onsdag 22 februari 2017

Vibrationsmaskinen

Jag skottade snö igår. Länge. För länge för mig. Att skotta i 1,5 timmar utan paus är tufft. Jag körde helt slut på mig, men jag ville inte stanna och så gå ut igen. Så jag bara drog på. Genomsvettig och helt ur slag gick jag in. Och sen kom ischiasvärken. Den molande. Från skinkan längs med benet och ner i foten. Jag avskyr den. Och jag vet att de där vridningarna som blev i snöskottningen och att samtidigt lyfta, de var inte optimala. Kanske några stycken, men inte så länge. På kvällen kunde jag inte sitta. Jag gjorde lite övningar, smorde med liniment men det slutade med att jag satt på golvet i en obekväm ställning för att benet skulle få vila lite, när vi tittade på tv.
   Och i morse hade jag ett pass inplanerat med min pt. Snön vräkte ner, precis som igår, när jag drog upp rullgardinen med en smäll. Yogan var inte att tänka på. Jag haltade men ansträngde mig för att gå rakt. Då jag måste tänka på exakt varje steg, annars lutar jag snett.  Kom till gymmet. Berättade för min pt, hur läget var. Inga problem sa hon, vi kör ett rehabpass. Jag började med att stå i maskin som vibrerar, vet inte vad den heter, med ett bälte i ländryggen. Det kändes först som jag skulle kissa på mig, den kom liksom åt överallt inuti. Men väldigt olika känselsensationer på mina olika sidor. Och sedan några olika rygglyft där jag verkligen flämtade. Det var sjukt jobbigt. Jobbigt på ett annat sätt än regelrätt träning. Tog oss ner på golvet och så körde vi med en roller vid höften, på lite olika vis. Jag ropade rakt ut, för att det gjorde så ont. Skämdes först men sedan fokuserade jag på att ta mig igenom. Och så vibrationsmaskinen :) igen. Och när vi var klara så var hela mitt höftparti och ländrygg varma och mjuka. Jag gick utan problem och smärtan höll sig borta.
   Så tacksam att jag hittade min Isabelle. Den skönsjungande finlandssvenskan som får mig och min man att träna sådant vi aldrig trott oss om. Och idag var det tufft på ett annat sätt. Men det gjorde verkligen nytta. Isabelle har själv haft diskbråck och blivit opererad akut, så hon vet precis vad det vill säga. Det är tryggt.

Så träning, men lite annorlunda som idag är ändå träning. Så stavas min tacksamhet idag.

8 kommentarer:

  1. Så skönt det låter...i efterhand i alla fall.
    den där snöskottningen alltså, som den ställer till det för oss!
    Och jag älskar egentligen att skotta snö, det är skönt och kraftfullt och en ser att en gjort nytta....men ryggen blir så himla arg.
    Kram och hjärta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja, efteråt var det skönt. Och ja, jag känner mig ofta duktig när jag skottar snö även om jag blir nästintill ilsken, vet inte vad det är som triggas. Men ryggen blev som sagt inte glad. Snart bättre tänker jag. Kram kram!

      Radera
  2. Jag vill också träna med min man men nu är det lite för tight om tid. Men jag blir inspirerad och tänker att du har tur som har en sådan bra PT. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår din tajta tid, men det kommer andra tider. Ja hon är superbra min pt. Kram

      Radera
  3. Gott när det onda ger med sig. Hoppas att det håller sig nu. /Kram

    SvaraRadera
  4. Blir nästan lite rörd - vilken ynnest att Isabelle finns och att hon är så kunnig! Hur fint är det inte att kunna lita på någon att lägga sin smärta, eller vad det nu är, i någon annans händer och så kommer man ut helare. Wow!
    Kram!

    PS. Här har snart kommer en halv meter snö på ett par dygn, suuuuck! DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är en ynnest och en trygghet.

      Men orka mer snö!! Kram på dig!

      Radera