Fyra fiender

Carlos Castaneda. Vilken man. Vilken elev. Vilken lärare han hade i mannen som kallas Don Juan i böckerna. Jag har läst de 12 böckerna igen. Och igen. Jag hittar hela tiden nya infallsvinklar och perspektiv. Och jag hittade också en "snabbguide", en bok som har samlat citat och speciella lärdomar från hans böcker i olika kapitel, The wheel of time. Och det jag slås av är att många av citaten och mycket av kunskapen har jag hört tidigare. Jag har hört Shandor uttala precis samma saker. Ibland ordagrant. Det är mäktigt. Och för mig stämmer det. Det både Castaneda, Shandor, vår akupunktör (TCM-läkare) och andra lärare inom yoga och andra vetenskaper pratar om, är fyra fiender. Det är på engelska; fear, clarity, power and old age. Alltså rädsla, "klarhet", makt/kraft och åldrande. De tre första kan man ta sig igenom eller vidare ifrån men den sista går att skjuta upp men aldrig att "vinna" över. Förstås. De här fiender kan man känna igen sig i. Eller i delar av dem. Framför allt rädsla och makt för min del. Jag vet att jag mött rädslans skepnad på tusen olika sätt och former i min kropp och mitt sinne. Jag vet också att makt,  min kraft skulle jag kunna skrämma människor med. Det var en av anledningarna till att jag klev av mitt jobb för ett år sedan. Jag vet att jag skulle ha vunnit den striden, om jag hade valt den. Men det var dags att släppa oförrätterna och att gå åt ett annat håll. Det krävde. Det kräver fortfarande ibland. Jag vet att jag verbalt kan tvåla till människor och det är inget jag är stolt över. Däremot har jag identifierat det och har kommit långt från den arga 20-åring jag var, som kunde vräka ur sig vad som helst. Men vaksam är jag. Måste jag vara.
    När det gäller "clarity", klarsyn eller hur man nu ska översätta det ordet har det inte varit en fallgrop för mig. Vad jag vet. Hittills. Jag har aldrig upplevt mig som speciellt klarsynt eller som om jag har förmågor som andra inte har. Som om jag vore andligt "kunnigare" eller "upplyst". Jag känner mig oftast precis tvärtom, som att jag verkligen inte kan. Om jag ska säga det verbalt med ord och sanskritkunskap. Jag har däremot mött ganska många i yogans värld som varit där. Där de välvilligt "läxar" upp andra i sin kunskap. Det betyder däremot inte att jag är inte vaksam på mig själv. Att jag verkligen måste granska det jag gör och hur jag tänker ibland. Ju längre jag traskar på min yogastig, ju mer inser jag det.
   Det jag också slås av när jag läser om de här "fienderna" det är att många kanske inte upplever sig som så klarsynta, så andligt utvecklade - däremot vet de att de har valt den bästa yogan. Jag är innerligt trött på jämförelser mellan yogastilar. Jag tror att alla har sin väg att gå och att ingen stil är bättre än någon annan. Definitivt inte. Alla har för- och nackdelar. Jag är säker. Däremot har det kanske varit lite enkelt att avfärda till exempel Ashtangayoga, Hathayoga eller Shadowyoga för att man ser bara det fysiska trixiga när man tittar på utsidan. Och jag har läst det många gånger på senare tid att Kundaliniyogan liksom står över både marknadsföring och spektakulära bilder. Som om den vore mer genuin på något vis. Ursäkta om jag nu trampar på några tår, men kan vi snälla sluta säga de här sakerna? KY marknadsförs i mina kanaler, med bästa gongarna, mjukaste KY-kläderna, turbanerna eller globala meditationer som alla kan göra alltid osv, även om ingen står på huvud eller händer på bilderna. All kommers finns överallt, kanske inte lika synligt bara. Låt oss inte lura oss själva.
   För mig är självklart min yoga det bästa för mig. Där jag är nu. Där jag befunnit mig de senaste 17 åren. Men det betyder inte att jag tycker att alla ska syssla med den. Eller att den passar för alla. Och den som säger att en yogaform passar alla individer i alla åldrar, den är farligt nära utslätningens identitetslöshet. I min värld. Däremot tror jag att alla kan utföra yoga, om man har hjärtat för yogan, så kan den anpassas och modifieras i oändlighet. Men inte för att slätas ut till att bli något där man vickar lite på huvudet så har man gjort yoga. Ni förstår säkert min poäng?!

Ju mer jag tänker på det ju mer tror jag att just clarity idag handlar om den här vågen av jämförelser av olika yogastilar, att viss yoga skulle vara mer andlig och utvecklande. Det betyder INTE att man inte får älska sin yoga och sin stil. Däremot tror jag man ska vara väldigt vaksam på när man poängterar hur mycket bättre viss yoga är. Jag tror inte det existerar något sådant inom yoga. Det är inte yoga. Yoga bara är. Punkt.