fredag 10 februari 2017

Motstånd och styrka

Det vara ju inte meningen att liksom hänga ut KY i mitt inlägg igår. Förlåt om det uppfattades så. Däremot har jag vansinnigt svårt för förenklingar och vad som är bäst hit och dit. Med det sagt så gick kanske själva poängen med inlägget bort. Poängen var att vi har olika hinder på vägen till personlig utveckling och andlig mognad. Jag försökte visa var mina svagheter ligger. Egentligen inget annat. Men just clarity, är den svåra nöten att knäcka, om man upplever sig som upplyst, jag menar vad ska man då jobba med?? Och tänk så många jag mött som jag tror har det problemet. Och som sagt, som jag upplevt här och där i flödet. Nog om detta.
   Idag har jag haft en annan svårighet. Jag har tränat. På gymmet. Och ja, jag har ju valt. Men det är med 51 % mot 49 att jag går dit. I mig. Just nu. Motståndet är kompakt. Så larvigt egentligen att jag borde skratta åt det. Men jag gör. Min envishet är bra att ha ibland. Har jag bestämt mig så har jag bestämt mig. Och det var så många år som jag inte tyckte jag behövde något annat. Inte kände att det liksom var ok med något annat än yogan. Snacka om snäva gränser! Men nu när jag insett att min kropp behöver mer styrka, då vet jag ju att jag egentligen gjort rätt val. Ja ni vet. Snurren i huvudet är för mycket ibland. Nå. Jag vet att min lärare tränat både kampsport och annat, utöver sin yoga. Så varför skulle inte jag? Liksom.

Det positiva med styrketräningen är att belöningen kommer ganska snabbt. Jag känner mig starkare igen efter bara en vecka. Det ger hopp inför sommaren då jag ska vara jättestark!

6 kommentarer:

  1. Yogan och styrketräningen...vilken bra kombo 😀 Vi kör på 💪🏻🙏
    Kram
    Annelie

    SvaraRadera
  2. Just nu känner jag att jag bara behöver yoga och hundpromenader. Stop. Det går kanske över. Eller kanske inte. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen då är det ju rätt för dig min vän! Kram ❤️

      Radera
  3. Jag läste förra inlägget och tänkte på hur vi låter oss bromsas i livet av oss själva, bland annat i det där med det bästa.
    Hur låst man blir om man bara ser att det man själv gör eller tror på är det bästa, inte bara för en själv utan för alla.
    Nu tänker jag inte "bara" på yogan utan på alla möjliga olika plan.

    Precis som med upplyst...
    Hur 17 utvecklas man då? Jag kanske tolkar det bakvänt men för mig låter det som att man är en komplett människa och såna finns ju inte.
    Det stora i livet är ju att tordas säga: Shit, jag har mycket kvar att lära och det är helt okej! Framför allt är det kul för att jag har så mycket kvar att upptäcka.

    Jag har faktiskt inte tänkt på ordet klarsynt i den bemärkelsen. Så nu gick min hjärna igång. För det är ett sånt där ord som luras. Det innehåller något som faktiskt kan sätta krokben för en!

    Kram och fin lördag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis, det gäller ju i allt, inte bara i yogan förstås :) Nä, kompletta människor finns inte. Och vi gillar ju det operfekta. Ja klarsyn är verkligen ett trixigt ord, frågan är ju om någon egentligen har det?? Om man tänker på allt man själv och andra läser in i allt. Kram kram och tack för dina ord!

      Radera