söndag 29 juni 2014

Vemod och glädje

Igår var en lång och ensam dag. Min man jobbade hela dagen och jag och regnet hängde med varandra. Eller hur man ska säga. Jag brukar tycka att det är patetiskt att haka upp sig på vädret, det som ingen styr över. Men igår var det som det iskalla regnet drog ner mitt humör. Bakade Lottas goda fröknäcke. Läste. Städade. Strök. Försökte få igång min symaskin som helt har gett upp verkar det som. En back-knapp som låst sig... Och överallt skuggade dagen mig med ett stort vemod, en längtan efter andra människor och platser. Jag älskar mina yogavänner som bor i andra länder, just nu känns de väldigt långt borta även om vi skypar. De som är direkta och ärliga. De som vågar säga saker man här hemma aldrig skulle komma på tanken att säga. Men som inte snackar bakom ryggen. De som finns där när det är hårt men som jag också kan skratta med en hel dag. Ni vet. De självklara vännerna, de som vågar och finns där.
   Avstod från yogan, eftersom lördag är den dag det är bäst att låta bli den. Saturnus påverkan kan vara tuff. Gick en promenad och såg dropparna som ett pärlband längs min huva. Droppar som studsade ner i pölarna på den lilla vägen. Som om de kom nerifrån istället för uppifrån. Oavbrutet. Plötsligt såg jag ett slags mönster, en rytm i deras dans. Vackert. Plockade blommor och mina fingrar frös till is, svårt att böja dem när jag kom hem. Den enda pionen som slog ut gjorde det med besked härom dagen. Nu hänger den nära marken och jag måste bara plocka den för att få njuta av väldofternas väldoft.
   Idag vaknar jag sent, dricker mitt citronvatten och så upp på mattan. Vet inte när jag var så här stel senast, men allt förändras. Efter min practice är jag lite gladare. Trots allt. Startar min dator och har fått ett mail från en av mina elever. Som fått ett eget program och som hittat att kroppen via djupandningen rör sig utan att musklerna måste aktiveras! Jag skulle kunna hoppa jämfota av glädje. Hon har hittat det. Energin som kultiveras och som rör kroppen. Det som är så oerhört svårt att förklara och som låter som hokus pokus för många. Och min egen dipp rätar upp sig. Någon har förstått och hittat det jag pratar om. Min dag börjar fint. Hoppas din dag också gör det.

8 kommentarer:

  1. Jag skulle också vilja vara din elev! Det är inget som fungerar på distans väl?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Anna, om vi träffas och du får ett program så kan vi höras av via mail coh sedan ses efter ett tag. Men jag jobbar i så att jag träffar mina elever och yogar. Jag måste se hur kroppen rör sig och jobbar. Kram!

      Radera
    2. Jag förstår. Synd att vi inte bor närmare varandra. Jag kunde ge dig sköna fötter och du kunde ge mig det jag behöver...

      Radera
  2. Från moll till dur ❤️

    SvaraRadera
  3. Det är inte alla förunnat att ha en sådan lärare, jag har yogat länge, och ingen lärare har pratat som du, de kan skatta sig lyckliga som får din undervisning varje vecka.
    Robert K

    SvaraRadera
  4. Jag tackar allra ödmjukast för det Robert!

    SvaraRadera