Som att bli lyft

Jordens lägsta punkt. Mer än 400 meter under havsnivån. Där ligger Döda Havet. Där var vi härom dagen. Jag har alltid föreställt mig Döda Havet som ett grått hav. Har ingen aning om varför. Men det är det förstås inte. Det är knallblått och turkost vid stranden. Med små mjuka saltkullar. Som mjuka koraller ungefär. Och det är idag 35 % salt i det vattnet. Det ökar hela tiden. Och vattennivån sjunker hela tiden, cirka en meter om året och det har flera orsaker. Vi får rådet att inte doppa ansiktet och att inte få saltvattnet i ögonen. Vi gör precis som guiden säger. Och det är så häftigt, man kan inte simma bröstsim, kroppen bara snurrar runt och så ligger man, sitter man på ytan. Det går liksom inte att komma ner. Som att bli lyft.

   Vi smörjer in oss med svart lera som är som olja. Låter den sitta på 10-20 minuter sedan skrubbar vi bort den med saltet vid strandkanten. Badar igen och då är det som hela kroppen utsöndrar salt. Det blir som fåror på mina hårstrån på armarna. Det ser ut som ett krackelerat papper. Vi badar igen och då blir huden oljig. Mjuk och len. Vilken process. Vi känner oss mjuka i både struktur och hud. Alltså, kroppen känns lätt efteråt. På något vis. Eller också är det bara vad vi tror ;)