Liten replik på mina inlägg om kosten i somras

Det har varit några tunga dagar både mentalt och kroppsligt. Det är med en bättre känsla jag drar upp min rullgardin och ser frosten som breder ut sig som en tunn maräng i min trädgård och i fruktträden. Som om någon dragit en pensel med äggvita överallt och låter mig andas kall, skön luft. Jag som hellre väljer kallt än varmt om jag måste, mår bättre direkt.
   Det är också med lite nyfikenhet jag scrollar i mitt flöde, läser om mästerverket Pure, en gigantisk studie, hos Kostdoktorn, som delat ett inlägg av Araz Rawshani, leg läkare och medicine doktor som driver sidan diabetes.nu Pure är en epidemologisk studie och han beskriver olika orsaksamband i kosten mellan det man givit kostråd kring tidigare när det handlar om diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Jag citerar:

"Studiens upplägg

Totalt studerade man 135.335 personer. När de gick med i studien kartlades deras matvanor och därefter följde man upp de under 7.5 år i genomsnitt för att klargöra vilka som dog, fick hjärtattack, stroke och så vidare. Precis som i den föregående rapporten registrerade man intag av fett (inklusive mättat, enkelomättat och fleromättat fett), protein och kolhydrater. Man räknade ut hur stor andel av energiintaget som kom från respektive näringsämne.
Man uteslöt alla deltagare som hade hjärt-kärlsjukdom (hjärtattack, stroke, hjärtsvikt) när studien började. Detta eftersom man vill ha en ”ren” population från början. Som I föregående studie är alla analyserna justerade för andra viktiga riskfaktorer (kön, ålder, diabetes, rökning, fysisk aktivitet osv), för att i möjligaste mån kunna inringa sambandet mellan just fett/protein/kolhydrater och risken för sjukdom och död. Man undersökte följande:

• Hur ser sambandet ut mellan hur mycket fett/protein/kolhydrater man äter och risken för sjukdom och död?
• Vad händer med riskerna om man ersätter 5% av energin från kolhydrater med fett istället?"

Det är mycket text och många diagram men när man kommer längst ned till slutsatsen är det denna:

"Vad har vi lärt oss av PURE egentligen?

Att äta mycket kolhydrater förefaller skadligt, särskilt när man tillåter kolhydrater utgöra 65% eller mer av energin. Högt intag av kolhydrater är associerat med ökad dödlighet. (Läs cancer) Ett högt intag av fett förefaller däremot vara hälsosamt. Dagens kostråd måste onekligen omprövas och myndigheter bör informera befolkningen om fördelarna med att minska på kolhydrater till fördel för fett, inklusive mättat fett."

Så när ni som tyckte att jag gick för långt när jag skrev om kolhydrater kontra sjukdomar i somras och ifrågasatte om det fanns någon forskning överhuvud taget - det här är extra mycket till er. För det är inte något jag hittat på eller tror. Och det finns mer och mer forskning som visar att dra ner på kolhydraterna till förmån för fettet är det som gagnar alla dagar i veckan. OAVSETT VAD VI TROR ELLER TYCKER. Framförallt när det gäller sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar men också cancer som man i forskningsrapporter mer och mer beskriver som en metabol sjukdom. Och ja. Jag är nördig, jag är vetgirig men kalla mig inte hård och kall för att jag drivs att få veta sammanhang. 

Med detta ska jag ta mig en kopp maskroskaffe med kokosfett och börja min dag. Hoppas den blir fin och jag hoppas innerligt att din dag också blir fin. Och du, det tar tid att vända en atlantångare som kostråden varit hittills, det tar tid att våga tänka nytt. Livsmedelsverket är väl de som borde snurra runt nu och faktiskt ta forskningen och alla tillfrisknanden på andra kostråd på allvar. Må väl!

Lite att reda ut

Jag tackar för det enorma intresset som de senaste blogginläggen renderat. Visste att det var ett getingbo jag stack in huvudet i men kanske inte att det var så kraftfullt. Nu har jag förstått lite mer hur påhoppade människor kan känna sig när jag bara redovisar det som är min verklighet. Nå.

Ni som stöttat mig, tack! Utan er hade jag lagt ner bloggen nu. Kanske säger lite om hur jag fungerar.

Några skriver att jag är överkänslig. Kanske. Kanske inte. Jag är högkänslig vilket ibland kan upplevas som överkänsligt. Jag har gråtit mig igenom helgen. Det kanske säger något om hur jag fungerar och hur ledsen jag varit.

Några skriver att jag ska vara ödmjuk inför andras kostvanor. Tja, är jag inte det? När jag redovisar allt jag ätit genom åren och vad jag äter nu. Jag har aldrig sagt att någon annans vanor är fel. Det är något som läsaren i så fall läser in själv. Vad jag däremot beskrivit är alla dessa kolhydratätare i min närhet som fått cancer. Någon skriver i sin kommentar att bönder minsann också fått artros och de var inga vegetarianer. Nähä. Men kanske stora kolhydratätare ändå? Vem vet det? Jag har också ätit vegetarisk kost men som sagt inte mått bra på det alls. Tacksam att jag slutade med det eftersom jag har en kropp med mycket trassel med skelettet, läs fem diskbråck och nu en ömmande höft. Så mycket har jag räknat ut hittills och det är att benen inte stärks av grönsaker.

Något som gick nästan  alla förbi som kommenterat är när jag skrivit om hur dåligt jag blivit behandlad av några människor i bloggvärlden och där de faktiskt är yogautövare något som fick mig att ställa frågan hur vi yogautövare ser på oss själva. Tydligen behövde den åsikten liten respons.

Den enda som egentligen svarade på det var Marika, den som jag trodde skulle dissa mig efter detta. Men hon skrev att hon inte skulle det och det kändes varmt och skönt i mig.
Du som tyckte att jag raljerade över Marikas cancer, jag vill återigen framhålla att det är det sista jag vill eller har gjort. Jag har som sagt känt Marika i bloggvärlden ganska länge nu, vet inte exakt hur många år, men det är länge vi varit vänner. Jag har hållit tummarna för henne och peppat varje gång hon varit på kontroll eller behandling. Så snälla, läs inte in mer än vad som faktiskt står. Om jag skriver att "det var tufft för dig att få cancer," kan jag inte med bästa vilja i världen förstå hur någon vill få det till att jag raljerar.
Om jag sedan skriver att cancerceller dör utan socker, är det då jag raljerar? Något som gav Nobelpriset i medicin för 80 år sedan redan...

Ni två som skrev om er egen resa med gurus och yoga och meditation i många år och där ni valt kött och någon även blivit idiotförklarad för det, ni är mina förebilder. Att ni vågar gå utanför ramarna, det är det som för allt framåt. Och inte minst forskningen.

Någon skrev att jag måste kunna förstå andras synpunkter. Men självklart förstår jag att världen inte snurrar runt min navel, DÄREMOT så har jag min fulla rätt att bemöta det som kallas för fakta. När det är gammal fakta. Men kolhydratätarna och förespråkarna håller hårt i det som de tycker är rätt, det har jag verkligen förstått nu. Men att tycka något är kanske inte samma som att veta. Till exempel att kroppen behöver kolhdyrater, något som inte alls är sant. Och titta t ex på Björn Ferry (och förmodligen hela skidlandslaget) som tog guld i OS i skidåkning eller Jonas Colting VM-medaljör i triathlon. De har tagit sina medaljer på lågkolhydratkost. Visst är det intressant??
Eller alla dessa enorma undersökningar av tusentals personer som ätit "kött" och fått en mängd sjukdomar. När inga andra parametrar redovisas? Eh va? De kan ju också äta en mängd kolhydrater till, kanske röker eller har problem med droger eller aklohol. Det kan jag inte ta seriöst, något som många andra forskare också påtalat. Är det då jag inte förstår andras synpunkter?

Men. Jag är ju som sagt en nyfiken person, jag står aldrig stilla, jag vågar ompröva det som jag tidigare upplevt som sant. Mitt sätt är att leta fakta, forskning om det finns och även testa själv. Så jag vet av egen erfarenhet hur väl jag mår på att minimera kolhydraterna. Karin Björkegren Jones som skrivit både böcker och i sin blogg om sin resa sedan hon fick bröstcancer har ju själv delat att hon trodde att hon åt hälsosamt för att hon var vegetarian, men när hon fick cancer så förstod hon att hon inte alls hade ätit så bra med ett överskott av kolhydrater. Det är också en förebild, en som letar vidare och inte gömmer sig i gamla "sanningar" eller "fakta".

LCHF är precis vad bokstäverna säger; Low Carbs, High Fat. Ingenstans står det om kött. Eller hur? En del äter lågkolhydratkost och är vegetarianer. Men då krävs mer mjölkprodukter än vad till exempel min mage kan hantera så det går bort för egen del. Andra mår finfint på det.

Vi har alla ett inre som är lika. Vi har ett blodomlopp. Vi har ett nervsystem. Vi har inälvor, mage och tarmar. Ja ni vet alltihopa. Och biokemin skiljer sig inte åt. Det är först på senare tid man börjar ägna sig åt tarmarna för att inse hur mycket de faktiskt styr i kroppen, immunförsvaret finns där, några kilo bakterier, som förhoppningsvis är fler av de goda sorterna. Det finns några hundratal olika. MEN. Om vi sakta men säkert äter fel, så kommer kanske inte sjukdomen direkt, den kanske kommer senare. Precis som med yogan. Allt visar sig inte i stunden utan kanske om 15 år och då är det ju riktigt trist om man gjort fel rörelser för just en själv. Eller hur? Och samma med tarmen. Om man inte hanterat den optimalt. Det är vad jag försöker göra på mitt sätt. Du är fullkomligt fri att göra på ditt sätt och känna dig nöjd. Men säg inte att det hela beror på individen. Så mycket skiljer vi oss inte åt.

Min mamma dog av ALS, 63 år ung, en autoimmun sjukdom som hon kanske hade sluppit om hon hade ätit bättre, dvs skippat det fettsnåla och kolhydraterna.
Min pappa dog av en hjärtinfarkt, 63 år ung,  kärlen förtätade av plack som förmodligen hade sluppits om han hade ätit rejält med fett och spolat rent sina ådror.
Hade de någon koll på det här? Inte ett dugg! Eftersom den kunskapen låg dold. Nu när den är öppen är jag så entusiastisk. Trodde nog i min naivitet att någon skulle tycka det var bra och kanske till och med ge mig lite empati eller en high five på att jag läkt ut allergier, mina lungproblem och den eviga hostan.  Nå. Alla är sig själva närmast. Det är helt klart efter de senaste inläggen.

Igår skrev jag på Instagram att jag loggar ut. Det gjorde jag där  igår och idag även här. Jag tar lite sommarlov. Får se hur länge det varar och när skrivlusten ger sig till känna igen. Tills dess, ät gott och rätt :) och ha en fin sommar! Det tänker jag ha och nu vägrar jag vara mer ledsen för att jag blir missförstådd. Walk a mile in my shoes!

Vem är prinsessan på ärten?

Åh jag visste det någonstans inombords. Att någon skulle bli arg och förorättad för att jag levererar det som är mitt liv och min sanning. För vad kan idag vara mer kontroversiellt än maten? Och tänk så många matprogram det finns. Och tänk så många skolor. Och Sverige är också det kokbokstätaste landet. Det är verkligen en djungel. Och inom yogavärlden. Som översvämmas av märkliga mat- och grönadrinkartips. Och jag rackar verkligen inte ner på någon annans kost. Jag bara redovisar det som jag upplever, läser och som jag sett i min närhet. Kan jag få göra det? Om du blir sur eller arg för det jag redovisar om mig och min närhet, säger det något om dig eller mig då?

Ur Martina Johannsons bok Fettfrälst

Jag känner tre personer som haft tjocktarmscancer, en dog av det, de var/är alla stora kolhydratätare och med mycket socker i sin kost.

Jag känner åtta personer som fått bröstcancer. De är alla vegetarianer och har ätit mycket kolhydrater.

Jag känner en person som opererat bort sin livmoder pga cancer. Vegetarian sedan födseln och stort intag av kolhydrater.

Jag känner tre personer som opererat sin höft. De är/har varit vegetarianer. Med mycket kolhydrater.

Säger det här något? Nej kanske inte. Men det får mig att tänka ett varv till. Kring kolhydraterna. Det här måstet med kolhydrater det står mig ärligt talat upp i halsen. Och folk är så känsliga så otroligt lika prinsessan på ärten, det tål inte att pratas om.

Och ska man dra det ytterligare ett snäpp så hittar man raw food. Eller rå, okokt mat som vi säger på svenska. Både inom ayurvedan och yogan är det big no-no. När jag pratade med min ayurvediska läkare om det i Indien var han lite chockad. Eller som han sa "what you don't cook outside the body, you have to cook inside". Det vill säga, om du äter okokt mat så använder du din agni och feminina energi till att "koka" maten inuti. Många upplever en initial förbättring när de börjar med råkost och gröna drinkar. Men det är som en exploderande stjärna, man får mycket energi i början och sedan dör det ut. Det kommer från USA och har inget med yoga att göra. Men ni vet som vanligt  är det money talks. Så man gör en pyttipanna av allt och kallar det hälsosamt. För det SER gott ut. För att vi tror att det gagnar oss. No hard feelings, jag har själv vandrat i gröna-drinkar-träsket. Mina yogalärare förespråkar allt avhållande från rå mat. Och att dricka grönsaker, munnen är gjord för att tugga och det som frigörs då av enzymer får du inte annars.

Något intressant som jag läste på rawness av alla sidor, är om att låta bli rå mat om man har tendens till sköldkörtelproblem. Och det är det tusentals kvinnor som har i Sverige. Tänk om man då vill boosta sig och dricker gröna drinkar, som visserligen innehåller mycket näringsämnen men som vi inte kan bryta ned eller tillgodogöra oss. Vad är det då för vits? Vågar man svära i kyrkan? Vågar man ställa frågor om det som känns självklart för en del men faktiskt inte för andra? Tänker på flera bekanta som jag har som är utmattade och i princip bara sover och som ska vara "duktiga" och äta råkost. Som jag tror bara gör dem sämre. De skulle behöva en varm kopp buljong. Något som många förespråkar idag, eftersom man inte får i sig det man fick naturligt när man åt alla delar på djuret och även kokade buljong på benen. Både Sanna Ehdin och Kostdoktorn slår ett slag för det. Själv har jag läst en hel del artiklar och personliga berättelser om det och jag kommer nu att koka min buljong för att se om det funkar lika för mig och min höft, som det gjort för många andra. Jag har börjat med att dricka gelatin (=kokt kollagen) varje morgon och tycker jag är bättre, men svårt att säga ibland vad som beror på vad.

Om man mår optimalt på det man stoppar i sig, då gör man förmodligen rätt. Om man inte gör det, ja då måste  man ju ändra något. Med mår bra menar jag:

• avsaknad av allergier
• avsaknad av smärta i leder
• aldrig eller sällan är förkyld
• inte har huvudvärk av något slag
• inte har något problem med magen
• inga inflammationer i kroppen, som i andningsvägar, mage, tarm eller leder
• om man sover gott och djupt och inte har svårt att vakna
• om man har ett jämt humör och blodsocker
• om man klarar av att vara utan mat en längre stund utan att man går i taket
• om man slipper äta en mängd tillskott för att må optimalt, det är ju egentligen maten som ska ge dig det du behöver. förutom d-vitamin som är svårt att få i sig och för att vi bor i så solfattigt land
• är pigg och nöjd 
• inte har någon svår sjukdom som cancer, metabolt syndrom eller diabetes 
• inte har pms eller menstruationsbesvär

Hur många mår då optimalt?  Gör du? Vågar du titta på vad du äter? Eller blir du bara arg om någon säger något om det? Tror du inte att kost och hälsa har något samband? Vill du veta? Eller vill du sticka huvudet i sanden? Själv mår jag bäst av att veta. Och att leta fakta, forskning och personliga berättelser. Följer två konton på instagram där båda tjejerna har gått ned någonstans 90-100 kg!! Smaka på det! Och ja, de har uteslutit kolhydrater och socker. Är det placebo? Snacka om förakt för andras liv och livsresa.

Hur jag mår? Jag har en förstorad sköldkörtel men inga problem med ämnesomsättningen, har testat mig hundra gånger. (ungefär) Jag har en ömmande höft. Annars har jag varken huvudvärk eller förkylningar, sedan några år. Min pollenallergi har försvunnit sedan några år. Kan nysa till någon gång och sedan är det klart. Har en bra sömn, är glad i humöret och jämn. Inga inflammationer längre i mina luftvägar. Jag klarar av att vara utan mat en hel dag om jag fått i mig bra med fett på morgonen. Punkt. Som du ser har jag betat av en hel del i min egen lista.  Vad beror det på? Tja. Jag har minimerat kolhydraterna och ökat på fettet.

Jag har långa tider ätit vegetarisk kost. Jag har aldrig mått bra på det, aldrig känt mig mätt, fått hudproblem och magproblem med svullnad och värk, sovit dåligt och blivit rastlös och nedkyld. Och ja, den längsta perioden jag testade var ett år. Därför är mitt val inte vegetarisk mat.

Kött. Jag äter kött men inte alla dagar i veckan och när jag äter kött äter jag vilt (hemskjuten älg) eller naturbeteskött. Det går att hitta rätt. Jag äter inte skaldjur och jag äter inte fisk. Skaldjur äcklar mig, du vet väl att de tillhör familjen spindeldjur? Och fisk är det svårt att hitta rätt. Vill inte att haven ska fiskas ut eller att man matar fisk med annat än de ska äta i fiskeodlingar. Någon gång hittar jag en vit fisk på restaurang som jag äter.

Ägg. Jag äter en hel del ägg. Eko. Och det går att göra så mycket på dem.

Frukt. Äter ingen frukt. Äter bär. Men inte så mycket. Nu när det är jordgubbssäsong blir det det, annars blåbär och hallon.

Mjölkprodukter. Äter smör. Annars inga. Hittat en fantastisk vegansk ost som är gjord på kokosolja. Smakar som vanlig ost :)

Grönsaker. Äter blomkål, spenat, broccoli, squash, gurka. Lite lite sallad och avodcado. Men mest lagade grönsaker.

Fett. Det viktigaste för mig. Smör. Kokosolja. Inte så mycket vegetabiliska oljor eftersom de höjer inflammationsnivån i kroppen. Dit vill jag inte.

Känns det spartanskt? Inga problem för mig. Jag vet vad jag mår bra på och att jag halkat ner i sockerdiket gör mig bara mer motiverad nu igen. Och du, hoppas du också hittar rätt i den här djungeln. Och gör du inte det, bli inte förbannad på mig. För jag är en biohacker i dess rätta bemärkelse, jag provar, testat, läser tills jag hittar rätt. Hoppas du också gör det. För jag tänker åldras och vara frisk. Det som funkar när man är 40 kanske inte går när du är 60 eller 80. Just saying!

PS. Känns det här allt för kontroversiellt för dig, fundera på varför. Och jag vet. Inga gulliga kommentarer kommer på ett sådan här inlägg. Men om jag inte är ärlig, då är det ingen mening att blogga för mig.

Nollställa mig

I över tre veckor har jag slarvat med maten. Det är för länge. När jag säger slarva menar jag att äta det jag inte mår bra av. Jag följer ingen diet. Jag är inte slav under något men har efter flera år av att äta i huvudsak lågkolhydratkost upptäckt alla fördelar med det. Med det sagt har jag ibland gjort avsteg, man blir bjuden på middag, jag blir sugen på något, tar en fika - kort sagt - jag gillar också undantag. På mitt nya jobb har vi fika på förmiddagarna med smörgås. Något jag aldrig äter annars. Men jag har fallit in i trallen av att det är gott med en macka. Jag har ätit pizza i helgen, två dagar i rad och igår åt jag också en bulle. Jag som egentligen inte gillar bullar längre. Jag vet inte varför, men plötsligt hade jag liksom kört i diket. Man kan också se det som ett test och nej, jag mår inte bra på vetemjöl, socker eller kolhydrater i största allmänhet.
   Vad händer då? Jag sover sämre. Blir tröttare. Jag får ont i huvudet. Jag får sötsug. Blodsockersvall. Blir hungrig mest hela tiden. Får obestämbara symtom av lite ont här och där i kroppen. Känner mig kliig, dvs det kliar på kroppen. Utslag av eksemkaraktär. Och faktiskt väldigt torra läppar. Det har jag aldrig annars. Tro mig, jag vet att allt hänger ihop med kosten. Den är ju som bekant vår medicin, om vi äter det vi mår bra på. Men den är också tvärtom. Den får oss att må dåligt på många olika vis som känns oförklarliga och märkliga ibland. Det sämsta är också att jag börjat hosta. Det som en gång fick mig att testa den här kosten och det här sättet att äta. Och då jag efter några veckor slutade hosta. Där har jag nu börjat hosta igen :( Så bara att inse hur mycket det är som påverkar mig.
   Det var faktiskt en riktig ögonöppnare för mig den här gången. Jag startar en fasta idag. Jag måste nollställa mig. Jag vet. Det kommer att komma några dagar av besvär i form av huvudvärk, trötthet och frusenhet. Det tar jag. Jag vill må mitt bästa. Jag tar mig igenom några dagar av jobbighet för att landa i att äta det jag mår allra bäst på. Ren mat i form av bra fett, grönsaker och protein. Punkt. Längtar efter att slippa suget efter sött, obestämbar hunger och trötthet.
Har du koll på vad du mår bäst på att äta?

Jag predikar igen

Igår fikade vi på ett supermysigt fik i stan. Högt i tak. Kristallkronor. Bakverk gjorda av vetemjöl och socker. Socker och vetemjöl. Och vad är det som gör att man plötsligt känner sig lite besvärlig, lite jobbig när man frågar än en gång efter något utan vetemjöl och socker? Nu när det är befäst med hur mycket succéhistorier, fakta och forskning som helst kring vad det är som gör att vårt välmående är beroende av vad vi äter? Inte hur smala vi är. Inte hur mycket vi vill fokusera på det. Det är helt enkelt så. Att man upplevs som lite präktig och nästintill "märkvärdig"? Varje gång jag skriver eller pratar om lågkolhydratkost så är det någon som reflekterar med att de inte mår dåligt av sin kost, inte vill tänka på den helt enkelt. Men tänk om en mår dåligt på sin kost? Fast en inte vet det ännu? Tänk om organen är inbäddade i fett, skapade av kolhydrater, och inte fett på utsidan av kroppen? Tänk om vi fortfarande är både fettskrämda och inte vill låta maten vara den medicin den är? Tänk om inflammationen växer både här och där? Ingen skrämseltext, bara mina reflektioner utifrån min egen upplevelse.
   När vi för tre år sedan förändrade vår kost så startade en verklig revolution i våra kroppar. När man avsockrar sig så brukar vissa symtom dyka upp; huvudvärk, trötthet, dålig ork, irritation, dålig andedräkt, förstoppning och stor törst. När det väl klingat av brukar välbefinnandet infinna sig. Att man sover som en gud, att man blir mätt på ingenting och håller sig utan blodsockersvall, att man orkar så mycket mer och humöret stiger. Och har man övervikt brukar den ramla av. Lättare för en del, svårare för andra beroende på hur den individuella resan sett ut.

Sockerfilmen

Men om man inte ändrat sin kost, inte känt behov av det så kan det hända att man ännu inte nått sitt optimala jag. Helt enkelt. När jag äter lite mer "liberalt" så mår jag som förr. Och när jag tar mig ett undantag och äter något som jag åt förr och inte mådde dåligt av så kan det hända helt andra saker. Jag och älsklingen fikade som sagt, åt sådant vi egentligen aldrig äter, men det blev så. Vi drack gott kaffe och åt något vi kallade för "halva" när jag var ung, en stor vetebrödskaka med smörkräm emellan. Vi delade på en bit. Det var fluffigt i munnen och påminde svagt om något. Väldigt sött. Lättuggat. Och jag hann nästan inte komma hem förrän min mage gjorde uppror. Huvudvärken som vi båda drabbades av. Svårigheten att sova. Och jag hostade. Hela kvällen. Av ett litet fika.
   När jag tänker på hur avsockrad min kropp är och hur väl jag egentligen mår på det så är det knepigt att tänka att man gör så. Tar sig undantag. För det slutar aldrig väl. Inte nu för tiden när min kropp vant sig av med det som den inte är skapad för. När den inte är invaggad i att lite gör ingenting. För idag gör det just det. Jag kan inte äta den typen av bakverk utan att bli sjuk.
  Nej, jag har aldrig uppvisat någon form av överkänslighet eller allergi när det gäller gluten. Och ändå talar min kropps reaktioner sitt tydliga språk. Faktum är att jag vill ha alternativ. På gott fika. I en vacker miljö. Ofta ligger det en liten rawboll som man gjort som en slags eftergift men resten av diskarna dignar av socker och vetemjöl. Jag vill fika gott men då måste jag baka själv. Så jag gör det. För det mesta. Men undantagen, fusken eller vad man vill kalla det, har jag tagit mig då och då. De gagnar ingenting i mig. Det är bara sinnet som har en slags romantisk syn och förlegad tanke på vad gott fika egentligen är.
   Så jag predikar igen. Över att låta din kropp få slippa sockret. Och tycker du att du är hälsosam men ändå äter lightprodukter, mycket spannmål, pasta, ris och potatis - kolla på den här filmen. En kille från Australien som gjorde ett experiment med sig själv. Nej, han åt ingen skräpmat, han åt inte godis. Han åt det som många tycker är hälsosamt. Blev han sjuk? Kolla själv och tänk sedan på vad du "unnar" dig och hur mycket socker det egentligen är och om din kropp mår bra på det.

Bilden har jag lånat från svtplay

Summering

Solen dånar inte men den finns där bakom en svagt ljusblått molnfilt. Vi yogar. Vi äter frukost långsamt. Tänker. Pratar. Läser. Det är så skönt med det långsamma. Jag klurar på en förändring. Jag tänker för och emot och allt kastas liksom runt i huvudet ibland. Jag har träningsvärk i kroppen och när jag summerar veckan som varit så är jag ändå ganska nöjd. Och så min morgonyoga utöver det.

Måndag, tisdag undervisar jag två grupper och kommer hem vid 21.30. Trots att jag "bara" undervisar har jag alltid lite träningsvärk för att jag gör mitt allra mest optimala när jag visar.

Onsdag tränade vi på gymmet, många roddmaskiner och annat, en knapp timme.

Torsdag, lång promenad med åtföljande fysträningar inomhus, mitt lilla program som tar 30-40 minuter.

Fredag. Vandring och utomhus-njut i 4 timmar. Vi vandrar ungefär 7 km, uppåt-neråt.

Lördag. Trädgårdsarbete några timmar, mycket vridningar och squats utifrån räfsandet och skräp som jag suttit på huk och tagit bort.

Söndag. Ännu mer trädgårdsarbete och vridningar.

Inget socker, inget gluten men väldigt gott!

Jag har ätit allt som är "tillåtet" för mig själv just nu. Men inget annat. Inget socker. Lite kolhydrater (grönsaker, bär, mandelmjöl) men absolut inget gluten. Jag är på väg. Och när man summerar så gör jag faktiskt mer än jag tror.  Jag kan ha svårt för det här med listor och visa på vad jag gör. Men jag behöver visa mig själv vad som också sker. Jag rör mig utomhus ganska mycket och det är precis det jag vill. Nu kan det bara bli bättre. Tyvärr började jag hosta efter vandringen i fredags, det sved i luftrören när det blåste, jag är så känslig för vind. Så nu har jag en extra sjal om halsen och så är jag på väg ut igen till vår trädgård. Och allt är som det ska. Jag är mer än säker på att om jag också hade ätit socker så hade mina luftrör väst sig fram till en katarr igen. Jag sköter om mig nu.

Finmiddag mitt i skogen

Som barn var långfredagen verkligen lång. Och innehållslös. Idag har jag haft en av de bästa långfredagar hittills i mitt liv. Mannen och jag klädde oss för skogspromenad och lufsade iväg längs vägen på förmiddagen. Då kommer några vänner och plockar upp oss och så är det överraskning igen! Va?! Det här med att inte ha en fest kan vara ett av de bättre besluten jag tagit :) Det pytsar in små överraskningar och firanden hela tiden.

Vi körde uppåt Kilsbergen, bergen som finns nära min stad. Tog av och parkerade bilen och började en underbar skogspromenad. Det gick rakt upp på sina ställen och solen letade sig in mellan träden. Det fanns många rastplatser och det satt människor överallt och drack kaffe eller grillade korv. Vi gick längre upp. Bäcken bredvid stigen forsade fram, här och där med friska vattenfall. Det ljudet av fallande vatten gör mig lycklig. Faktiskt. Tog oss vidare över en skogsväg där snön lurade smutsig i kanten. Och så upp på en liten platå där vi slog oss ned. Det fanns ett vindskydd men vännerna hade kört dit bord och stolar, porslin och riktiga glas! Det var en underbar skogsfest mitt i naturen, det blev grillspett med sallad och hemgjord bernaisesås, bubbel med små guldkorn i och så kaffe med tårta och små chokladbollar. Och allt LCHF. Bara det. Att de lagat det som jag gillar, även om inte de själva äter det. När kaffet dukades fram så blev det lite småkyligt så då satte vi oss i vindskyddet och drack det. Hur gott smakar inte allt utomhus? Hur glad är jag inte? Att jag är så lyckligt lottad. Och ursäkta, nu blev det lite mer födelsedag i alla fall. Men ändå. Ville dela min skogsdag med er. Så ljuvligt och det var inte utan att jag tänkte på dig Nina, att du skulle gilla ett kalas mitt i skogen, på en bergsknalle med en sjö nedanför! Hoppas ni också haft en skön långfredag.

Sötsuget

Igår kom jag hem vid 21.30, det var kolmörkt och regnade små isiga spikar. Jag avstod från att gå en promenad och hasa fram i leran. Ett sötsug dominerade mina tankar. Jag hade mörk choklad hemma men den lät jag vara, det var sockret jag ville åt... Kunde ha gjort mycket för en påse av sämsta tänkbara artificiella godis. Färgat. Gjort på animaliska rester. Det är så äckligt när jag tänker på det och ändå är det just det jag är sugen på när jag är sötsugen. Men jag vet att det går över. Så. Imorse tog jag en fröknäckemacka och var mätt. Men jag börjar alltid med hett citronvatten med färsk ingefära i. Så många goda egenskaper och så bra för mig. Och att sedan dricka kaffe när man kommer till jobbet är underbart. Och sötsuget är borta. Just nu :) Ikväll är det yogagrupper och sedan är jag ledig 6 dagar! Overkligt härligt. Då ska jag träna! Jobbar du i veckan? Har du något sötsug? Hur gör du i så fall med det, bara härdar ut? Eller har du något annat tips? Ha en finfin dag.

Jag är nog igång

Efter 4 dagar utan socker åkte jag dit igår. Eller jag valde att äta något sött. Vi var på kalas, vi firade mycket och en del var att jag hade fyllt år och tårtan var gjord på chokladbotten med passionskräm på. Jag tog en bit. Och dessvärre tog jag en till. Men magen var inte glad, spänd och öm så nu fortsätter jag på den inslagna vägen och jag vet att det kommer att gå bra, jag har gjort det här förut. Men jag kände faktiskt också att om någon köper en tårta till dig så blir det svårt att säga, tack, men nej tack. I alla fall för mig. Det betyder ju inte att man måste ta två bitar, men jag har bestämt mig för att vara ärlig med min mat och min träning ett tag här nu. Som Lotta skrev, det blir en bra dagbok för mig själv och kanske någon annan.
   Vi gick en promenad i skymningen och jag har bestämt mig för att det får bli hur kort eller långt som helst, det viktiga är att det blir av. Som yogan. Och det var motigt att gå ut men väldigt skönt när vi kom in igen. Jag älskar den där syremättnaden man får i fuktig luft. När jag gick så koncentrerade jag mig på att mina steg börjar i skinkan och det blir en så stor skillnad i steget när man gör det, inte bara benen som är som pinnar som rör sig. Och när vi hade gått ett tag känns det som det rinner något varmt inuti min höft. En märklig känsla men också skön. Jag kom åt något där som jag varit på väg till ett tag. Alla rehabövningar, alla yogaövningar och så nu fokus på rätt kroppsdel. Det här kommer att bli bra tror jag. Tänker jag tyst tyst inom mig och håller mina tummar.
    Efter promenaden tränade vi ett fyspass på 45 minuter inomhus med utfallssteg, armhävningar, plankan och några andra övningar. Det är så skönt när man får kunniga ögon på sig och någon som peppar. Jag är också mycket starkare än vad jag tror, det kände jag igår och jag kan inte säga att jag har träningsvärk, men något som påminner om det. Det stretade och drog i hela min höra sida när jag hade gått och lagt mig. Och jag tolkar det som ett positivt tecken för idag känns ingenting! Man kan nog säga att jag är igång eller hur?

Nya planer

Äntligen har det torkar upp på våra leriga promenadstigar. Jag återinviger mina älskade rymliga promenadskor och vi går en sväng. Jag behöver vara ute mycket. Jag behöver träna. Det känns som jag är 100 år när jag gör ett litet fyspass efteråt. Inser att jag måste ha en plan, jag behöver träna fysiskt och då menar jag inte min yoga, några gånger i veckan. Kruxet är att jag tycker att allt är så ofattbart tråkigt när det kommer till gym eller annan fysträning. Varför måste jag göra det då? Tja, jag känner att jag har tappat kraft, dels när jag varit sjuk men även av detta hostande som nu gått in på andra månaden. Det suger energi. Hostandet tror jag hänger ihop med min kost. För om jag åt liberalt LCHF tidigare så är har det varit väldigt liberalt senaste tiden med allt firande kors och tvärs :) Jag behöver alltså en plan även där.

   Jag yogar 6 morgnar i veckan, undervisar ett antal grupper, två kvällar i veckan och utöver det vill jag stärka min core och få lite mer kondition. Men egentligen vill jag att all slags fysträning som inte är yoga, skall ske utomhus. Det blir inte så jag vet, men jag får helt enkelt göra ett slags schema, skriva in i min kalender för att det ska bli av. För det ska bli av, det har jag bestämt. Jag måste bli starkare för min egen skull.
   Jag återgår till striktare LCHF, slut på "fusk" jag vill bli av med mina inflammationer i luftrören och påminner mig själv om att det faktiskt var därför jag började med lågkolhydratkost för 2 år sedan. Hur snabbt glömmer jag inte ibland? Så fram för ordentligt med fett, nolltolerans mot socker och snabba kolhydrater. Jag ska vara mer sparsam med mjölkprodukter också, de är också en bov i dramat, i min kropp, jag älskar kvarg och ost men det är inte så bra för mig. Nu är våren på stark ingång och solen har visat sitt varma fina ansikte hela långa dagen. Nu har jag faktiskt börjat med mina nya vanor. Jag känner mig svagt på gång och hoppas att du hejar på mig. Att jag ska få till träningen i mitt tajta schema och att jag inte tappar sugen över det som tråkar ut mig. Helst skulle jag vilja dansa, men det finns ingen kurs som börjar nu och som passar mig som jobbar flera kvällar i veckan. Så, jag har rutat in livet lite till, för att få mer kraft. Jag tänker möta sommaren med en starkare kropp och friska luftrör. Har du någon träningsplan för våren? Eller kanske några tips? Jag är öppen för förslag även om jag låter lite negativ :)

Kolhydratsinfluensa

För femtielfte gången skriver jag om detta. Maten. Kosten. Har inte riktigt ätit som jag mår bäst på. Testar lite allt möjligt för att se var magen min drar sin gräns. Jag har gått med i en FB-grupp, "LCHF -tips, pepp och recept!" och har fått hur mycket tips på mat, bröd och fikagott som helst. För ibland behöver man inspiration och se vad andra gör och vad de möter. Jag fullkomligt älskar när människor delar med sig. Här har jag hittat en gröt som är det godaste jag ätit i den vägen, mandelgröt gjort på vatten, kokosgrädde, mandelmjöl och ett ägg.  Och idag dag kom ett recept på vitlöksbröd, ska testas till kvällen. Men gröten, mmm, igår var jag ledig och då passade jag på att testa. Man delar allt möjligt i den gruppen, de som vill gå ner i vikt fotar sig före och efter

Mandelgröt med extra stora blåbär, mums!

kostomläggningen,  de som dragits med diabetes och andra sjukdomar redovisar sina hälsovinster. Och så vidare. Och så vidare. Här tycker jag att sociala medier är som bäst. Människor som peppar varandra och får andra att hålla ut när de sviktar. Det som är skönt är att människor hittar egna vägar till välmående och hälsa, ibland tvärt emot det läkare och dietister slagit fast är det bästa. Men vi som läser Sanna Ehdin och som följer henne vet hur dåligt pålästa en del "experter" är. Jag mår allra bäst helt utan gluten, socker och mjölkprodukter. Så är det. Sedan väljer jag avsteg ibland, men det får inte bli för ofta för då mår jag verkligen inte bra. Får kolhydrat-influensa, carb-flu, och det är inte skönt. Huvudvärk, ont i magen, vrålhungrig där jag annars inte alls är hungrig, svälld i magen och allmänt på lite sämre humör. Det är otroligt hur mycket kosten spelar in i välmåendet. Tänk också att många går ner i vikt utan att ens träna. Ja! Jag vet, det är klart att kroppen behöver röra på sig, men här rasar faktiskt människor i vikt bara av att ändra sin kost. Det säger ganska mycket. Sedan är vi individuella som vanligt. Män har generellt lättare att tappa i vikt och kvinnor 40 och uppåt kan ha svårare att tappa vikt. Om det är det man är ute efter. Men det här välmåendet, det är det inte som slår. Så nu när sötsuget slår till går jag och äter lite blåbär. Tar lite mer kokosfett i kaffet och blir mätt direkt. Och jag har äntligen vänt sötsuget ryggen den här gången också, ingen mer carb-flu för mig.

Tuggar du?

Varit på resande fot, konferens i Linköping torsdag-fredag och det har varit en fullsmetad vecka. Av bra saker. Yogaundervisning och nu som sagt nätverkande med kollegor på andra universitet. Gott umgänge. Solsken. Men det jag mest har tänkt på är Sanna Ehdin från i onsdags kväll. Vi åkte ett gäng till Västerås, cirka 100 km från oss, och lyssnade på henne i en fullsatt sal. Vi var trötta men det var det värt. Faktiskt. Ibland får man tillfällen man inte vill missa helt enkelt.
   För mig var föreläsningen en stor bekräftelse inifrån och ut. Hur jag lever, äter och rör mig. Hon pratade om hälsa. Hon pratade om självläkning och en del om sin kommande bok. Hon var så bra. Jag blev så glad åt att hon var som jag hade tänkt mig. Underfundig. Ständigt nyfiken, som en äkta forskare. Men hon verkade lite trött och det kan jag verkligen förstå med det tempot och föreläsningar över hela landet. Hoppas hon blir klar med sin bok snart så hon också får vila.
    Hon skickade med några  saker som vi kan förändra mycket med;
1. Andas med stängd mun via näsan så ofta du kan. Hon tejpade också sin mun på natten och ja, hon har förstås varit i kontakt med Anders Olsson, som jag gått kurs för i Medveten Andning.
2. Rör på kroppen. Den är gjord för det. Men det behöver inte alls vara tuffa pass eller långa. Det räcker med att röra sig lite då och då, om man har ett stillasittande arbete, korta pass ersätter långpass. Precis som det är för mig i min yoga. Jag yogar 15-20 minuter, aldrig mer, om jag inte går på kurs då annat tas upp. Promenader förordade hon, precis som jag gillar.
3. När det gäller kosten pratade hon om att det är svårt att tillgodose kroppen med bra näring om man ska äta strikt vegetariskt och ännu svårare med vegankost. Hon tycker att LCHF är jättebra, GI är jättebra och även 5:2 för vi behöver partiell fasta. Det lever vi längre av. Bönor är inflammationsskapande. (som jag alltid känt i min kropp). Hennes bästa tips var gröna grönsaker som också har tätt näringsvärde. Men även färgglada grönsaker. Hon äter kött ibland. Naturbeteskött och så mycket ekologiska ägg. Inga mjölkprodukter utom smör. RIktigt fett som kokosolja, olivolja, nötter och avocado. När det gäller fisk är det svårt att få tag i fisk som inte är förgiftad av olika utsläpp  eller håller på att utfiskas. Som hon sa och som vi är många som upptäckt, det är svårt att hitta riktigt bra mat och då främst protein, ibland. Hon tyckte även att frukt ska man äta begränsat av, ät helst  frukt som växt där man bor, som våra äpplen och plommon just nu. Bär i Skandinavien har högt näringsvärde enligt henne som också är immunolog och som forskat i 30 år på hälsa och hur vi kan läka oss själva. Känner mig så enormt bekräftad i min kosthållning. Jag som funderat, testat, provat och känt nästintill skuld ibland för vad jag äter känner att jag hittat hem. Till mig Och när hon sedan fyller på med alla vetenskapliga argument kring hur kroppen faktiskt fungerar rent kemiskt, då vill en liten del av mig jubla rakt ut. För det har inte varit lätt. Jag har blivit ifrågasatt på jobbet, lite här i bloggen när det gäller köttet och nu känner jag att jag inte behöver huka mig på något sätt.
4. Men det allra viktigaste tipset för mig var att tugga maten. Tugga maten jättelänge. Speciellt grönsaker behöver bli tuggade för det frigörs en mängd ämnen när vi tuggar och vi blir mätta längre och behöver mindre mat. Att hålla på och "juica" och dricka litervis med gröna grönsaker förstod hon inte. Hon sa inte att det på något sätt var dåligt att dricka en grön drink då och då, men faktum är att vi för de olika kemiska processerna och hur vi är designade rent biologiskt behöver tugga maten långsamt. Jag har alltid ätit snabbt. För snabbt. Jag vet det. Men det här var en sådan ögonöppnare för mig. Och när hon sedan fyller på med fakta från hela biomekaniken och vilka ämnen vi behöver för vad (som jag absolut inte kommer ihåg här men som säkert kommer i hennes omarbetade bok Den Nya Självläkande Människan) då känns det logiskt och självklart.
Jag är på väg, har hittat min kost och min rörelse med promenader och min andliga disciplin yogan.
Hon pratade också om andra hälsosaker men det får bli ett annat inlägg. Men jag ska verkligen tänka på att tugga maten. Länge. Noga. Se om det blir någon förändring för mig. Tuggar du din mat länge?

Den här kostrevolutionen

Idag har jag varit till min tandhygienist. Förr gick jag två gånger om året på grund av tandsten. Nu var det 1 1/2 år sedan jag var där och det var mindre med tandsten! Allt förändrades när jag drog ner ordentligt på kolhydraterna. Jag får alltså mer än hälften så mycket tandsten nu för tiden. Undrar hur det skulle bli med helstrikt LCHF? En stilla reflektion i sammanhanget är ju också att om det kan bli sådana beläggningar på mina tänder som jag trots allt borstar flera gånger om dagen och använder tandstickor och annat till, hur ser det då ut inuti mig? Hur mycket beläggningar blir det på mina organ och det som finns inuti? Min hosta försvann ju efter att jag började med den kost som passar mig så fint. Mina stackars luftrör fick äntligen vila från alla eviga inflammationer. Och nu tänderna. Det är ändå ganska fantastiskt eller hur? Har läst om det på ganska många ställen på nätet, i bloggar och annat att tandstatus brukar förbättras rejält med minimalt med kolhydrater. Jag frågade min tandhygienist om det och hon hade aldrig hört talas om det. Det är också lite anmärkningsvärt, att de som arbetar med vår hälsa på olika sätt,verkar vara de som sist vet något om den här kostrevolutionen som pågår. Eller har jag bara haft otur? Hursom. Jag är helnöjd.

Kött och kaffe del II

Jag äter vegetariskt här. Underbart god mat. Mycket smak. Kryddor. Lite starkt ibland, men ändå uthärdligt. Jag kan vara lite känslig om det är för starkt, min näsa rinner vid varje måltid för att det är starkt, men det är helt okay. Mycket chili och annat gott i. Jag är proppmätt efter varje måltid. Men hungrig efter två timmar igen. Vrålhungrig. Som det alltid blir när jag inte äter fett eller protein. Kött. Jag längtar efter kött. Mitt system klarar det, dr Vijay säger att jag kan äta vad som helst, den förbränningen har jag, förmodligen min pitta som tar hand om det. Men han förordar vegetarisk mat som bas. Och ja. Det är inget problem. Hemma kände jag i våras att jag inte vill äta kött. Men nu längtar jag efter det. Vi fick en slags gryta igår kväll som var som kalops. Fast utan kött förstås. Då längtade jag mer. Helt enkelt. Jag saknar också fett. Riktigt fett. Drömmer om en fröknäckemacka med smör på. Tjockt. Men för några veckor kan jag äta i princip vad som helst, jag tar sedan dit jag kommer.
   På sommaren är det extra härligt hemma med alla färska grönsaker. Men jag tror också på att äta det som odlas där man är eller bor. Här i Indien är det ris och mycket grönsaker för att det odlas här. Alla exotiska frukter finns på plats så att säga. Att transportera ris och soja över halva jordklotet för att vi hemma ska äta det, mja, jag är tveksam. Läser man hållbar utveckling så blir det svårt att få ihop det med den vegetariska livsstilen där vi bor. Det är inte försvarbart egentligen. Vi har inte det klimatet helt enkelt.
   Och att äta kött alla dagar i veckan är inget som jag tror är bra. Det är inte heller försvarbart. Men ibland. Eller fisk för den som gillar det. Eller både ock. När jag blir bjuden på mat så äter jag det jag erbjuds. Absolut. Vår TCM-läkare säger att man i huvudsak ska äta den kost man är uppväxt på, som i Sverige i mitt fall är kött, fisk och rotfrukter. Frukt och bär som växt i Sverige. Jag äter inte allt från min barndom, men en del av det. Men jag vill ha kött. Jag står för det. Vårt matsmältningssystem och våra tänder är faktiskt utformade för det.
   Sedan finns det moraliska och etiska tankar kring kött och djurhållning och det går jag inte in på här, har skrivit om det tidigare. Men det är lite spännande att vända blicken mot de som förordas, åt andra hållet. Till exempel när man börjar granska sojaodling, som skövlar stora delar av regnskogen. Soja är ingen produkt som lämpar sig för människor egentligen. Märkligt att den fått sådan hype. Kanske för att den är så neutral, smakar just ingenting och så smaksätter man konsistensen själv. Ett av våra barn var väldigt allergisk som liten. Mot en del grönsaker och frukter. Mot mjölkprodukter. Hon fick SojaSemp på recept, jag bakade på det och hon fick det som välling. Långt senare började jag läsa på. Jag önskar att jag hade gjort det tidigare men utan Internet i vardagen när hon var liten, var man inte lika flitig på att hämta fakta. I alla fall inte jag. Och det jag vet idag gör att jag aldrig äter soja. Hon var konstant förstoppad under de åren hon fick soja, nu vet jag varför. Stackars hennes lilla mage.
   Kaffe. Jag dricker en kopp eller två här. Jag blir varm av det. Väldigt varm. Det har jag aldrig tidigare märkt av. Eller också har jag inte varit uppmärksam på det. Dr Vijay, min yogalärare Zhander och vår TCM-läkare Chris pratar alla om att man kan dricka det i måttliga mängder. Så det är hos mig för att stanna. För måttlig, det är precis vad jag är nu.
   Kaffet och köttet stannar alltså hos mig. På en låg nivå. Jag är helt nöjd så. Längtar efter kött men njuter av den indiska vegetariska maten. Och fettet som jag saknar mest egentligen. Ghee. Smör. Avocado. Olja. Mums.

I lågkolhydratland

På något vis hade jag nästan glömt. Eller gömt. Eller tappat. Själva orsaken. Men jag började äta lågkolhydratkost för att göra ett eget experiment när det gäller mina luftrör. Min eviga hosta. Mina inflammerade luftrör. För lite mer än två år sedan började vi, jag och min man i största hemlighet. Jag sa inget till någon i början. Efter några månader bloggade jag om det för jag var så häpen över alla effekter. Och ja, jag är en som går all in när det gäller att testa. Har svårt för att  testa halvdant, lite grann här och där. Men som sagt vi är alla olika. Vi tog snabbt bort allt vitt - socker och mjöl, ris, potatis och pasta. Och frukt. Det trodde jag skulle bli svårast men visade sig inte vara något problem. När jag någon gång äter ett äpple idag kan jag slås av hur "tom" smaken är, jag som älskat äpplen. Som vatten och socker. Eller är det sockret jag älskat? Fruktsockret som bara bryts ned i levern, precis som alkohol... Inte min grej längre helt enkelt. Det enda som är svårt är omgivningen eller att gå på kafé eller restaurang. Jag vill inte krångla så jag låter bli att äta vissa saker. Men ibland finns inget alternativ och då tar jag lite av det ena och det andra. Vill ha lite respekt för den som bjuder samtidigt som jag inte vill bli mer konstig än vad jag. *Fniss* Ni vet det där med yoga, andlighet och meditation - det räcker för en del helt enkelt. Jag låter helt enkelt bli att ställa krav.
   Följden när vi började med LCHF var att vi blev proppmätta, mätta längre, sov bättre och djupare, bättre hy, bättre tandhälsa (enligt min tandhygienist), bättre hår och framför allt mer energi. Och så gick vi ned i vikt. Av bara farten. Vi är inte överviktiga men hade båda lite för mycket på magen. Det försvann. Senast jag köpte byxor hade jag gått ned två storlekar och börjar närma mig min jeansstorlek från när jag var ung. Hursomhelst. Det var inte anledningen men det var en del av det som hände. Men det allra bästa var att jag slutade hosta. Blev tyst. Bronchiterna och rosslet försvann samtidigt som kolhydraterna. Var det en slump? Nej det är jag säker på att det inte var.
   När så hostan plötsligt gör entré igen blir jag häpen. Nämen, jag har ju inte hostat på två år egentligen. Och så drar jag mig till minnes. Jajustja. Lite tårta här och lite potatis där. En macka (vitt bröd, usch och fy) har slunkit ned på långa möten osv. Ja ni vet. Och så kommer effekten. Precis den jag ville utesluta ur mitt liv. Jag tror att jag helt enkelt måste ta steg två i den här kosten, att känna att det är för livet. Jag kan slarva ibland, men om jag ska vara ren och klar i luftrören och inte hosta då behöver jag ta bort kolhydraterna. Kolhydraterna som skapar inflammationstillstånd och ökar inflammationer i kroppen. Så. Dags att göra en slags detox i lågkolhydratland. Det är intressant. Men mest av allt är det skrämmande att kolhydraterna gör det dom gör i min kropp. Förmodligen är vi olika känsliga för dem, men jag tror ingen mår bra i längden av att äta dem helt enkelt. Samtidigt har jag makten i min egen hand. Jag bestämmer ju faktiskt själv vad jag ska äta och vad jag inte ska äta. Så nu drar jag lite i bromsen igen för det jag inte mår bra på. Försöker att inte vara till lags. Försöker att inte vara så tyst. Bara äta det jag egentligen vill. Hur gör du?

Allt gånger tre

Gånger tre. Världens enklaste recept för gott fröknäcke. Har testat många. Men alla håller inte vad de lovar, blir mer smulor och inget som binder. Här får du ett rykande färsk recept. Min man bakar varje vecka och det är gudomligt gott eftersom det är riven ost i behöver man bara smör! Ta alla ingredienser x 3

Frön av alla de slag: Pumpakärnor, solrosfrön, linfröns osv  3 dl
Riven ost 3 dl
Äggvita 3 dl  (Det blir kvar fina gulor som man kan göra en gudomlig omelett på :))

Bred ut smeten på en plåt, tunt. Grädda runt 20-30 minuter i 170 grader. 

Alla recept med bara vatten, jag fattar inte hur det binder, vem som får ihop det. Hur bakar du? Här binder äggvitan så fint och osten kan man använda en starkare sort av och då smakar det mycket. Jag lovar. Ha en god helg!

Den heliga kon

Vi som yogar vet att vi blir känsligare, mer mottagliga för det som kroppen säger. Det som vi har dolt, gömt eller missat i vår egen kropp. Som hänger ihop med vårt sinne. Och ibland har det nästan känts som att en mängd krämpor eller trassel dyker upp när man börjar med yoga. Det är ju inte så konstigt. Egentligen. Jag ser det som att man kommer åt i hörnen inombords också. I sin städning. Eller sin frigörelse. Eller vad man vill kalla det hela. Jag har hittat ett redskap till. Maten. Inom ayurvedan säger man att maten är medicinen. Och att vi också är individuella. Som i allt. ALLT. Hur vi fungerar, hur vi ser ut genetiskt, hur vår konstruktion ser ut, vilken dominans vi har av elementen i vår kropp, vilken tid på året det är, vilken ålder man själv befinner sig i, var på jorden man är - ja ni vet, hur många delar som helst. Men ändå är det maten som är medicinen. Och för mig, som sedan jag började med LCHF har mått så väsentligt mycket bättre i min kropp har det varit en riktig ögonöppnare. Vad maten gör med oss. Eller inte gör. Och jag har vågat prova. Vågat vidga min horisont. Och nej, jag är inte ute efter att provocera, jag vill bara diskutera även om någon tycker att jag är besvärlig. Jag kan verkligen känna när jag ätit kolhydrater, hur tung jag blir både i kropp och sinne. Och jag vet att det är en helig ko i yogasammanhang. Eftersom många som utövar yoga är vegetarianer så äter många också ganska mycket kolhydrater. Jag sticker ut hakan nu och visar var jag står. Och tänk vad jag försökt passa in i det där mönstret. Tänk vad jag ansträngt mig. Med fel mat! För mig. Och kanske inte bara för mig, när undersökning efter undersökning och forskning nu visar att vi mår bättre med riktigt fett i form av smör, avocado och oliver. Rent biologiskt är vi designade för att äta protein i form av fisk och kött. Men inte spannmål.  Det har blivit någon slags mix av åsikter och moral när man kritiserar LCHF. Som jag ser det. Men återigen, LCHF handlar om att äta fett istället för kolhydrater.  Och nej, jag försvarar inte en taskig djurhållning eller sätt att frakta boskap på. Självklart inte. Men när den föda vi som art har ätit och klarat oss bra på genom årtusendena ska ses som en extrem diet, då blir det mer än märkligt. Dessutom förespråkar LCHF även en ren mat, ekologisk helst, utan tillsatser. När det är ett paradigmskifte på gång då blossar naturligtvis många diskussioner upp, och det finns stora intressenter i kolhydratindustrin också. Som man liksom bara trott finns i köttindustrin. Sedan i början på året har jag läst ett gäng böcker för att vidga min horisont. Här följer min lista om du också är intresserad av hur maten påverkar dig;

Matrevolutionen av kostdoktorn, Andreas Eenfeldt . En bok som på ett lättfattligt sätt beskriver vår utveckling som homo sapiens och vad vi överlevt på och är designade för.  Man blir lite chockad och fundersam. Andreas är läkare och blev helt omvänd från det traditionella sättet att se på kosten när han läste;

Good calories, bad calories, fats, carbs and the controversial science of diet and health av Gary Taubes. De här är en riktig tungviktare och fruktansvärt intressant. Men jag kan inte läsa långa stycken i taget, så mycket att ta in och tänka på. Taubes är en amerikansk vetenskapsjournalist som är den enda som vunnit tre Science in Society Journalism awards. Han har sammanställt fakta på ett journalistiskt exemplariskt sätt. Och smular sönder myten om att vi kan mäta allt i kalorier. Det går inte att mäta så, det inser man en gång för alla när man läser boken. Det handlar om VAD kalorierna består av. Naturligtvis!

Vegomyten, maten, rättvisa och en hållbar framtid av Lierre Keith. Keith är personen som var vegan i 20 år och som blev väldigt sjuk på grund av sin kost. Den här boken utmanar det man hittills lärs sig om vegetarisk mat. Författaren menar att det storskaliga spannmålsjordbruket förgriper sig systematiskt på jorden. Odlingen av vegetarisk basföda som ris och soja gör att vattenreserverna sinar. Den biologiska mångfalden minskar, jorden utarmas och klimatförändringarna påskyndas. Gräsätande idisslare ska äta det som vi inte kan - cellulosa - och förvandla den till det vi behöver - protein och fett. Hon menar också att man inte ska avstå från kött men välja omsorgsfullt, för hälsan och för vår gemensamma framtid. Den här boken är känslomässig i vissa avsnitt, som det kan bli när man skriver sin egen historia. Det behöver inte förta något men i vissa lägen skulle jag önskat att det hade skurits mer i texten. Dock är den viktig som inlaga i att vegetarianer ofta förutsätter att de är klimatsmartast.

Brödberoende av hjärtläkaren William Davis. En bok som i varje siffra som presenteras har en undersökning i ryggen. Otroligt lärorikt. Davis förespråkar en kost som ligger nära LCHF med ett totalt uteslutande av veteprodukter och andra glutenrika spannmål, liksom allt tillsatt socker. Tar du bort vetet öppnar du vägen för en permanent viktminskning (om du behöver det) samtidigt som du eliminerar sjukdomsrisker och botar många vanliga hälsoproblem. Han är också emot de "hälsosamma" fullkornsprodukterna. Boken är så väl underbyggd att det känns som att gå i skolan igen när man läser den, vetenskapliga referenser till varje påstående. Han myntar ett uttryck - vetemagen - det säger allt för mig.

Utöver de här böckerna har jag ett gäng kokböcker, bland annat LCHF för vegetarianer av Pauline Demtriades & Katarina Wikholm. För den som inte vill äta kött finns här många fina recept. De slår hål på åsikterna om hur nyttig frukten är. Den består idag mest av socker. Och det är lite skönt att läsa och förklarar för mig varför jag nästan var fruktberoende en period. De vitaminer och mineralerna som många vill få i sig via frukten, får man många gånger om i grönsakerna.  LCHF för tjejer, supermaten på medelhavsvis av Cathrine Schück och Lars-Erik Litsfeldt. Tjejer mår oftast bättre på att ta bort mjölkprodukter till stor del och istället välja oliver, olja, nötter och avocado som främst fettkälla. Massor av goda recept med medelhavspreferenser. Ferryfood av Björn Ferry och Cathrine Schück. Björn Ferry som tog OS-guld och som hade lagt om sin kost 7 månader innan guldloppet. Den här boken tar effektivt död på myten om att man behöver kolhydrater när man tränar. Den förespråkar ren och enkel mat. Ät dig stark och frisk helt enkelt.

Det finns en mängd bloggare också och kunniga personer som www.kostdoktorn.se och www.annahallen.se Allt finns att lära och tänka om kring maten. Har du redan en fungerande kost för dig så är det toppen. För mig har jag äntligen hittat rätt. Hoppas du också gör det!

Precis tvärtom del II

För att förtydliga mig lite. Jag är för hälsa. Punkt. Om det visar sig att gamla idéeer och tankar om vad man bör äta och vad man bör undvika visar sig vara förlegade, då blir jag intresserad. För att svara på några frågor:)- Jag och min man äter samma mat. Förutom att jag äter fisk och skaldjur, det tål inte han, så jag äter det på lunchen ibland istället för hemma, för att slippa laga två rätter till två personer. Det som jag skrev som förbättringar i mitt mående, det gäller även honom i allra högsta grad. Han har även tappat i vikt sedan vi började, jag har mest tappat i centimeter :). Vi började med den här kosten i tysthet, ville se om vi fick några hälsoförbättringar. Vi blev överväldigade över hur vi själva mår nu. Men de första två veckorna hade jag konstant huvudvärk, morgon, middag och kväll. Vaknade och somnade med huvudvärk. Sedan försvann den. Sockersuget har för min del varit lite jobbigt först men jag har inte ätit godis på två månader och jag saknar det bara när jag ätit för lite fett någon dag. Det är också riktig intressant tycker jag.

Frukost består av ägg i någon form, kaffe eller te och fet god rysk yoghurt med lite bär och nötter på.

Lunch och middag består av grönsaker som växt ovan jord, de har lägst kolhydrathalt. Protein stort som din hand och cirka 1 dl fett i fetaste formen. Avokado, riktigt kokosfett (inte det där lilla fyrkantiga paketet) smör, grädde, creme fraiche. Alla feta varianter.

Man bör få i sig 500 gr grönsaker varje dag.

Festar på mörk choklad, bär och grädde.

Bakar bröd på frön, ägg och riven ost till exempel. Eller med mandelmjöl. De blir fantastiskt goda och man äter med riktigt ekologiskt smör på. Jättegott!

Det vi inte äter är socker, kolhydrater som pasta, ris och potatis eller bröd. Men man behöver inte köra så hårt på att utesluta kolhydraterna om man kan tolerera dem. Men då äter man mer GI-inspirerat med långsamma kolhydrater.

Det hela har resulterat i att vi äter mer "ren" mat. Lagar mat mycket oftare och köper aldrig något halvfabrikat eller charkuteriprodukter (som det heter i debatten). Inga E-nummer så lång det går att undvikas och inga tillsatser. Har ni sett hur ofta det är socker tillsatt till olika matprodukter? Det är lite otäckt nästan när man börjar läsa innnehållsförteckningen på allvar. Vi köper ekologiskt så långt det går. Feta ostar går bra. Inte så dumt snacks att äta brieost och oliver. Eller Groks, parmesanostknappar. Och när man börjar leta finns det hur många goda recept som helst. På nätet och i böcker.

För egen del har jag också börjat fundera på varför jag fick operera bort min gallblåsa för snart 3 år sedan. Då sa läkarna att man inte visste vad det berodde på att så många kom in med gallstensanfall. På min arbetsplats är vi ett helt gäng som opererat bort gallblåsan! Hos kostdoktorn har jag sedan läst det här Jag har aldrig varit överviktig men däremot har jag undvikit fett. Förmodligen var det inte alls bra för mig...

Ja, det är lätt att bli lite frälst när maten ger så goda effekter. OCH när alla de senaste stora studierna visar hur bra människor mår på den här kosten och hur friska de blir. När fler och fler läkare ser hälsovinsterna och propagerar för en koständring.

Det jag däremot inte förstår, det är hätskheten i debatten. Alla märkliga slutsatser som sedan visar sig inte ha belägg. Det är sorgligt.

Lägg in bilden på min egen LCHF-tårta igen som en god avslutning :)

Precis tvärtom!

Skrev att jag slutade med min medicin bara sådär i min blogg annikas andetag. Men inte riktigt. För när jag tänker efter så är det när jag slutade med socker och har ätit lågkolhydratkost som förbättringar i min kropp har smugit sig fram. Och det är inget annat som jag har förändrat under den här tiden. Men faktum är att det där ljudet som varit en följeslagare i mina lungor ganska länge inte riktigt hörs längre. Eller känns. Det rasslar inte. Jag tar ett djupt andetag. Dyker ner i LCHF-havet. Hör plasket och känner det friska omsluta mig. Man måste verkligen inte vara vegetarian för att vara en bra människa. Det vore väl förmätet att säga? Något som inte hör hemma i yogans värld. Ja jag sticker ut hakan. Gör det mest hela tiden nu :) Det är jag. Jag står för det.

Har läst mig blå om LCHF här hos Klara och här hos kostdoktorn, för övrigt Sveriges största hälsoblogg och jag förstår ärligt talat inte de fruktansvärt negativa anklagelser som poppar upp på alla möjliga ställen kring LCHF. Är det någon slags politisk korrekthet som spökar? Eller vad handlar det om? I ärlighetens namn? Eller är det där enorma muffinsbullarna vi inte vill släppa? Till vår lattevälling? Folk blir ju friska på den här kosten. Folk mår så mycket bättre efter åratal av problem i sina kroppar. Blir trött när människor tror att man proppar i sig kött när man äter LCHF eller alla andra märkliga slutsatser. Ser journalister som lite här och där skriver om att när människor äter LCHF så är de egoistiska och utarmar jorden på olika sätt. Eeeeh. Nu ska vi ju inte tro att vi är jordens medelpunkt. Om några tusen i Sverige äter mer kött, om man nu gör det, det är tveksamt, så handlar det ju inte om det. Nej. Det handlar om att man i andra delar av världen (läs Indien med en växande livskvalitet för medelklassen som vill äta kött. Tänk en miljard människor, det räcker med att några miljoner ändrar sin kost...) Men vad är det då man gör? Tja. MAN BYTER UT KOLHYDRATER MOT FETT. That's it i kort sammanfattning. Sen kan man välja fisk och skaldjur istället för kött. Äta vitt kött eller schysst ekologiskt rött kött. Eller vara vegetarian, men då blir det lite lite krångligare har jag förstått. MEN. Det är fettet som är poängen och något som kolhydratindustrin och sockerframställarna tydligen inte vill se. Och det är ju förståeligt. Hursomhelst. Man får testa själv och se. För det är inom LCHF precis som inom ayurvedan. Det är olika vad just du mår bra av. Balansen för dig. Många skriver att de äter 2 gånger om dagen och det räcker. För man blir mätt på fett som är en överlägsen källa till energi i våra kroppar. Hur ofta just du behöver äta, det får du prova dig fram inom. Efter två månader utan socker och kolhydrater så kan jag konstatera att:

Min midja har krympt 10 cm.
Jag sover bättre.
Jag mår överlag bättre, aldrig blodsockerfall som måste kontrolleras eller stävjas. Det sköter sig själv. Jag blir hungrig. That's it. Men det påverkar inte mitt humör.
Jag är helt enkelt gladare.
Jag äter mer sällan.
Jag blir ordentligt mätt på riktigt god mat. Det känns nästan förbjudet att äta så gott :)
Jag varken mäter eller väger min mat eller räknar poäng eller kalorier. Jag äter tills jag är mätt.
Mina torra utslag på olika ställen på kroppen har försvunnit.
Magen är ALDRIG svullen eller uppsvälld när jag ätit. Gaser existerar inte längre :)
Jag tänker inte på mat eller godis som jag gjort tidigare. Det är en del av tillvaron men inget som jag sysselsätter mig runt.
Kaffe fungerar plötsligt utmärkt utan kolhydrater. Ibland lyxar jag till det med vispgrädde i. Mums!

Idag har den ökande kurvan gällande övervikt plötsligt börjat plana ut i Sverige. Tack LCHF för det! Folk blir friska i sina magar, kan sluta med sin diabetesmedicin och många tappar många kilo de släpat på i många år. När man läser kommenterar hos dr Annika Dahlqvist, pionjären inom det hela, blir man lite lessen. Människor som vägt 30-40 kg för mycket och som ätit enligt tallriksmodellen för att tappa vikt och fått rådet att äta mer fibrer, mer kolhydrater - har har bara ökat i vikt. Trots att de följt alla råd. Och fått omdömen som att de är karaktärssvaga. När de sedan byter kost och tappar sin övervikt. Vad händer då? Tja, då säger läkarna - den där kosten kan du dö av... Visst är det svårt för en del av etablissemanget att krypa till korset, det förstår jag om man byggt hela sin karriär på en sanning. Som nu inte är en sanning längre. Till och med Socialstyrelsen i Sverige har ändrat sig. Fettpaniken som uppstod kring något som inte ens var vetenskap kring hjärtkärlsjukdomar för 20-30 år sedan. Det ser vi effekterna av idag. Det är sorgligt. Det är inte kolesterolet som är boven i dramat, kolesterol behöver vi alla i våra kroppar. Det är kolhydraterna som täpper till ådrorna. Eller alla inflammationstillstånd i kropparna som det kanske tar 20 år att etablera. Där är kolhydraterna faktiskt boven. Eller cancer som man säger att man får av kött. Varje sådan "undersökning" har kostdoktorn sakligt och tydligt gått igenom. Det brukar handla om enkätundersökningar där man väljer ut en variabel. EN. Och säger att cancer och kött hänger ihop. Hur skulle det kunna göra det? Vi har ju levt på det i tusentals år. Däremot finns det tillsatser som är vedervärdiga. Djurhållning som är fruktansvärd. Men det är det väl ingen som försvarar? Egentligen. Jag är ingen fanatiker. Jag gick in i det här med öppna ögon. Tänkte som de sa på min kursstart i februari - tänk om det fungerar precis tvärtom! Jag testade för att se om det kunde ha någon som helst effekt på mig. Och det har det. Det här är ingen diet. Det här är en livsstil. Något som finns nedärvt i våra gener. Vi har överlevt på nötter, bär, fett och protein i tusentals år. Spannmål kom in långt senare i vår kosthållning. Och jag drar långa djupa andetag många gånger om dagen och förvånas varje gång över att det är ett rent ljud. Visst är det coolt? Att det ibland är precis tvärtom!