Egentid

Ni vet när man träffar på en behandlare som förstår. Intuitivt. Kunskapsmässigt. Erfarenhetsmässigt. Mycket som ska rymmas i en enda människa av det man behöver. Men när man ändå talar samma språk. När den jag berättar saker för också förstår. Och vet. Så underbart när min ostoepat säger att min ryggrad behöver spela sin musik hela vägen och det gör den inte riktigt nu jag är stel i ena sidan, han trycker lite lätt på några ställen, rör en arm och ett ben. Vrider. Och jag är lätt inuti. Plötsligt fjäderlätt där jag känt det som jag haft en stor planka i ryggen. Jag landar i att han vet vad han gör. Jag litar på honom. Nästan ännu mer när vi pratar och han förklarar det här med att låta kroppen hinna med - att allt tar sin tid. Det är samma som i yogan. Exakt.
    Men också att man som behandlare behöver få egentid för att sköta om sig själv. Och det är vad jag får hos honom. Egentid. Jag blir sedd och behandlad. Jag måste ta hand om mig, för min egen skull, men även för andras. Hur ska jag kunna vara en bra yogalärare om jag inte tar hand om mig? Om jag inte lever som jag lär? Det finns ingen genväg och det kräver mod ibland. Att gå vidare. Att våga se hindren i sig själv. Om man inte ens vet om dem, hur ska man då kunna klättra över, eller helt enkelt rasera dem? Och ja, jag måste säga det, jag har faktiskt varit modig ganska många gånger de senaste åren. Även om jag känt mig liten stundtals. Yogan har varit min kompass. Jag har mina lärare och min ayurvediska läkare. Och nu har jag hittat en person till här hemma. Det är frihet för mig.
   Går ut med en sång inombords från hans mottagning. Jag är på rätt väg. Jag valde min väg då, för 5 år sedan och när jag ser en av de före detta yogavännerna komma över torget så inser jag att den människan känner inte jag längre. Och det gör ingenting. Hon ser inte mig. Och jag är glad för det. För vår relation är över. Inga hårda tankar eller känslor i mig. Det är bara över. Så skönt. Så fritt. Och så kan också valet för att må bra se ut, att våga gå åt ett annat håll än alla andra. Det frestar på när man gör det. Men det är värt allt i slutänden. Det kommer också in nya människor i mitt liv. Spännande saker. Jag är sedd. Och jag går vidare. Allt är faktiskt möjligt. Förutom yogan ger jag mig själv egentid. Hur gör du?

Bilden på mig är tagen av Dan Lindberg