bara kartlägga

Det finns ett uttryck som jag har otroligt svårt för. Som människor stoppar i halsen på andra. När det går bra för dem själva men inte för andra. Vad ska du lära dig av det här? eller Det finns en mening med det som sker, bara släpp taget nu! Kanske är det mest så att när andra uttrycker saker man själv tänker, men när det redan är smärtsamt över att det sker, då blir det för mycket. Utan några andra jämförelser så tänker jag på Karin Björkegrens Jones eller Kristian Gidlund, båda bloggare som jag följer och båda drabbade av cancer. De har uttryckt att människor ger tusentals goda råd. Fast de inte bett om det. I Karins fall har det också varit så att människor inom yogavärlden eller "den alternativa" sidan av livet har varit beskäftiga och haft åsikter om hennes val av behandling. Låt mig säga detta direkt - jag förespråkar ofta alternativa metoder, jag är intresserad av andra sätt att se på tillvaron, livet och jag har ofta haft en oförstående omgivning (inte familjen) till mina val. Men vem kan säga vad som är bäst för någon annan? Och varför ska man behöva höra fraser om lärande när man är mitt uppe i det som är jobbigt? Stort som smått? Jag gick till doktorn igår därför att hostan jag skrivit om här har pågått alltför länge. Kroppen är trött av att vakna många gånger per natt och den är trött av allergin. Också. Och ja, jag försöker kartlägga saker, lägga pussel i mitt liv och försöka se om jag kan hitta vägar. Alternativa. Eller ibland, som igår hos en läkare på min vårdcentral. Och han var så fin. Förstod. Frågade försynt om jag har ett barnbarn i min närhet. Och det har jag ju! Och när jag tittar i kalendern och jämför med hennes mamma, så har jag förmodligen blivit smittad av lillungen. Och när jag blivit sämre, är efter att jag träffat henne. Han sa att småbarns bakterier är mycket" starkare" och det är viktigt att veta om. Om man har känsliga luftrör, som jag haft hela mitt liv. Inte för att på något sätt "skuldbelägga" bara för att kartlägga. Vad har jag lärt mig? I stort - jag har en konstitution med svaghet runt lungorna. Jag kan behandla mig själv ganska mycket med kost och yoga. Men ibland behöver jag en doktor. I smått - att inte bli irriterad över människor som vill kasta ur sig sina frågor om vad jag lär mig, när jag är sjuk. Människor som ytterst sällan är sjuka. Å andra sidan, vad lär man sig om man alltid är frisk och ser andra vara dåliga? Att man ska vara en god medmänniska kanske? Att man ska inse att man aldrig kan göra andras val, aldrig kasta ur sig frågor som kan uppfattas som cyniska. Det var bara det.

Samma historia

Näst sista behandlingen. Idag och imorgon är det fotmassage av hela kroppen igen. Den behandling som allas vistelse börjar och slutar med här. När jag är insmord med olja och mjuk överallt hittar kvinnornas fötter vägarna djupt ner i vävnaderna. Återigen. Vissa delar är fortfarande ömma, som mina vader och underarmar. Men nacken och ryggraden är mjuka. Följsamma. Jag tittar på kaklet på väggen där jag ligger och får min nästsista massage. Kommer knappt ihåg den första fotmassagen den här gången. Tiden går snabbt. Tiden går sakta. Allt flyter. Jag hör någon stöna högt i rummet bredvid. En högtalare skriker ut budskap varvat med indisk pop. Kråkorna kraxar och allt är som vanligt. På något ovanligt sätt. Hela massagen avslutas med en huvudmassage som är både fast och mjuk. Allt är på något vis både ock. Kvinnorna avslutar det hela med att buga sig inför mig med händerna i namasté och en sång. Det är så vackert. Poetisk massage på något vis. Tänker på alla jag träffat här. Inte bara de som jobbar utan de andra som också rest hit. Med hopp om läkning. Med hopp om styrka och kraft i kroppen.
   Hör en del otroliga historier. Ser en hel del med egna ögon. En man som skadat sig i en mc-olycka och som haft ett stelt ben i flera år efter olyckan böjer nu på sitt ben utan problem. En man som haft en lätt stroke och är i 40 års åldern kom hit darrig och svag. Efter fem dagar har han en annan blick, han går rakt och starkt utan stöd. En kvinna som haft ryggproblem i åratal är mjuk och stark. En kvinna med en ärftlig hudsjukdom på fotsulor och handflator får en egen medicin och börjar se en förändring i sitt skinn. Hon tittar och tittar på sina handflator. Säger - min farfar och min pappa har den här genetiska sjukdomen som man inte kan bli frisk från, men nu verkar det hända något. Andra berättar om den kraft och styrka de känt i kroppen när de kommit hem. Hur de inte haft en förkylning eller ont någonstans det sista året sedan deras tidigare behandling. Och egentligen berättar vi alla samma historia av att våra kroppar börjar läkas. Det fortsätter hemma, det vet jag. Och det som sker här under taket av Treatmenthouse är egentligen poesi, andlighet och värme som ges av människor till människor. Det är vackert så. En behandling kvar.

Precis tvärtom del II

För att förtydliga mig lite. Jag är för hälsa. Punkt. Om det visar sig att gamla idéeer och tankar om vad man bör äta och vad man bör undvika visar sig vara förlegade, då blir jag intresserad. För att svara på några frågor:)- Jag och min man äter samma mat. Förutom att jag äter fisk och skaldjur, det tål inte han, så jag äter det på lunchen ibland istället för hemma, för att slippa laga två rätter till två personer. Det som jag skrev som förbättringar i mitt mående, det gäller även honom i allra högsta grad. Han har även tappat i vikt sedan vi började, jag har mest tappat i centimeter :). Vi började med den här kosten i tysthet, ville se om vi fick några hälsoförbättringar. Vi blev överväldigade över hur vi själva mår nu. Men de första två veckorna hade jag konstant huvudvärk, morgon, middag och kväll. Vaknade och somnade med huvudvärk. Sedan försvann den. Sockersuget har för min del varit lite jobbigt först men jag har inte ätit godis på två månader och jag saknar det bara när jag ätit för lite fett någon dag. Det är också riktig intressant tycker jag.

Frukost består av ägg i någon form, kaffe eller te och fet god rysk yoghurt med lite bär och nötter på.

Lunch och middag består av grönsaker som växt ovan jord, de har lägst kolhydrathalt. Protein stort som din hand och cirka 1 dl fett i fetaste formen. Avokado, riktigt kokosfett (inte det där lilla fyrkantiga paketet) smör, grädde, creme fraiche. Alla feta varianter.

Man bör få i sig 500 gr grönsaker varje dag.

Festar på mörk choklad, bär och grädde.

Bakar bröd på frön, ägg och riven ost till exempel. Eller med mandelmjöl. De blir fantastiskt goda och man äter med riktigt ekologiskt smör på. Jättegott!

Det vi inte äter är socker, kolhydrater som pasta, ris och potatis eller bröd. Men man behöver inte köra så hårt på att utesluta kolhydraterna om man kan tolerera dem. Men då äter man mer GI-inspirerat med långsamma kolhydrater.

Det hela har resulterat i att vi äter mer "ren" mat. Lagar mat mycket oftare och köper aldrig något halvfabrikat eller charkuteriprodukter (som det heter i debatten). Inga E-nummer så lång det går att undvikas och inga tillsatser. Har ni sett hur ofta det är socker tillsatt till olika matprodukter? Det är lite otäckt nästan när man börjar läsa innnehållsförteckningen på allvar. Vi köper ekologiskt så långt det går. Feta ostar går bra. Inte så dumt snacks att äta brieost och oliver. Eller Groks, parmesanostknappar. Och när man börjar leta finns det hur många goda recept som helst. På nätet och i böcker.

För egen del har jag också börjat fundera på varför jag fick operera bort min gallblåsa för snart 3 år sedan. Då sa läkarna att man inte visste vad det berodde på att så många kom in med gallstensanfall. På min arbetsplats är vi ett helt gäng som opererat bort gallblåsan! Hos kostdoktorn har jag sedan läst det här Jag har aldrig varit överviktig men däremot har jag undvikit fett. Förmodligen var det inte alls bra för mig...

Ja, det är lätt att bli lite frälst när maten ger så goda effekter. OCH när alla de senaste stora studierna visar hur bra människor mår på den här kosten och hur friska de blir. När fler och fler läkare ser hälsovinsterna och propagerar för en koständring.

Det jag däremot inte förstår, det är hätskheten i debatten. Alla märkliga slutsatser som sedan visar sig inte ha belägg. Det är sorgligt.

Lägg in bilden på min egen LCHF-tårta igen som en god avslutning :)