Tidens eget andetag

Tänker en del på tid. Hur det förhåller sig med den. Egentligen. Och jag menar inte vad jag sysslar med på min tid. Nej jag tänker mer på att tiden är så annorlunda beroende på vad vi sysslar med. Kan det vara så också? Är det ens möjligt? Att den kan expandera och liksom andas. Bli större och mindre. Jag har ibland upplevt mig som vara i en liten "ficka" i tiden. Som att den står helt still. För att jag inte mäter den eller kollar på klockan. För att jag litar på att jag hinner allt jag föresatt mig. Men stressar inte. Bara gör. Och jag hinner. I stort som i smått. Att mitt oseende jag har all tid i världen men när jag börjar stycka upp den då rinner den mellan fingrarna. En period i mitt liv jobbade jag på en flyktingförläggning. Jag cyklade från dagis ner till busstationen i stan och tog bussen upp till förläggningen därifrån. Bussen gick klockan 08.00 PRICK. Jag lämnade barnen före men ibland tornade hinder upp sig, ja ganska ofta, och jag såg att jag bara hade 5 minuter på mig att ta mig till bussen, dit det tog minst 10 minuter att cykla. Men vet ni. Jag bestämde mig där och då för att aldrig i dessa lägen titta på klockan. Självklart cyklade jag så snabbt jag kunde. Och jag hann varje gång. För jag hade bestämt mig för att hinna. Det är så crazy att jag aldrig sagt något till någon om det. Det var liksom mitt. Jag. hinner. alla. dagar - Det var mitt mantra. Och idag när vi har städat på min studio, vädrat ut och skurat och förberett för introduktionspasset imorgon så kom jag att tänka på det här igen. Hur jag tänker om tiden. Inte en linjär linje. Mer som en bubbla. Där man befinner sig i en del. Men där man kan flyta runt på samma nivå och då står tiden still. Nästan. Som om tiden tog egna andetag och där det kan det gå snabbt eller också oerhört långsamt. Beroende på mig. Min inställning. Det är inte min mening någonstans att provocera eller stressa upp någon. Jag älskar bara tanken på att det kan vara så. Och jag lever efter det. Och självklart kommer jag försent ibland i olika situationer. Men det är sällan. Och när jag bestämt mig innan, när jag fokuserat på mig så går det fint. Är det någon som förstår vad jag menar?

Jag har googlat och lånat bilden som Salvador Dali har målat. Den säger allt egentligen :)