torsdag 12 juni 2014

Nej.

Nej. Jag har sagt nej till flera saker som dykt upp på senaste tiden. Roliga saker. Saker som jag känner mig lite smickrad i att bli tillfrågad kring, men jag vill ändå hålla mig till det jag faktiskt orkar med. Så tråkigt det kan låta i mina öron men det är ändå så. Jag måste också vara varsam med mig själv, inte bara om andra. Härom dagen fick jag en fråga om jag ville undervisa på universitetet på en delkurs. Jag blev glad över frågan men insåg direkt att jag aldrig kommer att orka med det. För det är ju också så att när jag tackar ja så går jag all in. Totalt. Jag vill göra ett bra jobb så gott jag kan. Jag drev en kommunikationsbyrå för många år sedan med en studiekamrat. Hon tyckte att vi kunde köra lite hursomhelst ibland, ta på oss uppdrag som jag kände att vi inte behärskade. Kanske var det en brist hos mig, kanske skulle vi ha kört på men jag fungerar inte så. Det jag säger ja till vill jag veta att jag mäktar med. På alla plan. Precis som nu när jag säger nej, så måste jag komma ihåg att jag faktiskt säger ja till mig själv då. Men den gigantiska personalfesten som jag hoppade över igår kväll, den ville en stor del av mig ändå gå på. Men jag stannade hemma. Sov som bedövad i 10 timmar och min man sa att jag hade storsnarkat. Skönt att jag sa nej. Hur gör du? Är det lätt för dig att säga nej? Eller ja?

14 kommentarer:

  1. Så klokt!!! Och precis som du säger, man säger ja till sig själv och är alltså ingen tråkig nej-sägare som jag trodde i många år... tack för påminnelsen!!

    Kram Milla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi behöver påminna oss. Kram kram

      Radera
  2. Jag är ju en så där nedrans velare...tror alltid att jag gjort fel då jag sagt nej.
    Börjar dock lära mig så smått att det har sina fördelar.
    Kram
    Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut. Både ja och nej :) Kram!

      Radera
  3. Det är en konst det där att säga nej, men det blir faktiskt lättare med åren. Även att säga ja blir lättare.
    Skönt att man blir äldre ;)
    Carina

    SvaraRadera
  4. Jätteskönt att åldras. Faktiskt :) Kram!

    SvaraRadera
  5. Visst är ser svårt att säga nej! Men jag tror att det viktigaste ordet att lära sig är nej, det går inte att aktivt säga ja om man inte först har tagit ställning till ett nej.
    Tack för en bra blogg o fantastisk bok!!
    Många kramar Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klokt formulerat! Tack för dina rara ord! Kramar

      Radera
  6. Klokt och helt rätt av dig. Vara rädd om sig, leva först. Det är svårt att säga nej ibland, men då gäller det för min del mer när någon behöver hjälp, jag kanske är upptagen, trött eller något, men då ställer jag upp. För mycket jobb, för mycket nöje - då blir det nej. De jobb jag har försöker jag portionera även om det kan bli "klumpar" ibland. Vila, ta hand om min son, mig själv, därefter min man, i den ordningen, så försöker jag ha det. Mannen får ta hand om mig, massera trött kropp, hålla om, ge och ta så gott det går. Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint Monika och klokt prioriterat. Kram

      Radera
  7. Det har blivit lättare med åren! :-) Att säga nej alltså! :)

    SvaraRadera
  8. Omruskande! Stort inlägg av dig och Elisabeth, jag tog upp det på morgonmötet och sa att hädanefter gör vi så här på jobbet, Vi säger inte ja om vi inte har tagit ställning till vad ett nej innebär, och tvärtom.
    Fantastiskt
    Tack
    Robert K

    SvaraRadera
  9. Visst är det viktigt? Tack för dina ord!

    SvaraRadera