onsdag 1 april 2009

Född klok

Igår tog jag ut några timmar och körde sedan i racerfart till dottern som pluggar i Uppsala. Var bara tvungen. Längtade ihjäl mig och hon ville nog också gärna träffa sin mamma :) fikade några timmar, vad kan vara bättre? Tänk att barnen som föds och tittar storögt på en besitter så mycket visdom. Ända sedan de var nyfödda har jag känt så. Utan överdrift. Jag kan alltid lära mig något av dem. Nu får jag ofta kloka kommentarer och skarpsinne, fantastiskt! Tydligast var kanske när de var små, dansade runt utan kläder och bara var i nuet. Den där järnkättingen mellan oss som alltid finns. Ibland darrar den till och behöver lite näring. Som en gigantisk osynlig navelsträng. Och då menar jag absolut inget osunt, jag menar den där kärleken som överlever allt, som man känner till sitt barn. Utan början, utan slut. Nog kan man tro på reinkarnation för mindre?

4 kommentarer:

  1. Barn.

    Min dotter, yogade brevid mig i morse. Hon satte handflatorna i mattan, rumpan i vädret, huvudet mellan händerna, kikade på mig upp och ner. Hon stod i en perfekt Adho Mukha Svanasana, log och sa: "kolla mamma- den är roligt"..

    Tänk att en position kan vara så självklar för en tvååring. Var tar den känslan och oräddheten för kroppens förmåga vägen - på vägen?

    OCH varför hittar jag inte positionen själv helt plötsligt? Varför har det superenkla blivit supersvårt?

    kram
    a

    SvaraRadera
  2. Det sitter i huvudet som allt annat tror jag :) men lite i kroppen också som lärt sig andra rörelsemönster. Som tur är kan vi hitta tillbaka till ursprunget!

    SvaraRadera
  3. Åh mamma! Det var världens bästa peppfikaeftermiddag :) Tur att du kom hit. Tack för att du kom. Och Valentina tackar så mycket för ägget, hon svimmade nästan i glansen från kitschens fulländning och sa att jag verkligen var din dotter hihi...
    Kramar!

    SvaraRadera
  4. Åh va härligt! Kitschen är underbar precis som du :)

    SvaraRadera