Jag hann!

 Jag planerar att åka hem tidigt från jobbet. Vill så gärna hinna med lite skidåkning den kväll jag inte undervisar i yoga. Vill så gärna vara med mig själv och inget annat ibland. Längtar efter syre. Längtar efter mjuka synkroniserade glidningar på skidorna i det tysta. Kommer iväg som jag ska trots allt. Men måste stanna på vägen vid min yogastudio. Värmen i rummen är lite dålig och jag får hjälp av servicepersonalen. Jag tittar på klockan och inser att jag inte vet om jag hinner fånga dagsljuset i skidspåret. Jag tittar helt enkelt inte mer på klockan. Har några andra ärenden, måste hitta min älskade rökelse som jag brukar köpa i Indien, Nag Champa. Hittar den på en ny affär. Bilköer. Jag visslar i bilen och tänker att det blir som det blir. Men om... Gör ett annat ärende som gör mig pigg och alert och susar hemåt. Hemma kastar jag av mig kläderna längs trappen, spåret är som ett zickzackmönster längs halva huset. På med understället i silke. På med skidkläderna. Ut och på med skidorna. Rådjuren har trampat i spåret och det är nästan helt översnöat. Vad gör det? Jag hann! Jag glider runt runt på fältet och a n d a s. Det finns inget som slår känslan av att röra på sig utomhus när det gäller träning. Inget. Och så kommer kvällens blåa ljus och jag drar in det i ögonen och vidare in i kroppen. Jag är lite såld på blått just nu. Och jag hann hem!