onsdag 25 juni 2014

Allt annat är cirkus

När jag läser hos Jeanna om prestationsångest och krav kring yogan så känner jag att jag måste skriva ett eget inlägg. Så med hennes inlägg som bas i min tanke utvecklar jag den mer. Och inget av det jag skriver har hon sagt men jag använder inlägget som en trampolin:
   Många dras till yogan för att man ser häftiga positioner eller rörelser. Man kollar på youtubeklipp och man laddar ner sekvenser. Man följer yogagirl på Instagram för att hon är så cool med alla sina handstående och allt som hon gör på vackra stränder. Och nej, jag har inget emot något av det. I princip. Den som är avsändare  är i många fall själva seriös och har lång tid med sin egen practice i yogan. Men hur vet den som tittar på coola bilder och sekvenser det? Hur vet man hur man ska göra rätt? Envägskommunikation har aldrig varit min grej, aldrig någonsin och i yogan är det inte att föredra. Ja jag vet, en del av er tycker annorlunda och det är ok, men jag vill väldigt gärna redovisa mina tankar också i detta yoga-mediabrus. Våga vara långsam och tänk efter.
   Hur startade yoga och varför? Tja kanske ska man ta sig en funderare på just det? Det började som asanas (vilket betyder sittande övningar) för att bemästra sitt sinne, för meditation. Det var inte många asanas och det behövdes inte så många eftersom man för flera tusen år sedan rörde kroppen och använde den hela tiden. Idag med allt stillasittande som vi mer eller mindre dras med så har vi idag svårt med en mängd saker, är tajta i höfterna och stela på en mängd ställen i kroppen. Allt detta kastar ett annat ljus över det hela.Kanske har man också en mindre flexibel och inte så stark kropp av naturen och gener. Man behöver rörelser, men vilka?
   Varför ska jag yoga? Och vart trot jag att den skall föra mig? Man måste våga ställa sig de frågorna. Och utifrån svaren på så har man också hittat det man vill och önskar. Handlar det bara om att stå på händer eller upp i brygga, varför inte träna något som tränar just det? Crossfit? Gymnastik? Om man är en sökare och inte riktigt vet varför ska man kanske fundera över om man känner någon som går hos någon lärare? Kolla hur den läraren och jag funkar. Läsa in mig lite på det. För det är så att det du kan göra fysiskt när du är 20,30 och till och med 40 år kommer inte att fungera senare om du inte gjort rätt från början. Yogan har en stor och kraftfull påverkan i slutänden och det du gör idag kommer att påverka dig längre fram. Inte för att skrämmas utan för att det helt enkelt fungerar så. Jag känner en hel del yogis och yoginis runtom i världen som yogat länge 20-30 år och en del av dem kan till exempel inte göra rörelser längre som var självklara för dem tidigare. Till exempel att stå på huvudet. En av mina närmaste yogavänner som yogat i 30 år berättade att hon stod på huvudet i 13 år men idag bemästrar hon inte det längre. Hon stod helt enkelt för tidigt på huvudet och hade nog heller inte alls klart för sig varför hon gjorde det då eller hur hon faktiskt skulle göra. Det var coolt och kändes härligt. Hon gjorde helt enkelt för att hon kunde, inte för att hon behövde den asanan. Den stora skillnaden.
   Det trixiga med yogan är att det som känns bra sällan är det du behöver träna på. Det som du avskyr och tycker är svårt är oftast det som ger mest utdelning i slutänden och som du också kommer att gilla mest. När du bemästrar det. Men som min lärare säger Once you've mastered it, you don't need it any more. För handen på hjärtat - varför gör vi yoga? Varför? För min del handlar det varken om att göra det jag mår bra av eller tvärtom för det är sidor av samma mynt. Om ni förstår hur jag menar? För min del idag handlar det idag om de där glimtarna av mitt starka ljusa oförstörbara inre som visat sig. Och jag vill dit igen. och igen. Och självklart förstår jag att man sällan börjar i den änden. Men man behöver vara eftertänksam.
   Om yogaställen lockar med att du som aldrig testat yoga tidigare ska komma och göra många upp-och nervända - tja, då borde du tänka till en gång till. Varför ska man göra det? Kan du sitta med rak rygg på din rumpa längre än 10 minuter utan att kollapsa. Utan att fötter eller ben somnar. Mjukt men ändå rakt? Utan en kudde under rumpan. Få kan det. Börja där. Helt enkelt.
   Så gå inte på alla hejarop och uppmaningar från olika sajter som säljer prenumerationer på rörelser även om det sker i yogans namn. Om du inte har tid att lägga på yogan från början kanske du ska strunt i det just nu. Fråga dig själv om det är en ny asana du aldrig gjort tidigare som kommer att föra dig framåt, något du ser på en skärm och som du aldrig sett utföras IRL? Något som du faktiskt inte kan bemästra direkt du gör det, hur gärna du än vill tro det. Hur stark kropp du än har. Det kan ta år att förstå en rörelse. Allt detta kan summeras i att vara varsam om sig själv. Att inte låta sinnet falla för det som är trendigt just nu. De positioner du lockas av kanske aldrig är några du ska eller behöver göra. Vad är optimalt för dig? Våga böja nacken och inse att mångtusenårig kunskap har en bas, en grund som är komplex. Yoga är inget game. Yoga är ett inre arbete. Allt annat är cirkus. Helt enkelt.

12 kommentarer:

  1. Annika...ibland är du knivskarp!! Tack....,vet inte vad jag ska säga mer....Kram!
    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det räcker verkligen att du lämnar någon form av spår här :) Kram!

      Radera
  2. Tack! Mitt inprick, du är duktig med orden./M

    SvaraRadera
  3. Annika!!! Vilket inlägg! Finns inget att tillägga. Sat Nam ♡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina, så skönt att höra! <3

      Radera
  4. Ja yogan är ett inre arbete, en förening av kropp & själ. Om det bara gäller kroppen är det inte yoga. Kram och Sat Nam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så Ulrika hade jag kunnat skriva utan att använda så många ord :) Kram och tack!

      Radera
  5. Jag vet inte jag. Alla de härliga och intressanta inlägg som kommit till efter mitt har nog främst lett mig till att inse att var och en får vara salig på sin egen sanning och ledas av sitt eget ljus. Och att yoga nog verkligen inte är det samma för alla - och som vanligt är inte allt svart eller vitt. Om någon vill ha cirkus - eller framstår som att hen vill det - är det helt okej med mig. Jag håller med dig om att vi givetvis ska börja från början och tycker att du har ett utmärkt exempel i att "bara" kunna sitta ner bekvämt på sin egen rumpa. Hur många kan det? Ytterst, ytterst få i vuxen ålder, det är jag säker på. Personligen hoppas jag att jag som bonus i livet rent av ska kunna sitta som du gör i din header endera dan. För jag tänker att när jag kan det, då mår nog mina kontorshöfter rätt bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är spännande med debatter :)
      Den stora förvirringen tror jag är att man blandar ihop andliga upplevelser med faktiskt kunskap. Andligheten kan du hitta varsomhelst närsomhelst, hursomhelst tror jag. I yogan är det enklare att hitta dit därför att det är själva fokuset. Egentligen. Men det som faktiskt gör mig sorgsen ända in i hjärtat det är när människor förväxlar vad de kan göra rent fysiskt med vad de faktiskt behöver göra. rent fysiskt, utifrån att gå vidare i yogan. Det kan vara oerhört svårt att hitta själv. Det som berör mig är själva cirkusen - när man behandlar ren kunskap som om det inte vore värt något. Inom vilket annat område gör man så?
      Att sitta i hellotus, padmasana, som jag gör i min header har aldrig varit svårt för mig rent fysiskt. Men mentalt har jag avskytt den, känt mig totalt fångad. Nu börjar jag gilla den :) Och ja det handlar om höfterna men lika mycket om dina fotleder faktiskt. Kram och tack för ditt långa inlägg och att du fick mig att börja fundera vidare!

      Radera
    2. Tack för ett väldigt fint svar och för att du delar med dig av att du har så mycket hjärta i det du gör och tror på!

      Radera