Vågar du fråga?

Vågar du fråga? Om du undrar över något frågar du då? Även om du själv bedömer din fråga som kanske inte så klurig? Även om ingen annan frågar något? Även om den du frågar blir irriterad? jag är så frågvis för att jag är så nyfiken. jag vill veta. Men det har inte alltid varit så. Jag har svalt en mängd frågor, som jag själv betraktat som lite larviga, jag borde egentligen kunna det här osv.i alla möjliga sammanhang. Men för mig står frågan också för att jag törs visa mig.
   2006 var jag på en yogakurs i USA. Den kursen var på ett sätt helt annorlunda än alla andra kurser jag hade deltagit i, både före och efter. Och det handlade om deltagarna. Att de vågade fråga. Ja inte bara vågade, de skapade en slags dialog som jag ofta har känt saknas i alla möjliga sammahang, inte bara yoga. På jobbet, på stormöten, på små möten på alla möjliga sorters möten. Jag blev så paff. Men också inspirerad. Till att ta för sig, att faktiskt fråga det man undrar. Jag vet inte om det hänger ihop med den amerikanska kulturen mer än vår egen, men frimodigheten i att ta plats, den äger inte vi skandinaver, rent generellt. Det har till och med ansetts som malligt och fel. (hejdå Jante! Igen!)
   Något jag märkt när jag frågar är att människor ibland irriterade om man upprepar det de själva just sagt och sedan väver in en fråga, för de menade inte så som de sa. De menade något annat. Som de inte sa. Och det spelar ju ingen som helst roll egentligen, men jag tror i ärlighetens namn att vi tar oss själva på för stort allvar ibland. Helt enkelt. Jag. Du. Och nog kan man säga fel? Himlen faller inte ner. Jag tror också att vi kanske är dåliga på att uttrycka det vi faktiskt menar. Kanske kräver det något när man inte kan vara helt svävande på tonfallet och till och med måste trycka till med, men så tycker jag i alla fall och det är jättebra. Det är inget argument för den som frågar. Det är ingenting egentligen mer än en egen bekräftelse till sig själv. Kanske tycker du att jag snöar in nu men eftersom jag arbetar med kommunikation så är jag besatt av ord ibland. Och att man faktiskt säger precis det man menar. Inget annat. Tar bort slöjmolnen av det suddiga andra. Står för det helt enkelt.
Något annat jag funderat på när det gäller frågor är också att män oftare tar för sig och frågar, tar plats, där skulle jag önska att vi också gjorde det mer. För att visa oss. Jag vet att en del känner sig obekväma med att höja sin röst, men det kanske också är något man behöver träna sig på. Någon gång ibland i alla fall.
   Att fråga och ifrågasätta är också två begrepp som oftast blandas ihop. Att fråga är för att man vill veta. Att ifrågasätta är när man tycker att någon har fel i det den säger och därmed vill man faktiskt ifrågasätta det. Jag har en vän som ständigt blandar ihop de begreppen och det kan vara frustrerande.
   Ibland får jag frågor om det jag själv tycker är uppenbart i yogan, men eftersom frågan kommer så är det inte alls det. Och just det gör ju att jag för min egen del får en chans att förklara det i mitt tycke självklara och vi har alla lärt oss något på kuppen. Nuförtiden ber jag mina elever om frågor varje gång vi går igenom något. Eller reflektioner. Som oftast mynnar ut i en fråga. Jag tror nämligen på dialog. Även om vi gör vår yoga i vår ensamhet hemma så behöver vi också en dialog kring den. Det är också min främsta orsak till att jag bloggar. Dialogen. Att få andras synpunkter. Att våga fråga andra om deras yoga. Eller tankar. Jag gillar ju också när vi inte tycker lika. För det är ju det som ger det hela lite edge, lite power, när vi kan ha en dialog kring det vi tycker olika kring. Till exempel att jag tycker att det inte går att handla yoga. Inte köpa lektioner på nätet för att träna till. Medan någon annan tycker att det är finemang, det funkar finfint.
   Det jag däremot kan fundera över är om alla är bekväma med det. Vill vi ha en värld där vi alla tycker lika? Vill vi försvara det vi själva tycker så mycket att vi känner oss ifrågasatta när någon annan frågar något om just det vi själva sagt? Jag vet inte. Klart är att jag fungerar så här. Jag får en hel del frågor på mailen och ni kan inte ana vad jag önskar att de frågorna dök upp här i kommentarerna istället. För att vi alla ska kunna ha dialogen. Frågar du? Även om det känns obekvämt? Är du stadig i var du står?