Regnet sköljer ner. Det tar inte slut. Vaknar sent och det är underbart. Ligger och sträcker ut varenda del i mig. Snurrar mina fotleder och handleder och älskar det sköna knaket. Andas djupt. Sträcker ut mig. Så lång som jag är. Gör några av de övningar vi gjorde under helgen med Karin. Inte yoga direkt men de här stretchövningarna är sköna. Jag känner igen varenda en av dem från min skoltid när det var väldigt inne att stretcha. Sedan kom en tid då det var nästintill förbjudet och sådär har det rullat runt. Men de fyller helt klart sin funktion. Följer med i det.
Har sonen hemma och vi njuter. Vi pysslar och fixar, allt känns härligt med en skäggig vuxen man som är 1,93 cm lång och som ändå är min lilla kille. Läser hos Lotta om hennes kärlek till sin son och pyret i magen. Och allt är precis så för mig fast min son fyller 24 år i sommar. Att följa sin barn in i vuxenåldern med allt det innebär är en gåva. Att fortfarande berätta och dela. Att faktiskt upptäcka att mina barn är trevliga människor för andra också. Inte bara för oss som älskar dem obrutet. När han så landar hemma hos oss över helgen mellan Stockholm och Göteborg, så pysslar jag gärna lite extra. Steker plättar och kokar kaffe. Gör en stor sallad och steker bacon. Allt slinker ner hos en vältränad ung man. När jag ser honom kan jag känna att vi måste gjort något bra i livet. Följer med i alla diskussioner och tankar.
Ikväll ska vi på ett stort cocktailparty och jag känner mig så ovan, samtidigt finns det en partyprinsessa i mig, har alltid funnits, men på senare tid har hon inte varit framme så ofta. Jag följer med helt enkelt. Ha en fin lördag du också!
Praktlysingen blommar inte än, bilden är från förra året, men vill ha lite ljus.
Har sonen hemma och vi njuter. Vi pysslar och fixar, allt känns härligt med en skäggig vuxen man som är 1,93 cm lång och som ändå är min lilla kille. Läser hos Lotta om hennes kärlek till sin son och pyret i magen. Och allt är precis så för mig fast min son fyller 24 år i sommar. Att följa sin barn in i vuxenåldern med allt det innebär är en gåva. Att fortfarande berätta och dela. Att faktiskt upptäcka att mina barn är trevliga människor för andra också. Inte bara för oss som älskar dem obrutet. När han så landar hemma hos oss över helgen mellan Stockholm och Göteborg, så pysslar jag gärna lite extra. Steker plättar och kokar kaffe. Gör en stor sallad och steker bacon. Allt slinker ner hos en vältränad ung man. När jag ser honom kan jag känna att vi måste gjort något bra i livet. Följer med i alla diskussioner och tankar.Ikväll ska vi på ett stort cocktailparty och jag känner mig så ovan, samtidigt finns det en partyprinsessa i mig, har alltid funnits, men på senare tid har hon inte varit framme så ofta. Jag följer med helt enkelt. Ha en fin lördag du också!
Praktlysingen blommar inte än, bilden är från förra året, men vill ha lite ljus.
Din beskrivning av kärleken till ett vuxet barn för mej att tänka på Viola Renvalls dikt, som heter Till mina vuxna barns änglar. Vackert och sant ♡
SvaraRaderaÅh tack Nina, den måste jag genast kolla upp. Kram!
RaderaÅh, Annika, nu blir jag så där gråtmild igen. Det känns så trösterikt att läsa att kärleken och omsorgen finns kvar, för alltid, för jag får ofta en klump i magen av att tänka att jag måste spara exakt hur det var, som i en liten ask, och att tiden springer ifrån mig. Men jag förstår att det finns kvar, det bara förändras och växer med barnen. ❤️
SvaraRaderaÅh Lotta, allt finns där hela tiden. Alla säger att det blir ändå bättre med barnbarn, nu har vi ju fått ett litet barnbarn som blir 3 år i höst. Men hon är ju en helt egen människa, ingen förlängning av någon som jag ser det, så alla relationer är unika och alldeles fantastiska! Allt förändras, allt finns. Kramar
RaderaJa, dessa barn. Och all den kärleken. Det är fint.
SvaraRaderaHa det så kul på partyt!
Carina
Fint på alla sätt :) nu fest! Kram
Radera