Motstånd och styrka

Det vara ju inte meningen att liksom hänga ut KY i mitt inlägg igår. Förlåt om det uppfattades så. Däremot har jag vansinnigt svårt för förenklingar och vad som är bäst hit och dit. Med det sagt så gick kanske själva poängen med inlägget bort. Poängen var att vi har olika hinder på vägen till personlig utveckling och andlig mognad. Jag försökte visa var mina svagheter ligger. Egentligen inget annat. Men just clarity, är den svåra nöten att knäcka, om man upplever sig som upplyst, jag menar vad ska man då jobba med?? Och tänk så många jag mött som jag tror har det problemet. Och som sagt, som jag upplevt här och där i flödet. Nog om detta.
   Idag har jag haft en annan svårighet. Jag har tränat. På gymmet. Och ja, jag har ju valt. Men det är med 51 % mot 49 att jag går dit. I mig. Just nu. Motståndet är kompakt. Så larvigt egentligen att jag borde skratta åt det. Men jag gör. Min envishet är bra att ha ibland. Har jag bestämt mig så har jag bestämt mig. Och det var så många år som jag inte tyckte jag behövde något annat. Inte kände att det liksom var ok med något annat än yogan. Snacka om snäva gränser! Men nu när jag insett att min kropp behöver mer styrka, då vet jag ju att jag egentligen gjort rätt val. Ja ni vet. Snurren i huvudet är för mycket ibland. Nå. Jag vet att min lärare tränat både kampsport och annat, utöver sin yoga. Så varför skulle inte jag? Liksom.

Det positiva med styrketräningen är att belöningen kommer ganska snabbt. Jag känner mig starkare igen efter bara en vecka. Det ger hopp inför sommaren då jag ska vara jättestark!

Vill vara en sköldpadda

Jag vet att varje gång jag sticker ut hakan, eller gör det som människor upplever som att sticka ut hakan, då får jag en och annan snyting. Jag vet det. Men kan liksom inte hejda mig ibland. Som de här inläggen om utseendefixeringen och annat som inte är så trevligt inom yogan, oj vad mycket jag har fått ta emot i mailväg när jag gör det. Någon skrev till mig och frågade hur jag kunde tycka att min yoga är mer innerlig och hur jag kan bedöma andras innerlighet... Det gör mig matt och ledsen. Hur skulle jag överhuvud taget kunna bedöma någon inom yoga? Jag kan ju inte bedöma mig själv heller. Prestation, bedömning och show hör inte hemma där.
   Jag har fått snytingar många gånger rent bildligt talat. Så huvudet nästan snurrat runt, åt vänster och åt höger. Och alltid av kvinnor. Det är också intressant. Många tycker att man inte får säga det heller. Som om vi kvinnor vore godare än män. Nej förtrycket eller rollerna ser bara olika ut, men jag tror inte att det är enklare att vara en ung kille än en ung tjej. Däremot vet jag ju hur jag har haft det som ung tjej. Har jobbat mycket med tjejgrupper och annat. Men även med killar. Låt oss bara vara människor.
   Jag läser mailet och börjar storgråta. För jag känner mig så dj-a trött på att jag ska bli bedömd. Tolkad på det här sättet. Som om jag tror att jag är bättre än någon annan. Jag vet att jag inte är bättre, men inte heller sämre. Kanske sticker det i ögonen. Att jag öppnar munnen och hjärtat och skriver om det som jag och många andra upplever som exkluderande.
   Går en långpromenad och tårarna fryser på mina kinder. Vinden viner och det är grått och iskallt. Kanske har jag också lite känslomässig baksmälla efter dagarna i Göteborg, vemodet som rullar in. Har också en oro kring vår äldsta dotter som ligger på BB med för högt blodtryck sedan några dagar. Händer inget naturligt sätter de igång förlossningen imorgon.
   Visst är jag svag och liten när jag går med i känslosvängningarna och ett litet mail kan tippa hela mig, snytingen glider hårt över min haka och trycker till extra mycket. Jag skulle vilja vara en sköldpadda och dra in huvudet så ingen kommer åt mig. Tyvärr är det så att känslomässigheten håller viljan av att tala/skriva så hårt i handen att jag får leva med hur jag är och formats. Just nu är jag liten.

Kvantfysik - gåtans lösning

Lite kvantfysik som en fortsättning på gårdagens inlägg.  Vi har allt att lära av kvantfysiken. Och mest av allt hur vi själva skapar vår egen tillvaro. Utifrån det som är givet. I kvantfysikens värld vet man att inget är solid massa. Allt är energi. A.L.L.T.  Ä.R. E.N.E.R.G.I  Vi vet ju också det på något plan. Men hur förhåller vi oss till det? Jag blir mer och mer intresserad, ju längre jag tar mig i yogan, ju mer intresserad blir jag av den här energin vi kultiverar i våra kanaler - det som är yogan, oavsett stil, om du frågar mig. Och rent utvecklingsmässigt så går vi från de stora rörelserna till de små. För i kvantfysikens värld är allt smått. Så smått att det knappt går att begripa med sitt sinne. Jag läser den här texten nedan, som egentligen sammanfattar både mina frågor och svar. Allt jag behöver göra är att förhålla mig till den informationen. Och ta emot. Och kultivera. Fokusera på vad jag vill uppnå. Vad säger du? Kroppen kan inte skapa, den kan bara göra det som tanken tänkt. Tanken kan inte erfara. Spirit, ande är det som är som länkar dessa tillsammans. Vad gör vi i yogan? Vi kultiverar oss genom vår andliga disciplin. Klart som korvspad. Eller?

Why You Should Be Aware Of Quantum Physics

Nobel Prize winning physiscists have proven beyond doubt that the physical world is one large sea of energy that flashes into and out of being in milliseconds, over and over again. Nothing is solid. This is the world of Quantum Physics. They have proven that thoughts are thoughts put together and hold together this ever-changing energy field into the ‘objects’ that we see. So why do we see a person instead of a flashing cluster of energy? Think of a movie reel. A movie is a collection of about 24 frames a second. Each frame is separated by a gap. However, because of the speed at which one frame replaces another, our eyes get cheated into thinking that we see a continuous and moving picture. Think of television. A TV tube is simply a tube with heaps of electrons hitting the screen in a certain way, creating the illusion of form and motion. This is what all objects are anyway.

You have 5 physical senses (sight, sound, touch, smell and taste). Each of these senses has a specific spectrum (for example, a dog hears a different range of sound than you do; a snake sees a different spectrum of light than you do; and so on). In other words, your set of senses perceives the sea of energy from a certain limited standpoint and makes up an image from that. It is not complete, nor is it accurate. It is just an interpretation.
All of our interpretations are solely based on the ‘internal map’ of reality that we have, and not the real truth. Our ‘map’ is a result of our personal life’s collective experiences. Our thoughts are linked to this invisible energy and they determine what the energy forms. Your thoughts literally shift the universe on a particle-by-particle basis to create your physical life.
Look around you.
Everything you see in our physical world started as an idea, an idea that grew as it was shared and expressed, until it grew enough into a physical object through a  number of steps. You literally become what you think about most. Your life becomes what you have imagined and believed in most.
The world is literally your mirror, enabling you to experience in the physical plane what you hold as your truth - until you change it.
Quantum physics shows us that the world is not the hard and unchangeable thing it may appear to be. Instead, it is a very fluid place continuously built up using our individual and collective thoughts. What we think is true is really an illusion, almost like a magic trick. Fortunately we have begun to uncover the illusion and most importantly, how to hange it.
What is your body made of?
Nine systems comprise the human body including Circulatory, Digestive, Endocrine, Muscular, Nervous, Reproductive, Respiratory, Skeletal, and Urinary.
What are those made up of?
What are tissues and organs made of?
Cells.
What are cells made of?
Molecules.
What are molecules made of?
Atoms.
What are atoms made of?
Sub-atomic particles.
What are subatomic particles made of?
Energy!
You and I are pure energy-light in its most beautiful and intelligent configuration. Energy that is constantly changing beneath the surface and you control it all with your powerful mind. You are one big stellar and powerful human being. If you could see yourself under a powerful electron microscope and conduct other experiments on yourself, you would see that you are made up of a cluster of ever-changing energy in the form of electrons, neutrons, photons and so on. So is everything else around you. Quantum physics tells us that it is the act of observing an object that causes it to be there where and how we observe it. An object does not exist independently of its observer! So, as you can see, your observation, your attention to something, and your intension, literally creates that thing. This is scientific and proven. Your world is made of spirit, mind and body.
Each of those three, spirit, mind and body, has a function that is unique to it and not shared with the other. What you see with your eyes and experience with your body is the physical world, which we shall call body. Body is an effect created by a cause. This cause is thought. Body cannot create. It can only experience and be experienced - that is its unique function.
Thought cannot experience - it can only make up, create and interpret. It needs a world of relativity (the physical world, body) to experience itself. Spirit is all that is, that which gives life to thought and body. Body has no power to create, although it gives the illusion of power to do so. This illusion is the cause of much frustration. Body is purely an effect and has no power to cause or create. The key with all of this information is how do you learn to see the universe differently than you do now so that you can manifest everything you truly desire.

Text: John Assaraf

Styrka

Styrka. Många vill kombinera sin yoga med någon annan träning. Jag som tränat olika saker i hela mitt liv har inte haft en dugg lust att träna något mer. Än yoga. Jag tänker att min yoga är heltäckande. Kanske låter förmätet för någon men det är min känsla. Men ibland blir jag lite fundersam. Av saker jag läser. Jag är så lättpåverkad i vissa lägen. Många säger att man inte får kondition av att yoga, tja, det beror ju helt på vad du gör för yoga och vilka rörelser och hur många gånger. Som jag ser det. Men i mig har det sakta växt en längtan av att ta i med kroppen. Ta i. Hårt. Fysiskt. Den här längtan har kommit sedan jag ändrade min kost, det är jag bergsäker på. Det finns inga kolhydrater i vägen längre eller hur jag ska säga. Det har växt fram en längtan av att röra på sig lite mer. Och plötsligt ligger jag där, på golvet och gör armhävningar. Och känner att jag är stark. Jag orkar. Sit ups. Ingen match, jag gör många och min bål och mage är starka. Nu vill jag testa cross fit. Vår son tränar det och han har aldrig känt sig starkare och smidigare. Det lockar. Jag lockas också av NMT, Nordic Military Training, där man använder sin kropp utomhus i grupp. Att skita ner sig lockar mig. Kanske är det barnet inom en? Inga speglar, ingen musik, inget gymtjafs för min del. Tänk att jag har tränat på gym i 10 år, innan jag började med  yogan. Det går nästan inte att förstå ens för mig själv. Nu har det säkert förändrats sedan jag gjorde det men jag lockas inte av det. Men kroppen vill röra sig mer. Och jag har yogans grundstyrka i mig. Den gör mig starkare än man kan tro. Jag hade en kille på ett introduktionspass för ett tag sedan, han tränade för triathlon, det var en person som var van att träna hårt. Fysiskt. Men han tyckte till och med att själva introduktionen var tuff. Det är intressant. Alla missuppfattningar av vad yogan gör. För den yoga jag gör, den gör mig mjuk och stark. Inuti också. Och då menar jag inuti runt mina organ, inte bara själva sinnesfriden. Det är så stort att det nästan inte går att förstå. Att den arbetar på alla plan. Men längtan efter att ta i växer sig allt starkare. Det är en annorlunda känsla och som jag faktiskt inte riktigt känner igen. Jag vill hugga ved, springa fort, rulla i leran och ta i. Skön måndag på er!

Samma historia

Näst sista behandlingen. Idag och imorgon är det fotmassage av hela kroppen igen. Den behandling som allas vistelse börjar och slutar med här. När jag är insmord med olja och mjuk överallt hittar kvinnornas fötter vägarna djupt ner i vävnaderna. Återigen. Vissa delar är fortfarande ömma, som mina vader och underarmar. Men nacken och ryggraden är mjuka. Följsamma. Jag tittar på kaklet på väggen där jag ligger och får min nästsista massage. Kommer knappt ihåg den första fotmassagen den här gången. Tiden går snabbt. Tiden går sakta. Allt flyter. Jag hör någon stöna högt i rummet bredvid. En högtalare skriker ut budskap varvat med indisk pop. Kråkorna kraxar och allt är som vanligt. På något ovanligt sätt. Hela massagen avslutas med en huvudmassage som är både fast och mjuk. Allt är på något vis både ock. Kvinnorna avslutar det hela med att buga sig inför mig med händerna i namasté och en sång. Det är så vackert. Poetisk massage på något vis. Tänker på alla jag träffat här. Inte bara de som jobbar utan de andra som också rest hit. Med hopp om läkning. Med hopp om styrka och kraft i kroppen.
   Hör en del otroliga historier. Ser en hel del med egna ögon. En man som skadat sig i en mc-olycka och som haft ett stelt ben i flera år efter olyckan böjer nu på sitt ben utan problem. En man som haft en lätt stroke och är i 40 års åldern kom hit darrig och svag. Efter fem dagar har han en annan blick, han går rakt och starkt utan stöd. En kvinna som haft ryggproblem i åratal är mjuk och stark. En kvinna med en ärftlig hudsjukdom på fotsulor och handflator får en egen medicin och börjar se en förändring i sitt skinn. Hon tittar och tittar på sina handflator. Säger - min farfar och min pappa har den här genetiska sjukdomen som man inte kan bli frisk från, men nu verkar det hända något. Andra berättar om den kraft och styrka de känt i kroppen när de kommit hem. Hur de inte haft en förkylning eller ont någonstans det sista året sedan deras tidigare behandling. Och egentligen berättar vi alla samma historia av att våra kroppar börjar läkas. Det fortsätter hemma, det vet jag. Och det som sker här under taket av Treatmenthouse är egentligen poesi, andlighet och värme som ges av människor till människor. Det är vackert så. En behandling kvar.