Utmaning

Jag vilade bort min lilla infektion. Tröttheten var i hela mitt system, i huvudet och i kroppen. Låter så tjatigt men det är bara att ta emot det som händer. Jag brukar alltid göra något, alltid något, även när jag är sjuk eller trött. Någon liten syssla brukar slinka igenom. Men inte nu. Jag har legat på soffan. Punkt. Jag har läst och läst. Sovit lite emellanåt. Lyssnat på Sommar. Fikat. Fått allt serverat av min älskling. När kvällen kom igår var jag inte trött. För jag hade vilat så mycket :)
   Var uppe vid midnatt, gick ut på verandan och det var så stilla. En stilla ljus sommarnatt, det värker i hjärtat av det sköna. Det är magiskt. Sommarljuset och natten. Nog är vi lyckligt lottade i vår del av världen när vi kan få uppleva den magin? Dimman som en tät slöja över marken och det är precis dödstyst. Fåglarna sover en liten stund för att väcka oss tidigt vid femsnåret med sitt glada kvitter. Men just i stunden är det tyst.  Blickstillatyst. Jag drar i mig den kalla nattluften och går in igen, somnar till slut. För att snart stå upp igen på min matta för min yoga. Och ja, jag är trött, men det är bara att göra. Det finns inget annat. När jag låtit bli yogan under några dagar, då längtar jag desto mer till min yoga. Min. Yoga. Man längtar aldrig så mycket till sin yoga som när man inte gjort. Och som av en slump (?) skriver Nina om samma sak som jag själv tänker. Det är bara att göra. Helt enkelt. Och jag brukar tycka att utmaningar inom yogan inte är min grej. Men nu gör jag det. Utmanar dig att göra din yoga varje dag från och med nu till sommarens slut. Något. Vissa dagar kan det bli väldigt lite och vissa dagar mer. Men något. Kanske ligger du i supta virasana, som på bilden och läker ut en börjande infektion? Om du inte är en yogande person så hoppas jag att du ger dig själv en egen stund varje dag när du sitter ner med dig själv, sluter ögonen och koncentrerar dig på ditt andetag. That's all. Bara gör det i 10 minuter åtminstone. Ge dig själv den inre stillheten. Du kommer att tacka dig själv i slutet på augusti. Tro mig.

Bilden är förstås tagen av fotograf Dan Lindberg