För 10 år sedan fick jag mitt första diskbråck. Det var i nacken. Sedan blev det ländryggen, svanskotan, bröstryggen. Och jag har dragits med en hel del effekter, som ni vet om ni läst mig ett tag. Men de flesta problemen, smärtorna och effekterna är faktiskt borta. Läkt och klart. Yogat och rehabiliterat mig fri. Frisk. Dock har jag ett ställe i kroppen som trasslar då och då. Höger höft. Ibland känns det nästan som den dockar ur eller hur jag ska säga. Det svider inuti och jag vill gärna halta, liksom gå ojämnt. Inget att hänga upp sig på men det stör. Gör ont i yogan ibland och jag har haft krångel med lite allt möjligt på grund av den. Nu har min högra skuldra varit lite besvärlig några veckor. Jag har testat massage, jag har tränat på gym (!) och jag har använt den medvetet. Inget funkar. Obehaget försvinner inte. Jag inser att höger höft och höger axel hänger ihop. Har man trassel i höfterna kan det hänga ihop med axlarna och tvärtom. Jag vill hitta något som fungerar på båda ställena. Längdskidåkning tänke jag igår kväll. Jag tror att det kan vara en del av svaret helt enkelt. Det är länge sen jag åkte längd riktigt ordentligt, det har blivit några varv varje vinter men inte mer. Inte regelbundet. Nu är det perfekt ute. Det är några minusgrader, vi bor på landet och min man har gjort ett litet spår på någon kilometer, man hoppar i skidorna direkt man kommer ut. Det kan faktiskt inte bli bättre. Jag tror på en synkroniserad rörelse. Att använda armar och ben tillsammans. Att öka blodgenomströmningen i axlarna och låta det påverka benen, höfterna. Rent krasst är det så jag tänkt. Men det går inte att glömma den dimensionen som naturen ger. Glädjen i kroppen att sträcka ut ordentligt. Åh vad jag har saknat det här utan att riktigt veta om det. Jag ska inte dra igång något jätteprojekt. Några kvällar i veckan kommer jag hem så sent att det inte fungerar. Men de gånger som jag hinner, då kan jag lätt spänna på mig mina skidor och susa runt. Min man har peppat mig och nu peppar jag mig själv. Håll tummarna att det blir bättre är du snäll.
söndag 26 januari 2014
Axel och höft
För 10 år sedan fick jag mitt första diskbråck. Det var i nacken. Sedan blev det ländryggen, svanskotan, bröstryggen. Och jag har dragits med en hel del effekter, som ni vet om ni läst mig ett tag. Men de flesta problemen, smärtorna och effekterna är faktiskt borta. Läkt och klart. Yogat och rehabiliterat mig fri. Frisk. Dock har jag ett ställe i kroppen som trasslar då och då. Höger höft. Ibland känns det nästan som den dockar ur eller hur jag ska säga. Det svider inuti och jag vill gärna halta, liksom gå ojämnt. Inget att hänga upp sig på men det stör. Gör ont i yogan ibland och jag har haft krångel med lite allt möjligt på grund av den. Nu har min högra skuldra varit lite besvärlig några veckor. Jag har testat massage, jag har tränat på gym (!) och jag har använt den medvetet. Inget funkar. Obehaget försvinner inte. Jag inser att höger höft och höger axel hänger ihop. Har man trassel i höfterna kan det hänga ihop med axlarna och tvärtom. Jag vill hitta något som fungerar på båda ställena. Längdskidåkning tänke jag igår kväll. Jag tror att det kan vara en del av svaret helt enkelt. Det är länge sen jag åkte längd riktigt ordentligt, det har blivit några varv varje vinter men inte mer. Inte regelbundet. Nu är det perfekt ute. Det är några minusgrader, vi bor på landet och min man har gjort ett litet spår på någon kilometer, man hoppar i skidorna direkt man kommer ut. Det kan faktiskt inte bli bättre. Jag tror på en synkroniserad rörelse. Att använda armar och ben tillsammans. Att öka blodgenomströmningen i axlarna och låta det påverka benen, höfterna. Rent krasst är det så jag tänkt. Men det går inte att glömma den dimensionen som naturen ger. Glädjen i kroppen att sträcka ut ordentligt. Åh vad jag har saknat det här utan att riktigt veta om det. Jag ska inte dra igång något jätteprojekt. Några kvällar i veckan kommer jag hem så sent att det inte fungerar. Men de gånger som jag hinner, då kan jag lätt spänna på mig mina skidor och susa runt. Min man har peppat mig och nu peppar jag mig själv. Håll tummarna att det blir bättre är du snäll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag skulle vilja rekommendera dig att gå till en duktig osteopat. De kan göra underverk och är så himla duktiga på att gå till botten med vad som är själva grundorsaken och korrigera den. Alltid i samarbete med kroppen, aldrig mot. Jag har jobbat i nära samarbete med en av Sveriges duktigaste osteopater i över tio år och har sett vad han kan göra. Om du inte bor alltför långt från Linköping kunde det vara idé att boka tid hos honom, folk kommer från när och fjärran. Det är lång väntetid (ca 3 månader) men det kan det vara värt. Hör av dig om du vill ha hans nummer, annars finns det kanske någon i närheten där du bor.
SvaraRaderaKram!
Tack Carina för dina ord! Du ska veta att jag har tänkt just den tanken. Det finns till och med två duktiga osteopatrt i stan med långa köer. Ska ringa imorgon och kolla om det går att boka tid. Återigen tack ! Kram
RaderaJag håller tummarna.
SvaraRaderaTror på naturens kraft också.
Absolut!
Kram
Tack rara du! Kram
RaderaHåller tummarna: Och ber en bön >3
SvaraRaderaBåde tummar och bön! Tackar! Kram
RaderaPepp och heja! Hoppas du får ordning på din höger. Tänker att det absolut kunde vara värt att kolla upp hos en osteopat, som nämns här ovan. Skulle själv gärna kolla upp min högra (!) axel hos en sån, om det inte var för att det är verkligt tunnsått med sådana här.
SvaraRaderaKramen!
Tack! Och vad är det med höger? Den manliga sidan...;) kram!
Radera& jag åker också längd en del nu, långsamt & med hunden travande brevid. Hos mig är det vänster höft som krånglar. Men jag hoppas & håller tummarna för att det blir bättre med längd för oss båda:-)!
SvaraRaderaJa precis långsamt och glidande. Trist med att höfterna ska krångla på oss! Jag håller också tummarna för oss! Kram
Raderahärligt! så länge sen jag åkte längdskidor... ta hand om din höft, så jobbigt när det gör ont!
SvaraRaderakramar
Ja det är ju det! Tack och kram
RaderaDet både låter och ser så härligt ut med längdskidåkning! Måste vara den ultimata motionen med både kondition, styrka och uthållighet och så frisk luft och det meditativa i repetitionerna, mata på. Jag hoppas verkligen att du får ordning på ditt diskbråck, det kan inte vara roligt att leva med kan jag tänka. Jag drogs i många år med smärtor i höger axelparti, och gick på regelbundna behandlingar, mest massage, som aldrig hjälpte. Sen fick jag rätt hjälp (och där kan man snacka synkronicitet, en helt annan historia...) och på en gång var jag helt fri från smärtan, och det är snart två år sen. Håller tummarna för dig"
SvaraRaderaTack Lotta. Mina diskbråck (5 st) är läkta. Ett av dem slog ut mitt högerben så jag inte kunde gå på flera månader och åt morfin och hoppade på kryckor. Men det är länge sen. Men det benet har krånglat sedan dess. Men inte alltid. Nu mer än tidigare tyvärr. Ja jag tror också att det här är det ultimata men behöver kanske någon form av mekanisk hjälp för strukturen om du förstår? Kram
Radera