Lite respekt

Jag har hävdat att yoga är för alla. Att det finns något för alla kroppar och åldrar, oavsett problem och hinder. Men jag är inte så säker längre. För att yogan ska göra något för dig måste du göra något för den. Du måste släppa in den i dig. I ditt system. I ditt liv. Helhjärtat. Du behöver ge den plats och inse att ibland tar saker och ting tid. Om en obalans har skapats under flera år i ditt liv, då tar det förmodligen lite tid innan den rätar ut sig. Du behöver landa i att det inte är en snabb lösning på något. Det är en dörr du kan öppna för att hitta längre in i dig, men också för att släppa delar, hinder, skuggor, lager eller vad du vill kalla det. Det kan vara en port till en mängd saker. Eller också inte. Du kan använda det som något slags stretching och gymnastik och vara nöjd så. Utan att förstå att du då har missat själva kärnan. Men du kan vara nöjd och ligga och töja och tänja var som helst, vid tv-apparaten eller i soffan, men kalla det inte för yoga. Varför gör man det?
   Yoga är när du är ett med dig själv, det är när du, oavsett tidsrymd, blir ett i dig av dina olika delar. Det är omöjligt att göra när du gör något annat. Pratar du franska så pratar du franska, du tänker inte på finska eller hur jag nu ska uttrycka mig. Men bjud in yogan i dig. Ta emot det som kommer. Det är ett äventyr du inte kan se slutet på eller ens ana vart det ska ta dig. Och jag hävdar bestämt att du måste göra något för att få något. Med hela dig. Inte med en liten del. Inte med en arm eller ett ben när du samtidigt gör något annat. Så snälla, kalla saker för dess rätta namn. Späd inte ut begreppet yoga till något oigenkännligt. Var lite varsam. Visa lite respekt. Den är värd det. Yogan. Och framför allt släpp in den.