måndag 20 januari 2014

Den totala skillnaden

Andetaget. Så oerhört kraftfullt. Men inte bara det. Det är ju också via andetaget som allt sker i yogan. Olika på inandning och utandning. Var i kroppen du andas. Varifrån du styr. Om du är rädd eller om du är van att spänna dina muskler som i gymträning och annat så är det lättare att skada sig i yogan. Man släpper inte igenom andetaget helt enkelt. Och jag har sett så många nu som gått på andra yogaställen och inte har koll på andetaget trots att de yogat i många år. Och gjort illa sig. I ljumskarna och på andra ställen. Och ikväll blev det så uppenbart för mig när ännu en ny elev kom till mig. Han har yogat  tidigare och det är ingen slump, varenda person från samma ställe uppvisar rörelser men de är inte synkroniserade med andningen. De kan helt enkelt inte andas ner i benen. Kan inte sträcka på dem. Det spelar ingen roll hur länge du yogar om du inte gör rätt. Det är inget självändamål i sig att göra någon slags gymnastik. Om du inte styr via ditt andetag så får du inte energin att flyta. Jag är på mitt  14:e år och först nu så känner jag fullt och fast energin som en våg i mig. Varje gång jag yogar. Och det är som en gåva varje gång och skillnaden är total jämfört med att andas med kroppen till skillnad mot att använda sina muskler som man gjort tidigare. Och till det krävs en lärare. Som ser. Det ska mycket till för att man tror att man ska lära sig det själv. Hur ska man kunna det om man inte ens vet om det? Åh vad jag är tacksam för mitt andetag. Jag har haft en superstel kropp men idag är den mjuk. Och det är andetaget. Det är inte x antal repetitioner i någon statisk övning. Det är A N D N I N G E N. Har du koll på din andning? I varje andetag i din yoga? Då är du på rätt väg. Finns ingen genväg. Andas djupt, inte brett. Andas lugnt. Andas långsamt. Det gör all skillnad.

8 kommentarer:

  1. Hej!
    Inte helt säker på vad du menar men vet att många har skadat sig i yoga. Kanske är det det som du beskriver som är orsaken??/L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tror att det kan vara en orsak. Kruxet är att man inte pratar om det här så ofta. Många tycker att de yogar när de ligger och stretchar framför sin tv eller dator eller när de kör ett stenhårt yogapass med muskler och linjering. Där pratar man aldrig om andetaget eller vad som krävs för att fokusera inåt. Tyvärr. Men varje gång jag skriver om det här blir det märkvärdigt tyst i kommentarerna så kanske är det en öm tå jag trampat på eller också tycker folk att det är strunt. Jag önskar bara att man skulle vara med rädd om sig och ta reda på lite om det man gör och vilken lärare man har. Tack för din kommentar, den lyfte min dag!

      Radera
  2. Nej, det är helt sant - det finns ingen genväg. Så viktigt är andetaget! Och tänk så lite man vet från början och hur viktigt det faktiskt är att ha en lärare som lär ut rätt.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Helt rätt skrivet, enligt mig. Om du har andetaget i dig, kan du inte göra det muskulärt om ni förstår vad jag menar. Visst flyttar vi oss med muskler, men de har egentligen inte med saken att göra som jag ser det. Det tog mig bortåt 10 år innan jag förstod vad alla lärare har sagt och menat. Jag gör fortfarande "fel" ibland, när jag är för trött eller inte är i min andning. Det är alltid då som jag gör illa mig också. Jag tror tystnaden i kommentarerna kan bero på att man inte förstår, för om man har yogat länge så tror man kanske att man kan, och att man har koll och så dyker det upp något som kullkastar allt.
    Jag har haft andning som ett jätteproblem, dels på grund av astma, men även på grund av snarkning och tyvärr ett alldeles för uppblåst ego. För jag vill inte bli styrd eller kontrollerad. När min lärare styr andningen och bestämmer rytmen kan jag få antingen panik eller en känsla av mäktig vrede som knappt kan styras. Och då är jag förstås alldeles borta i andetaget och yogan. Men när jag kan bara vara på golvet och följa med, då är jag rytmisk, mjuk och helt osårbar, känns det som. Ja, någon kanske förstår vad jag menar.
    Robert K.

    SvaraRadera
  4. Tack Robert för din långa och ärliga svar. Jag återkommer med ett inlägg till!

    SvaraRadera
  5. Vad roligt att ha hittat en ny blogg!! Och en yogablogg dessutom!
    Jag har, efter många år av vilja att yoga med då jag aldrig fått till det, börjat så smått med hjälp av Yogobe. Säkerligen inte alls lika bra som med en fysisk lärare, men med två småttingar och ingen yogastudio på orten får man ta det som finns. Försöker få till 30 minuter veckans flesta dagar, men ibland blir det bara 10 minuter på jobbet. Kafferaster är bra!
    Det är intressant det du skriver om andning, eftersom andningen är så viktig - inte bara i yoga utan i livet i stort! Jag har under många år till och från mediterat, och har fått, tror jag, ganska bra medvetenhet om min andning. Märker att så fort jag blir stressad, blir andningen grund och hög, och försöker då ta en paus för att hitta andningen igen. Jag har alltså en ganska bra andning till vardags, men märker att jag tappar andningen så lätt när yogan tar - den stela - kroppen till ovana positioner och jag måste koncentrera mig på att inte slå knut på armar och ben. Så ett hjärtligt tack för påminnelsen om hur viktig andningen är!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sara och välkommen!
      I min värld är inget lika bra som en lärare som du möter personligen. Sedan finns det naturligtvis bra saker via olika kanaler. Men som jag ser det är en tvåvägskommunikation. Via en dator, DVD eller bok så tittar du och försöker göra. Det vill säga envägskommunikation. Men om ni ses IRL så gör du och din lärare ser. Det är omöjligt att observera sig själv och ibland kan det kännas rätt fast man faktiskt inte gör rätt. Inte för att skrämmas på något sätt men yogan har en enorm effekt i slutänden. Därför är det så viktigt att göra rätt från början. Och andningen i yogan, den är ju inte bara essentiell, du STYR ju också ditt andetag. Och när du har en lärare som styr, ja då kommer du att möta en hel del som Robert så målande beskriver här ovan. Det kommer du aldrig att hitta utan att du "lämnar över" ditt andetag till din lärare.
      Jag har full förståelse för att inte ha yogalärare där man bor. Men jag vill ändå slå ett slag för att man kanske kan åka på ett event och testa lite olika former, kanske hitta en lärare då rentav som man kan se ibland. Då kan man också träna och sedan ses då man får sina korrigeringar och kan jobba vidare. Så arbetar jag med min lärare som jag ser några gånger per år. Det är guld värt! Lycka till!

      Radera