Glad för att jag är jag

För två år sedan skrev min yogalärare till mig att jag bara skulle vara glad för att jag är den jag är. Det kändes platt på något vis. Idag har de orden hunnit ifatt mig och jag inser storheten i den korta frasen. Be happy with who you are. För idag är jag det. På riktigt. I grunden. I djupet. Inuti. Och det avspeglar sig naturligtvis utanpå också. Som det alltid gör. Och bara för att jag säger att jag är glad så är det inte så att något hemskt måste hända. Det har ingen korrelation ifall det händer något traumatiskt. Det är det gamla katastroftänket som jag nu helt övergett. Frihet.
   I min närhet har det varit en del som inte mått bra, varit sjukskrivna, haft dödsfall i familjen, vaknätter pga liten baby, mobbade på jobbet - ja ni vet hela skalan. Då kan det vara svårt att säga hur bra jag mår och hur glad jag är. Över att vara jag. Det som inte har något som helst att göra med andras svårigheter. Men ni vet, man vill inte hälla salt i såren. Ändå måste jag få säga hur glad jag är över där jag befinner mig i livet. Eller hur?

När jag slutade vara anställd och tog mig vidare utifrån det som var något av det tuffaste jag hanterat i samband med mitt jobb och i relation till andra, då hände något helt annat. Jag blev fri. I både tanke och ord. Jag måste ingenting. Jag har heller inget att hänga upp saker på utan kan liksom ströva fritt. I mig. Utanför mig. Och det här som så många är rädda för när de slutar jobba, att de inte ska ha något sammanhang eller uppgift. Det har egentligen inget med jobbet att göra som jag ser det, det har med helt andra saker att göra och det blir tydligt, nästan övertydligt när man slutar vara sysselsatt 8-10 timmar per dag. Då framträder helt andra saker. Och ja, självklart vet jag att man måste försörja sig och ja självklart vet jag att väldigt många människor gör skillnad i det som de yrkesarbetar med. Men jag måste få säga att den tid jag upplever nu, den är i särklass det bästa hittills. Var inte rädda för att åldras, var inte rädda för att sluta jobba eller byta jobb eller bara stanna i att inte ha något jobb. För allt det andra finns. Inombords. Och i stugan i helgen med alla kalla nakendopp så kände jag hur jag helt och fullt har landat i just mig själv. Och när vi sitter på verandan och dricker kaffe är det ett talgoxpar som liksom konverserar hela tiden. Till slut flyger en av dem in i huset! Men lika snabbt ut igen. Puh. Och i älskade Solöga läser jag:  

Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt. Min gåva till dig är att ha förtroende för dig själv och det du gör. Med andra ord - du kan slappna av. Du är på helt rätt spår. 

Så ja. det är så det känns helt enkelt. Yogan har lyft alla tyngder från mina axlar, när jag vågade vända striderna ryggen. När jag vågade gå åt ett annat håll även om en del inom mig motsträvigt krävde kamp. Men nu. Glädje och frihet. Jag är glad för att jag är jag. Helt enkelt.

En liten paus

Det blev en bloggpaus. Det blev en paus från nyheter. Det blev en paus från sociala medier. Det blev en paus i min mail. Helt enkelt för att jag behövde det. Helt enkelt för att det var dags. Utan några större funderingar eller beslut. Vi reste i fredags och vi är hemma i vår lilla stad i Serbien, på gränsen till Ungern. Resan tog 12 timmar från dörr till dörr och vi vilar just nu i det gulaste av rum. Balkongen är öppen, någon klipper gräset, svalorna svirrar och det är varmt och doftar av syrénerna som är fullt utslagna. Äppenträden blommar och gräset är mörkgrönt.  Kursen startade igår och det jag längtat efter har jag fått. Direkt. Och allt är inte enkelt och lätt. Men det är mycket som är gott; mina vänner, de långväga, ända från USA har en en del tagit sig hit ifrån. Och så vi européer. Och några från Asien. Våra lärare har trogna elever. Och det beror naturligtvis på den vägledning, undervisning och erfarenhet som de bjuder på. När kunskapen om kroppen och allt annat lågmält förs fram, ja då sitter vi 60 personer alldeles stilla och lyssnar. Ingen rör sig. Vi sitter raka i ryggen och på våra sittben och den första lektionen är över 2 timmar lång. Och jag reser mig ryckigt och knakande efter att ha suttit stilla så länge. Och ändå. Min tomhet och mitt låga humör är förändrat. Äntligen får jag det jag behöver. Vi somnar tidigt, sover djupt och är helt enkelt precis där vi ska vara. Jag tror aldrig jag varit så i mig själv på någon kurs tidigare, så oberoende av andra, så otroligt fokuserad på mitt inre och vart rörelserna tar mig - om de tar mig någonstans. Allt är som det ska och jag hoppas ni har överseende, jag kommer att läsa ifatt på era bloggar när jag är hemma igen, kanske skriver jag något mer härifrån, kanske inte. Just nu är det så mycket både kroppen och sinnet behöver processa. Vi har redan fått hemläxor. Tuffa. Inför det kommande året. Och allt känns bra. Det gör ont i kroppen. Och allt känns bra. Hoppas du också har det bra och är där du ska vara.

Allt får plats

När jag tappar bort min meditation då känns det som jag tappar lite av mig. Ibland gör jag yogan men inte meditationen och har jag slarvat med att sitta med mig själv så påverkar det mycket av min dag. Av mitt mående. Av det mesta.
   Vaknade i morse med lite kliande i halsen och ett pannben som värkte. Tog Enchinacea direkt och kokade mitt eviga citronvatten. Drack djupa klunkar. Satt sedan en lång stund med mig själv på mattan och reste mig sedan för att möta det som kommer. Att andetaget vikit undan brådskan, det är ett skifte. Att jag nästan inte kan skynda mig längre, jag tar min tid. Och oftast hinner jag. Och är jag lite sen till jobbet en dag, då är jag det. Inte mer med det. Tänk tänk tänk att det har blivit så här. Att sitta med sig själv ger all förändring i slutänden. Stillsamheten fyller ut mig. Det räcker så.
   Ute är det fuktigt och dimmigt. På något sätt så är hösten tiden för återhämtning och vila. I alla fall där vi bor.Och jag köper ljusslingor och jag tänder ljus. Har redan köpt hyacinter och amaryllis. För att jag vill. För att jag tycker om det. Och mycket också för att inte komprimera hela livet i december. Att sträcka ut tiden på mitt sätt. Att göra det på mitt sätt. Ja jag vet, det finns många regler om hur man ska göra och när. Stjärnan och granen dröjer jag med, men har inget problem med den som vill göra annorlunda. Vill längta lite också. Köpte en ny adventsstjärna igår, på Indiska. I guld och turkos. Älskar den redan men väntar några veckor tills jag sätter upp den. Och ja, jag har ju redan stjärnor, säkert 10 stycken och det kanske är lite att gå överstyr men jag bejakar den kitschiga ådran också. Allt får plats. Bredvid varandra. Inuti.

Lugnet efter lugnet

Lugnet före lugnet. I söndags styrde vi bilen mot det japanska badet Yasuragi, som ligger utanför Stockholm. Vi bodde över tills idag och åkte  hemåt vid lunchtid.  Det var mitt fjärde besök och jag tröttnar inte. Och den här gången kom vi inte för att stressa ner. Inte för att slippa det yttre och inre tjattret så mycket, som att bara vara. Söndag - vilken bra dag att vara där. Vi var få personer. Fick verkligen plats. Och vi låg i de varma källorna utanför huset, under tak men med den kalla luften som fick allt att ånga. Såg solen sänka sig från en jeansblå himmel ner till ett rosa och sedan rött skimmer. Och skymningen som tände alla lampor runtomkring. Jag vet inte när jag varit så lugn som nu. Och här var det som att sjunka ner en nivå. Att kliva ner ett trappsteg. Att sitta och tvätta sig, vilken otrolig skillnad det är mot att stå upp. Och lugnet som lägrar hela kroppen och sinnet. Själen. Vi gick från ett lugn till ett lugnare lugn. Första gången jag känner det hända på det här sättet. Och så vilsamt. Så oerhört läkande. Vi åkte i ett lugn och klev ner i ett ännu mer stillsamt lugn. Och allt för att fira vår kärlek som just idag har 30 år bakom sig av skratt, glädje, utmaningar, tuffa tider, gräl och försoningar, kärlek och värme. Lugnet efter lugnet är att rekommendera.

Jag har lånat bilden från ICA:s hemsida om erbjudanden kopplade till Yasuragi.

Små. Viktiga. Saker.

Tagit ledigt. Ensam. Sover länge. Solen vill in i huset. Solvärmen på taket gör att kaminen är avslagen och vi har varmvatten och uppvärmt hus i alla fall. Det är fantastiskt. Jag går ut på verandan. Barfota. Trägolvet är varmt! Snön är borta. Som att vakna till en annan tid. Och jag har köpt nya kaffekoppar. Bara två. Jag inviger en med mitt starka mörka kaffe på min trappa. Känner mig harmonisk och skrattig när jag tänker på hur jag den här veckan har pendlat mellan upp och ner. Var till min naprapat igår. Inga stora problem eller fixande. Samma som i yogan. Små rörelser. Viktiga. Han stryker och rättar till eller hur jag ska uttrycka det. Och mitt högerben är helt med på det! Vilar från yogan idag och låter kroppen komma i fas. Idag är det min alldeles egna dag som inte är uppbokad för någonting. Jag behöver pauser i vardagen, i mitt liv. Kanske du också? Inte så stora. Små. Men då och då. När tiden är fri. Obokad. För att bara vara och komma ifatt. Små. Viktiga. Saker. Gott kaffe. LUGN.Må gott och ha en alldeles lugn och pausad helg mina vänner!

Fyra nyanser av vitt

Som att gå i en dröm. Ute är det minst fyra nyanser av vitt. Snön är bomullslik, som om den vadderat in hela tillvaron. Andedräkten ljusgråvit. Himlen ljusnar, vitnar och blir sedan en obestämbar färg i någon ljus nyans. Blir det snö eller blir det sol? Promenerar till jobbet och har rimfrost i håret och mössan när jag kommer fram. Det är tyst och ljust. Inga skolbarn ute, de som rör sig cyklar eller promenerar sakta. SAKTA. Det är som hela tillvaron får oss att sakta ner. Stilla och lugnt. Är det inte så det ska vara hos oss på vintern? Stilla och lugnt, rent och ljust med all snö? Har läst hos både Sue och Nina om olika yoga för olika doshor. Det är så kloka ord och som Nina också skrev, olika yoga för olika perioder i livet och tillvaron. Det är väl så enkelt? Att det inte ser lika ut. Att vi ska ta det lugnt när det är kallt ute. Att kylan ute gör att vi vilar inne. Imorse tände jag först granen, sedan stjärnorna och så alla ljusen i mitt yogarum. Tog det lugnt. Gjorde hela serien men i ett annat tempo. Så stilla. Andetaget fyllde hela rummet och jag var stilla, stilla i mig själv. Stelheten gör sig påmind vissa dagar, vad gör det? Jag lyssnar på min kropp, jag lyssnar på min andning och jag känner hur vilsam den här årstiden är för mig. Drömlik med alla olika nyanser av vitt!

Varsam

En helg i ljusens tecken. En helg att vara i stillhet. En helg att vara varsam med sig själv. Jag är ledig idag. Började dagen med en massage. Är lite kluven till att gå på massage, det är skönt men jag undrar ibland om det är rätt punkter som blir berörda. Ja det finns ju så många olika sorters massage och för olika syften, jag vet, men jag har varit lite varsam med mig själv i de här sammanhangen efter att ha fått väldigt ont efter just massage. Hursomhelst, jag cyklar i den friska krispiga luften till en ny massör. Och hon var så bra! Robust. Finsk massage med tryck av Triggerpunkter. Kanske är det samma punkter som marmapunkter?? Mer om det en annan dag :)
Strosar lite lagom mosig in på ett kafé. Em stor stark cappuccino och jag är nöjd med mitt eget sällskap. Kommer hem, har tusen saker inplanerade att göra, men nej, jag sätter mig i soffan med laptopen, läser alla "mina" bloggar och tar det helt enkelt lugnt. Varsam med mig själv. Imorgon ska vi tända alla ljus vi har för alla absent friends. Och tänka lite extra på mina föräldrar och min bror. D:s pappa. Och på Petter. Och de andra som klivit över. Varsamma med varandra. En fin helg önskar jag er alla!


Bilden kommer härifrån http://www.fotoakuten.se