Jag har tid

Midsommar kom och gick. Kallt men med goda vänner. Regnigt idag men det är nästan skönt.

Vaknade med en öm hals igår, febrig och helt slut. Ont i hela kroppen. Jag låg hela dagen, orkade ingenting. Kraftlös. Men ändå ledig. Så får det vara. Tänker efter. Räknar efter. Och sedan jag gick ned i arbetstid den första september förra året så har jag inte varit sjuk. Mm. Det tål att tänkas på. Jag har haft lite känningar av förkylning, lite trötthet och huvudvärk. Men varje gång har det varit över på en dag när jag vilat. När jag prioriterat mig på det viset. Det är ett kvitto på hur rätt det för mig att göra så. Det betyder att när jag vaknar tidigt och känner att ingen yoga eller meditation är inom synhåll, då låter jag bli det. Läser. Ligger på soffan under en filt. Utanför fönstret står grenarna horisontellt ibland och regnet slår på rutan. Stunden efteråt lyser solen med all kraft den kan uppbåda. Och jag ligger kvar. Blir serverad chiapudding med kokosmjölk och jordgubbar. Tar en stor sked med honung, vet att det har en antibakteriell verkan. Dricker hett citronvatten och lite senare vill jag ha starkt kaffe. Jag har det gott i mitt soffhörn och har inte bestämt om jag ska jobba imorgon eller inte. Det måste helt enkelt min dagsform avgöra. När man är kraftlös för fysisk ansträngning då behövs krafterna till annat. Lite energi krävs allt för att komma i form igen. Jag har tid.