En vanlig dag

Sover som en prinsessa. Slocknar tidigt och vaknar tidigt. Och det känns fantastiskt. 10 timmar obruten sömn. Vet knappt var jag är när jag vaknar så djupt ner har jag varit. Som jag behövde det. Det blir yoga. Som tar tvärstopp. Blir ledsen och sedan arg för att jag blir ledsen och sedan förvånad över mig själv. Herregud. Bara släppa och ta min frukost. Äter kvarg ibland. Idag med hallon och så starkt kaffe. De ekologiska äggen är slut och jag som äter mycket ägg får hitta på annat.
   Och jag tar mig an en strykhög som legat där i några månader. Och det känns bra. Tvättar undan och hänger tvätten ute och det är kallt. Så kallt att fingrarna domnar när jag hänger tvätten, men vad gör det? Det torkar rasande snabbt. Tömmer komposten. Tänker på hur lite vi kastar i vår soptunna. Det mesta sorteras eller komposteras. Det känns bra i vardagen. Det jag undrar däremot är hur mycket plast det finns. Och hur mycket det är som är förpackat i just plast. Skulle önska att man slapp plastpåsar och att man kunde ha papperspåsar mycket oftare. Som när jag handlat i USA. Något för oss alla att fundera över och hitta alternativ till.

   Min son ringer och vi pratar en jättelång stund. Han är nöjd med sitt liv. Det är som ett kvitto på något. Inte på att vi är världsbäst som föräldrar men att vi hittat vår dialog kring stort och smått i tillvaron och att han som blir 24 år i år och som lever sitt liv nere på västkusten med tjej och katter, har lust att ringa mig då och då och bara prata. Jag längtar ihjäl mig efter barnen lite då och då, men är helt nöjd med hur det ser ut.
   Läser lite och så åker jag och storhandlar. Och trängs inte med någon. Planerar min vecka och det är inte ens kväll ännu. Så skönt att hinna med sitt hushålle (som Lotta på Bråkmakargatan sa) och känna att jag är i fas. Trots allt. Trots yogans hårdnackade motstånd så har jag haft det mjukt med mig själv. Hunnit med. En vanlig dag i mitt liv.