Grönt är skönt

Vaknar trött. Ni vet när kroppen är som något som ska baxas upp? Kräver all energi. Får kaffe på sängkanten. Lite bortskämd är jag allt. Jag tittar ut på den fluffiga snön och känner hur mycket jag längtar efter syre. Att dra ner kall luft i lungorna. Jag drar på mig överdragsbrallor och tjocka jackan direkt på pyjamasen. Går en lång promenad. Med mig själv. Landar lite. Andas lugnt. Blir varm. Munnen är stängd och det är skönt. Min tid är faktiskt min.
   Det har varit en rivstart på många sätt den här veckan. Nya akuta arbetsuppgifter som vi varit tvungna att lösa direkt. Högarna som växt. Och ändå har vi skrattat mycket på jobbet. Men faktum kvarstår, jag är trött. Fyra yogagrupper på kvällarna känns i benen. Och i eftermiddag har jag två klienter, en för samtal, en för medveten andning. Och det är ju så kul! Men jag behöver ta hand om mig själv för att se andra. Den slitna meningen står sig. Så jag gör det. Jag tar hand om mig själv. Ingen aptit. Dricker min frukost. Försökt mig på den här ägglatten, receptet  som rullat runt i bloggvärlden ett bra tag. Men jag kan inte dricka det. Jag mår illa av den. Kanske är jag extra känslig men den blir för fet, för mäktig helt enkelt. Jag dricker kaffe med lite kokosfett. Dricker smoothie med avocado. Så får jag i mig det feta på ett godare sätt för just  mig. Grönt är så skönt.