Vända tanken. Igen!

I lördags såg vi på tv på komikern David Batra och hans ganska långa föreställning. Han var väldigt bra. Jag skrattade högt flera gånger. Men det som grep mig var hans berättelse om hur han för något år sedan hade fått akut tinnitus och någon mer diagnos kring sitt ena öra. Det var plågsamt och han hade väldigt ont. Beskrev hur det blev värre och värre, han stod inte ut med ljud någonstans. När han uppträdde fick han ha öronproppar för att stå ut.
   Så en kväll sitter han med sin lilla dotter och hon är högljudd. Han ber henne vara lite tystare för att "pappa får så ont i öronen annars". Hon tittar storögt på honom och frågar om "öronen sagt det till honom". Den kommentaren fick honom att börja tänka på sin åkomma på ett helt annat sätt. Han började tänka att varje gång det skar och sved i öronen så tänkte han - jag kan höra, va bra. Mina öron talar om det och att det nu är för högt ljud. Han vande sig vid att tänka helt annorlunda och se det som ett meddelande till sig själv. När han efter ett år kunde ta bort sina öronproppar när han uppträdde så kändes det logiskt och nu tänkte han aldrig på det sa han, han hade fått hjälp från en högst oväntad person, sin lilla dotter.
   Det blev helt tyst när han hade berättat det här, jag tyckte det var så underbara reflektioner kring det här att återigen, vända sin tanke. Och vad det gör med oss. Sedan skojade han till det lite efter det men för mig var det den absoluta behållningen av föreställnigen.

Kan inte låta bli att tänka på hur jag själv närmar mig saker idag. Jag försöker alltid att tänka på ett annat sätt, det funkar oftast. Inte alltid. Men det gör stor skillnad i det stora hela. Och när jag idag gör min padmasana, hellotus så känner jag höften men jag har absolut inte mitt fokus där och det mina vänner - det gör all skillnad i världen!