Som vi alla egentligen är

Jag har fått en del förfrågningar om att föreläsa om min bok! Det är så otroligt roligt och jag hoppas alla planer går i lås. Jag arbetar tillsammans med en översättare för att få boken läsbar på engelska också. Och ibland undrar jag vad jag sysslar med. Jag kan få en känsla av att jag försöker promota mig själv, att jag överdriver eller att jag ska tagga ned lite. Vet inte om det är jante som sitter på axeln eller om jag hukar inför mig själv. Inför det jag har åstadkommit och att det inte finns något rätt eller fel i det. Min historia är ju min. Varken större eller mindre än någon annans. Men jag tvivlar ändå fortfarande ibland. Så fick jag det här mailet i min e-post:

Hej Annika!

Jag har precis läst ut din bok ”En aning om yoga” och vill tacka för att jag fått följa med på din ”yogaresa”.

Jag har själv yogat i tio år. De sista åren har jag tyvärr drabbats/ådragit mig en del skador i yogan, som gjort att jag fått ”backa rejält”. Tidigt i våras var jag på väg att lägga ner yogan, den var bara jobbig, motsträvig och gjorde inte min kropp gott, kändes det som.

Mitt i detta hittar jag din bok! Och läser – korta avsnitt varje dag. Och tar in allt! Äntligen hittar jag en beskrivning av yogan –som den är i vardagen. Vad yoga ÄR, och KAN vara … Din yogaresa blev en aha-upplevelse för mig på många sätt!

Så, jag fortsätter yoga, men med självrespekt, med mindre prestation och med mer ödmjukhet.

Tack – det var du som fick upp mig på mattan igen!

Namaste!

Och då är det värt det.  När en människa kan skriva så här. Alla negativa och nedåtpeppande tankar ska jag härmed förpassa till papperskorgen. Jag vill vara så stor och skimrande som jag är. Som du är. Som vi alla egentligen är. Vågar du vara i din fulla potential? Vågar du ta plats och göra det du är bra på? 

Vårhimmel och skimmer

Den här himlen som är så ljus och ny. De här vårhimlarna när det skymmer, de flyter rakt in i mig. När det är lite kallt och det mörknar långsamt - himlen har en djup djup turkos-mörkblå färg och sedan kommer stjärnorna. Går inte att se sig mätt, skulle vilja sova utomhus under bar himmel.
   Igår när jag körde hem från mina yogaklasser så letade himlen in sig trots att jag satt i bilen. När de spelade någon gammal låt av Sting på radion och jag kände mig så levande. I stunden. Drack te med min man när jag kom hem och vi pratade om ganska stora förändringar som vi står inför i vårt liv. Hur man välkomnar dem ibland och hur svåra de är ibland och bara känns tröga.  Vad som utmärker motståndet ibland och varför. Vad väljer man att hålla fast vid? Är det förändringen i sig som är skrämmande för att man inte vet vad som blir. Är det motsträvigt att ändra något som fungerar hyfsat bra, men där förändringen visar att  man inte vet vad man får. Oavsett vad förändringen består i så tror jag den alltid har två sidor. Vemod och frihet. Att släppa något för att få något.
   Jag är så trött att jag bara går långsamt när jag vaknar. Min man har rest tidigt och jag är ensam. Jag bara sitter. Andas djupt. Idag är det en sådan dag då jag tassar försiktigt. Så läser jag Hannis inlägg om min bok. Och ja, jag är så lättrörd nu för tiden. Samtidigt kan jag känna att om så bara en människa kan uttrycka sig så om det jag skrivit, om min egen historia, ja då är allt slit värt det. Den gråa dagen skimrar.

Familj. Vänskap. Värme.

En helg av allt. Komprimerat. Men ändå skönt. Antibiotika mot en envis bihåleinflammation. Suck men nödvändigt för huvudet känns tre nummer för stort, framför allt ansiktet och orken har inte varit på topp. Perfekt utslagna hyacinter som ger mig dofteufori. Besök hela helgen av vår son med flickvän. Gemenskap och goda samtal. Bio med sista Hobbitfilmen, bra hopknutet av alla delarna från boken. Spontant restaurangbesök på en tapasrestaurang, gott och inte alls någon julmat :)  Långfrukostar med tända ljus och stjärnor, imponerad av sonen och flickvännens driv och tankar om liv, jobb och vad som betyder något. Ett barnbarn som är lucia dygnet runt just nu och som lekte oavbrutet under trappen där jag hängt upp en stjärna i hennes lilla vrå.
Besök i en yogaelevs lilla affär där min bok står på parad på hyllan, glädje och stolthet. Kort och gott, min helg i ett sammandrag;  Familj. Vänskap. Värme. Allt som betyder något. Hoppas din helg också varit fin.

Envisa jag

Kanske är det tjatigt men jag är glad för all uppmärksamhet jag får i samband  med min bok. Jag var med i en tidning som heter Örebroar'n och som ges ut en gång i veckan här i stan. I det nummer som kom igår var jag med på en sida.
   Dels vill jag självklart att människor ska läsa min bok, dels vill jag att andra kanske får upp ögonen för yogans helande kraft. Och det är det största. Men. MEN. Utan min egen envishet hade inget träningsprogram, ingen yoga i världen tagit mig dit jag är nu. Det är ett faktum som jag faktiskt vill stå upp för lite extra idag. När det är stelt i kroppen efter en brännbollsmatch igår med mitt jobb. Jättekul även om det triggade alla tävlingsdelar i mig direkt. Det här med att springa korta sträckor och sedan stanna snabbt... inte riktigt min grej. Idag var ingen skön dag att kliva upp med min kropp där det gör lite ont på många ställen. Så när jag tar mig upp och till min matta så är det min disciplin och min envishet som tar mig dit. Helt enkelt. Det finns inga genvägar. Någonsin. Och yogan skapar också det i mig, i dig, när man ger det tid och stannar i det envisa. För ibland är det långt till cymbaler och serpentiner i vardagsträningen. Bara att stanna. Do your practice and all is coming. Eller hur var det nu? :)

När luften går ur kroppen och man tar nya tag

Luften gick ur oss. Vi satt där i köket på vårt sedvanliga måndagsmorgonmöte. Fnissade lite. Pratade om helgen som varit. Solen vi fått. Så säger chefen, den bästa chef jag haft, jag ska sluta här, jag har fått ett annat erbjudande. Och det är självklart att vi förstår att hon väljer utifrån sig. Men ändå. Vi har haft en del byten av ledare och inte många har levt upp till just det epitetet. Ledare.
   Att vi haft ett kanonbra år på mitt jobb hänger ihop med hennes ledarskap. Handen på hjärtat, hur många bra ledare har du haft? Som sett dig och andra? Som vågat sätta ner foten när det behövts? Som är glad och gillar att vara just ledare? Nä, hon är inte perfekt, men bra nära :)
   Jag tar ett stort glas vatten, vi har möte i min grupp och jag tänker bara på att jag nu måste fortsätta göra det som just jag vill. För om jag vänder på det hela. Om jag tänker utifrån chefen en stund. Hennes val. Då blir det solklart. Att hon väljer utifrån sig. Inte lika tydligt när jag tänker på mig själv. Men jag har drömmar. Förstås. Som alla. En del drömmar gör mig mer rädd än andra. Förstås.
  Sagt och gjort. Jag kastar ut den. Sådär utan skyddsnät. Bara rakt ut och vill nästan gömma huvudet i armhålan. Vill nästan ta tillbaka allt redan innan jag sagt det. Varför gör jag mig så liten i vissa lägen? Jag vill översätta min bok till engelska. Punkt. Eller utropstecken snarare! Jag vill det. Har fått så många frågor av människor jag känner som inte är svenska: - När kommer din bok på engelska? Och jag har känt att jag har fått en släng av hybris, storhetsvansinne. Men faktum är att Elisabeth Croneborg, min redaktör sa det direkt - du måste översätta den. Av flera anledningar. I helgen fick jag ett mail från en annan Shadow Yogi som bor i Canada. Jag känner honom inte, men han hade hittat till min blogg och sett att jag skrivit en bok. Han bönade och bad att jag skulle översätta den! Va?! Några småpuffar blir till en stor. Till slut. Jag ska ta mig an min dröm med  min största glädje och uppfinningsrikedom. Jag ska våga. Försöka i alla fall. Har ingen aning om hur jag ska gå till väga men det finns det andra som vet. Mailat en bloggvän som också har ett översättningsföretag. Alltså. På något sätt borde det gå? Är jag för stursk? Är jag för kaxig? 

Får man skryta?

Får man skryta? Eller det kanske inte ens är skryt när man berättar hur glad man över något som man gjort, som någon annan gillar? Lite osvenskt är det allt. Lite o-skandinaviskt kanske?
   Vi håller på och inreder vårt hus lite mer. Det är mycket vinklar och vrår hos oss, även om huset är nybyggt så har det samma planlösning som för 100 år sedan när det byggdes första gången. Vi har anlitat en snickare som skall bygga bokhyllor på några ställen och som måste byggas på plats. I söndags när han var där och mätte upp allt så såg han min bok. Han blev intresserad och köpte en. Åkte hem och läste den, sida upp och sida ner, som han sa. Han har aldrig sysslat med yoga. Men för honom spelade min bok ändå en roll och det är ju precis det jag vill! Så idag klappar jag mig själv lite på axeln och struntar i alla destruktiva tankar kring vad jag och inte kan. Att våga vara glad när tillfälle ges, kan du det?

Här kan du köpa min bok:
http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?ac_used=yes&search_word=en+aning+om+yoga

och här
http://www.adlibris.com/se/sok?q=en+aning+om+yoga
 

Sockerdricka i hela mig

Om några  veckor har jag boksläppsfest! Det är så stort för mig. Det handlar om allt som jag tagit mig igenom i min yoga. Min högst personliga resa. Jag har skrivit den utifrån flera anledningar. 1. Det främsta är att jag via bloggen hittat mitt språk och även mitt sammanhang och har skrivit en bok jag själv har saknat. I bloggen har jag hittat dialogen med andra som utövar yoga, men inte nödvändigtvis min yogastil.  2. Jag tycker oerhört mycket om att skriva, här har jag helt enkelt blommat ut och tagit för mig av språket som aldrig upphör att fascinera mig. 3. Jag vill dela det som vi otroligt sällan ser någon göra i en yogabok. Jag har själv inte sett något av det och har därför skrivit en bok jag hade velat läsa när alla frågor radade upp sig och när tvivel, tårar och smärta gjorde entré. Men även om den ofattbara glädjen i att hitta mitt inre mitt i bråten. Att hitta det och städa. Allt som följt på det och som sakta men säkert förändrat hela mitt liv. Åh jag har sockerdricka i hela mig just nu!

Boken finns att beställa på bokus och snart också på adlibris

För dig som jag inte är vän med på FB - du är också varmt välkommen ska du veta. Om du vill komma på min boksläppsfest, maila mig på annika@verklighet.nu