måndag 6 januari 2014

Tidens eget andetag

Tänker en del på tid. Hur det förhåller sig med den. Egentligen. Och jag menar inte vad jag sysslar med på min tid. Nej jag tänker mer på att tiden är så annorlunda beroende på vad vi sysslar med. Kan det vara så också? Är det ens möjligt? Att den kan expandera och liksom andas. Bli större och mindre. Jag har ibland upplevt mig som vara i en liten "ficka" i tiden. Som att den står helt still. För att jag inte mäter den eller kollar på klockan. För att jag litar på att jag hinner allt jag föresatt mig. Men stressar inte. Bara gör. Och jag hinner. I stort som i smått. Att mitt oseende jag har all tid i världen men när jag börjar stycka upp den då rinner den mellan fingrarna. En period i mitt liv jobbade jag på en flyktingförläggning. Jag cyklade från dagis ner till busstationen i stan och tog bussen upp till förläggningen därifrån. Bussen gick klockan 08.00 PRICK. Jag lämnade barnen före men ibland tornade hinder upp sig, ja ganska ofta, och jag såg att jag bara hade 5 minuter på mig att ta mig till bussen, dit det tog minst 10 minuter att cykla. Men vet ni. Jag bestämde mig där och då för att aldrig i dessa lägen titta på klockan. Självklart cyklade jag så snabbt jag kunde. Och jag hann varje gång. För jag hade bestämt mig för att hinna. Det är så crazy att jag aldrig sagt något till någon om det. Det var liksom mitt. Jag. hinner. alla. dagar - Det var mitt mantra. Och idag när vi har städat på min studio, vädrat ut och skurat och förberett för introduktionspasset imorgon så kom jag att tänka på det här igen. Hur jag tänker om tiden. Inte en linjär linje. Mer som en bubbla. Där man befinner sig i en del. Men där man kan flyta runt på samma nivå och då står tiden still. Nästan. Som om tiden tog egna andetag och där det kan det gå snabbt eller också oerhört långsamt. Beroende på mig. Min inställning. Det är inte min mening någonstans att provocera eller stressa upp någon. Jag älskar bara tanken på att det kan vara så. Och jag lever efter det. Och självklart kommer jag försent ibland i olika situationer. Men det är sällan. Och när jag bestämt mig innan, när jag fokuserat på mig så går det fint. Är det någon som förstår vad jag menar?

Jag har googlat och lånat bilden som Salvador Dali har målat. Den säger allt egentligen :)

8 kommentarer:

  1. Ja jag förstar vad du menar :) Men det vet du redan. Kram och Gott nytt ar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Anna! Tänkte på dig. Gott Nytt År min vän! Kram kram

      Radera
  2. Spännande inlägg (som vanligt!)

    Jag har läst en del Eckhart Tolle och han beskriver det så himla bra med klocktid gentemot psykologisk tid.
    Kan man vara befriad från den psykologiska tiden men ändå använda sig av klocktid så mår man bäst, tror jag.
    Och det är ju lite av det du beskrivit här. Du sögs inte med, och gjorde klocktiden till något psykologiskt och blev stressad av det, utan du gjorde det du skulle, litade på att det funkade, vilket det också gjorde. Härligt!

    Jag gillar känslan av att tiden faktiskt är en illusion, mår som bäst när jag tycker att "tiden står stilla", att leva fullt ut i nuet. Att känna att det enda som är, är ett evigt Nu.

    Stor kram
    Mia
    PS hoppas du inte tycker att jag är för flummig ;))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flummig? Inte alls, du hör ju själv hur jag resonerar :) Tycker det är otroligt spännande, speciellt som vetenskapen nu hittar saker i vårt medvetande, i universum som pekar på helt andra "sanningar"

      Tack för din kommentar, jag tänker att tiden är en illusion!

      Kram

      Radera
  3. Dina tankar är så intressanta och hur du kan få ner det på text är helt otroligt, för mig är det bara klurigt att svara. Att se det som i en bubbla. Förr var jag alltid ute i gooood tid men har med åren blivit lite mer precis i tiden,men jag kommer aldrig försent fast jag har kort om tid ibland när jag cyklar till jobbet...

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Lotta, tack! Det är så spännande!
      Kram

      Radera
  4. Jag förstår precis, är av samma uppfattning och det är så skönt att du sätter ord på det. Precis så; jag bestämmer mig för att jag inte ska komma försent, eller missa. Att jag ska hinna. Och då blir det så. Det är jättespännande. Som att man frikopplar sig från tiden, eller som att det finns olika sorters tid, eller att den har olika kvaliteter. Egentligen finns den nog inte alls, är bara nåt vi har hittat på.
    Kram! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh va skönt att höra att vi är fler, återigen är vi lika du och jag :) Och ja, jag tror som du precis. Kramar

      Radera