Envisa jag

Kanske är det tjatigt men jag är glad för all uppmärksamhet jag får i samband  med min bok. Jag var med i en tidning som heter Örebroar'n och som ges ut en gång i veckan här i stan. I det nummer som kom igår var jag med på en sida.
   Dels vill jag självklart att människor ska läsa min bok, dels vill jag att andra kanske får upp ögonen för yogans helande kraft. Och det är det största. Men. MEN. Utan min egen envishet hade inget träningsprogram, ingen yoga i världen tagit mig dit jag är nu. Det är ett faktum som jag faktiskt vill stå upp för lite extra idag. När det är stelt i kroppen efter en brännbollsmatch igår med mitt jobb. Jättekul även om det triggade alla tävlingsdelar i mig direkt. Det här med att springa korta sträckor och sedan stanna snabbt... inte riktigt min grej. Idag var ingen skön dag att kliva upp med min kropp där det gör lite ont på många ställen. Så när jag tar mig upp och till min matta så är det min disciplin och min envishet som tar mig dit. Helt enkelt. Det finns inga genvägar. Någonsin. Och yogan skapar också det i mig, i dig, när man ger det tid och stannar i det envisa. För ibland är det långt till cymbaler och serpentiner i vardagsträningen. Bara att stanna. Do your practice and all is coming. Eller hur var det nu? :)