torsdag 2 februari 2017

Fulltankad

Jag har varit hos min dotter i Göteborg några dagar. Energi och kärlek. Jag reser hem med ett överfyllt tåg och känner mitt överfulla hjärta svämma över när jag tänker på hur nära vi är. Vi har pratat i ett dygn. Vi har skrattat och köpt  indisk mat som vi äter i mjukiskläder i hennes pyttelilla lägenhet. Somnar fnissande. Jag yogar på hennes nya flashiga yogamatta som har ett designermärke. Och den är så bra! Tvivlaren i mig blir tyst :) Vi tittar på padmasan, hellotusen och jag visar vridningen i höften och även att man kan ligga med benen mot väggen för att träna sin lotus eftersom höften inte får någon tyngd. Det går fint. Hon har ju faktiskt yogat mer än halva sitt liv nu. Så dricker vi kaffe i guldkoppar. Lite flärd måste man ha. Det är både hon och jag väldigt överens om. Den där balansen som är så viktig måste finnas.
   Så sitter jag på tåget och det är som vanligt när jag reser, ett gäng gubbar som är högljudda, en ung man som slocknar i steget som nästan ser drogad ut, ett par bakom mig som högljutt diskuterar sexuella trakasserier, en avstängd medpassagerare som konstant äter godis och stickar. Jag suckar inombords. Så bestämmer jag mig. Vänd din tanke. Jag börjar lyssna på paret som högljutt vänder och vrider på olika alternativ och jag lägger mig i! Jag håller med honom och peppar henne. När de kliver av några stationer senare så vinkar vi hejdå. Jag inser att min medpassagerare lyssnar på musik ganska högt så när jag försiktigt tar på henne så hoppar hon till och så är hon världens vänligaste när vi pratar. Jag går på toa och ser killen som sover hopkrupen, jag flyttar försiktigt på hans huvud och han tittar upp med drömska ögon och ler stort. Jag ser att han är nykter men otroligt trött. Så tar jag itu med det sista som retat mig, gubbarna. Och när jag lyssnar på dem så är de väldigt roliga. De pratar och skrattar och är ju egentligen supertrevliga. Va? Jag bara vänder. Där inombords. Ler när jag kliver in i min lilla bil när jag kommer hem för jag vet att p-vakterna patrullerade precis där jag parkerade och det var tajt. Och jag har ingen bot!

Alltså. Allt går att vända när man tankat sig full med kärlek.

10 kommentarer:

  1. Fint & härligt med dottern som yogat så länge, min sjuåring var med sista biten på meditationen i morse, jag hoppas att hon också håller i yogan. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är hennes rikedom :) Kram

      Radera
  2. Underbart att läsa hur du vände tankarna! Det GÅR ju verkligen att göra det. Power!

    Och så fint det har blivit här inne :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh men tack! Ja det gör ju det. Oftast :)

      Radera
  3. Här är du inne på något Alldeles Särskilt Viktigt och jag blir varm i hela själen när jag läser. Jag har sent omsider i livet lärt mig att praktisera precis detta, att vända tanken. Det är sannerligen en konst som jag tror kräver en del livserfarenhet för att klara av. Och när man gör så, så vaknar också en nyfikenhet på andra, kan jag känna. Att jag inte bara hittar ett sätt att "stå ut", utan faktiskt ser det väldigt mänskliga i andra och tänker tankar om "vart de kommer ifrån", vad som lett dem fram till där jag råkar få syn på personen, finns det något i situationen som är ett "budskap"...eller bara andas in och andas ut och vara här och nu och sedan låta det, dem, passera. För det tycker jag är väldigt skönt, att kunna släppa och inte låta allt gå mig under huden. Jag som kan bli galen på ljud och olater, som vill få välja vad och vilka som får "störa" mig. Stort att ha kommit till den insikten, att vända tanken.
    Så fint du och din dotter har haft det, ljuvligt med innerliga relationer till vuxna barn, att dela så mycket, att ha pågående samtal om viktiga ämnen. Det är kärlek.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är både stort och viktigt och så skönt när man kommer på sig själv med att man faktiskt på alla sätt och vis styr sina tankar men inte bara det utan också hur man agerar. Att man kan välja att vara välvilligt inställd, hur det än ser ut runtomkring. Jag kan också bli galen på ljud, hänger ihop med min känslighet, men jag har även där lyckats styra undan irritationen och svepa förbi Jag tror att allt går att förändra. I grunden. Även om det som sagt tar tid :)
      Ja jag och min dotter har en fantastisk relation, det är en stor gåva <3

      Radera
  4. Åh ljuuuvlig vändning, jag blir helt fnissig och varm inuti! Kram!

    SvaraRadera