lördag 18 januari 2014

Planer för sen

Finns det en motsättning mellan att drömma om saker som skall ske sen och att leva här och nu? Jag tror inte det. Inte i min värld. Jag drömmer om saker, är larvig kanske, skriver listor över vad jag önskar ska ske och platser jag vill åka till. Av hur många anledningar som helst. Men det betyder inte på något sätt att jag inte vågar vara i stunden. Tvärtom nästan. För jag vill ju leva hela vägen. Kanske skulle jag inte skriva om ett arabisktalande land när jag skulle kunna älska snön som fallit i mängder hemmavid? Men det är just det jag gillar. Att allt finns. Att allt är lika bra. För det är det väl? Lika bra att springa med snoret fastnande som frost i näsan som att gå en promenad medan palmerna rasslar? Eller är det Jante som visar sig i ännu en skepnad? Att det hårda och leriga är det som får oss mest levande? Det tunga. Kanske är det så. Kanske är det inte så. Eller också finns båda. Jag gillar fysiska utmaningar likaväl som jag älskar det skira stillsamma. Det är vad jag lever efter. Att vad jag än väljer är det lika bra som något någon annan väljer. Att jag vågar göra saker hela vägen sporrar mig och för mig betyder det också att ha en plan för andra saker jag vill göra senare i livet. Stort som smått. Att känna mig levande är något så enkelt som att vara närvarande. Var jag än är. Vad jag än gör. Och jag har massor av planer för sen. För vad jag vill göra. Inte för att jag är rädd för här och nu. På den här Jordanienresan har jag utmanat mina fördomar. Deltagit i saker jag aldrig skulle gjort tidigare. Träffat otroligt levande och härliga människor i 70-års åldern. Vitala i tanken. Lite stelare i kropparna. Men ändå här och nu. Jag vill lyfta min blick, se att allt finns och inte värdera något av det. Yogan är mitt verktyg. Har stora planer för resten av livet. Hur har du det? Vågar du drömma stort?

6 kommentarer:

  1. Annika!! Jag blir peppad av dej och känner mej stärkt. Ja jag har många planer men har knappt vågat tänka på allt jag vill. Men det ska jag nu!!
    Kram!
    M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det bara! Och tack. Kram

      Radera
  2. Förstår precis vad du menar! Det är klart att jag har planer och drömmar som du har. Jag Bill leva fullt men är livrädd ibland när hela livssituationen ändras. Det gäller att inte ge upp då. Kram!
    Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker att om man har siktet inställt där framme vid målet/drömmen så blir vardagen lättare när man höjer blicken utan att förlora stunden. Om du förstår? Kram!

      Radera
  3. Jag har följt din resa och den verkar ha varit mycket speciell. Det du skriver om idag är nog egentligen det jag tycker är allra viktigast av allt. Att allt är lika bra. Alla är ok, oavsett hur man tänker, vad man gör, vad man vill. Allt är lika bra, fast olika, och tur är väl det, men jag önskar att alla kunde känna så utan att rangordna vad som är bäst. Och att man är ås mycket mer än bara en sak, för människor är ju så komplicerade och komplexa. Man kan vara både tuff och mjuk och drömma om jordenruntresa men ändå älska sitt hemma. Svammel, men du kanske förstår? Att inte värdera är något jag verkligen arbetar med, och tänk vad fin världen skulle vara om ingen värderaden någon. Kram och tack för dina fina reseskildringar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv och det är inget svammel för mig för det är precis det du skriver som jag menar :) Och det är liksom svårt att sätta ord på det men jag tycker att det har blivit en slags tuffhet, hårdhet, man ska lyfta så dj-a tungt, man ska spotta blod och springa flera mil. Fine om man vill det men det andra är lika viktigt i min värld och jag önskar att vi skulle låta mjukheten också lysa igenom en stund. Kram och tack för dina ord!

      Radera