I ena mungipan

Hon går med långa steg i svarta smala jeans. Fjällrävenjacka. Långt blont hår och ett omålat ansikte. I famnen håller hon ett fodral. Jag ser genom den genomskinliga plasten att det är en klänning. En balklänning. Hon håller den ömt. Kärleksfullt. Som om det vore ett barn. Det är som en paradox. De långa kliven och de ömma händerna. Hon tittar på sin klänning. Småler. I det där lilla leendet finns hon. I det leendet blir hon till någon som bär en längtan. Till något. Till någon. Hon tittar upp och möter min blick. Jag har tittat så intensivt på henne, hon har känt det. En kort stund möts våra ögon. Jag blir plötsligt tårögd. Hennes blick är så avklädd. Hennes ansikte så bart. Vackert på ett eget sätt. Blekt. Har lust att ropa något. Säga något klokt. Något. Men jag säger inget. Men i mina ögon gör jag ändå det. För hon ser vad jag känner. Hon nästan hajar till. Och ett minimalt leende vinklar hennes mungipa. Sedan är hon borta. Ett minimalt leende mungipa gör min dag.

Medmänniska

Fullmåne och Saturnus dag, ingen yoga. Vilan är lika underbar som viktig. Jag tassar upp ganska tidigt ändå, kroppen är ju van :) D är borta hela helgen och jag och sonen får rå om varandra. Kokar kaffe, ja jag dricker det igen, men mer kontrollerat nu ;) en kopp om dagen. Slår upp tidningen och börjar läsa. Det är ett reportage om Petter och så är dödsannonserna med. Hans mamma och pappa har valt varsin, de har skrivit varsin egen vers till sin Petter. Det är fint. Att man kan göra så utan att det känns som en konflikt. Hans mamma har med en teckning och namnet är skrivet med hans egen lilla hand. Tårarna väller som ett vattenfall. Det är så sorgligt. Men det är också så vackert! De här människorna har lyckats beröra mig och många, många andra på ett starkt sätt. Jag har lärt mig så mycket! Att inte älta oförätter - något som jag varit alldeles för bra på - att leva mer i nuet - att vara glad för det jag har - att tacksamt leva i min stund. Och vad är detta om inte yoga? Att göra vår egen yoga hemma på morgonen är startskottet för att resten av dagen tänka och agera som vi ska med våra medmänniskor. Det är ett så vackert ord - medmänniska. Låt oss vara rädda om varandra!

Idag vill jag dela hjärtmudrat med er, Hridaya Mudra

This mudra diverts the flow of energy from the hands to the heart area. The middle and ring fingers relate directly to nadis connected to the heart, while the thumb closes the pranic circuit and acts as an energiser, diverting the flow of prana from the hands to these nadis. Hridaya mudra helps to release pent up emotion and unburden the heart.

Bilden som är en illustration till hjärtmudrat är tagen av Dan Lindberg, http://www.danlindberg.nu/ Modellen har inget med texten att göra