onsdag 26 mars 2014

I lågkolhydratland

På något vis hade jag nästan glömt. Eller gömt. Eller tappat. Själva orsaken. Men jag började äta lågkolhydratkost för att göra ett eget experiment när det gäller mina luftrör. Min eviga hosta. Mina inflammerade luftrör. För lite mer än två år sedan började vi, jag och min man i största hemlighet. Jag sa inget till någon i början. Efter några månader bloggade jag om det för jag var så häpen över alla effekter. Och ja, jag är en som går all in när det gäller att testa. Har svårt för att  testa halvdant, lite grann här och där. Men som sagt vi är alla olika. Vi tog snabbt bort allt vitt - socker och mjöl, ris, potatis och pasta. Och frukt. Det trodde jag skulle bli svårast men visade sig inte vara något problem. När jag någon gång äter ett äpple idag kan jag slås av hur "tom" smaken är, jag som älskat äpplen. Som vatten och socker. Eller är det sockret jag älskat? Fruktsockret som bara bryts ned i levern, precis som alkohol... Inte min grej längre helt enkelt. Det enda som är svårt är omgivningen eller att gå på kafé eller restaurang. Jag vill inte krångla så jag låter bli att äta vissa saker. Men ibland finns inget alternativ och då tar jag lite av det ena och det andra. Vill ha lite respekt för den som bjuder samtidigt som jag inte vill bli mer konstig än vad jag. *Fniss* Ni vet det där med yoga, andlighet och meditation - det räcker för en del helt enkelt. Jag låter helt enkelt bli att ställa krav.
   Följden när vi började med LCHF var att vi blev proppmätta, mätta längre, sov bättre och djupare, bättre hy, bättre tandhälsa (enligt min tandhygienist), bättre hår och framför allt mer energi. Och så gick vi ned i vikt. Av bara farten. Vi är inte överviktiga men hade båda lite för mycket på magen. Det försvann. Senast jag köpte byxor hade jag gått ned två storlekar och börjar närma mig min jeansstorlek från när jag var ung. Hursomhelst. Det var inte anledningen men det var en del av det som hände. Men det allra bästa var att jag slutade hosta. Blev tyst. Bronchiterna och rosslet försvann samtidigt som kolhydraterna. Var det en slump? Nej det är jag säker på att det inte var.
   När så hostan plötsligt gör entré igen blir jag häpen. Nämen, jag har ju inte hostat på två år egentligen. Och så drar jag mig till minnes. Jajustja. Lite tårta här och lite potatis där. En macka (vitt bröd, usch och fy) har slunkit ned på långa möten osv. Ja ni vet. Och så kommer effekten. Precis den jag ville utesluta ur mitt liv. Jag tror att jag helt enkelt måste ta steg två i den här kosten, att känna att det är för livet. Jag kan slarva ibland, men om jag ska vara ren och klar i luftrören och inte hosta då behöver jag ta bort kolhydraterna. Kolhydraterna som skapar inflammationstillstånd och ökar inflammationer i kroppen. Så. Dags att göra en slags detox i lågkolhydratland. Det är intressant. Men mest av allt är det skrämmande att kolhydraterna gör det dom gör i min kropp. Förmodligen är vi olika känsliga för dem, men jag tror ingen mår bra i längden av att äta dem helt enkelt. Samtidigt har jag makten i min egen hand. Jag bestämmer ju faktiskt själv vad jag ska äta och vad jag inte ska äta. Så nu drar jag lite i bromsen igen för det jag inte mår bra på. Försöker att inte vara till lags. Försöker att inte vara så tyst. Bara äta det jag egentligen vill. Hur gör du?

10 kommentarer:

  1. Intressant det här, jag är just där, känner att det är dags att "börja om", ge min kropp det den mår bra av. Inga kolhydrater. Jag blir liksom inte i min fulla kraft när jag äter allt det där joxet, det tar bort något. Precis som du beskriver - bättre sömn, starkare, gladare, mer koncentrerad, bättre Monika helt enkelt. Såhär på våren känns det som ett gynnsamt läge att rensa kroppen och det blir lättare eftersom jag är ute ännu mer, ljuset tankar på energi och lust och sedan går resten av "bara farten". Lycka till, till oss båda ;)
    P.s. Jag läser din bok och den tankar verkligen upp mig. Du skriver så fint..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Monika! Skönt att höra att vi är fler som fungerar på samma sätt. Glad att du tycker om det jag skriver!

      Radera
  2. Just nu vill jag inte äta kött, men ändå blev det fläskfilé till kvällsmat när de hungriga vargarna:-) kom hem från träning och det är bråttom bråttom . Jag anpassar mig efter familjen nu och det är ok. Jag äter mindre kolhydrater själv nu, när vi var på middag sist frågade värdarna om jag körde GI då jag ofta dissar potatis och bröd. Skulle önska att min man ville köra lchf då han har problem med luftrören och även min pappa. Men man måste vilja själv... Jag tycker det är intressant att höra hur andra äter, jätteglad att du delar med dig. Idag ska jag äta mungbönsgryta till lunch:-). Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ulrika. Ja det är inte enkelt det där med maten, som vi varit inne på tidigare så är vi så individuella och tål och mår bra på olika delar. Och ja, man måste definitivt vilja själv. Lycka till medmungbönorna! Kram

      Radera
  3. Intressant det här, jag tänker mycket på kosten. Mår helt klart mycket bättre när jag inte äter socker men tyvärr kan jag inte hålla mig till bara lite. Det är antingen eller. Och att inte få äta socker tycker jag känns så tråkigt, det tillhör liksom njutning för mig. Äsch, jag vet inte hur jag ska komma på något bra sätt....

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig har det handlat om att hitta andra saker att äta som jag upplever som extra goda. Jag bakar på mörk choklad och mandelmjöl. Äter med grädde och bär. Men ibland vill jag bara ha socker. För min personliga del handlar det alltid om att jag är trött när det dyker upp. Tror att kroppen minns genvägen till att bli piggare lite snabbare... Men jag håller med dig, det är inte enkelt!

      Radera
  4. har tänkt en hel del på det där med kolhydrater och börjar få ihop en längtan efter en detox som framförallt utesluter kolhydrater. om jag lyckas, det är frågan, särskilt med mitt obsessiva brödbakande som gör mig så gott. men känner mig övertygad om att mindre kolhydrater vore bra för mig...

    sen tror jag att det är klurigt att dra ner på det. lite som bara anna säger, det är liksom antingen eller.
    vi får se.
    fredagskramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Det där allt eller inget kanske vi alla är uppfostrade med, jag vet inte. Sedan tänker jag att det faktiskt är skillnad på bröd och bröd. Jag menar allt med vetemjöl går verkligen bort för mig för att vetet är så manipulerat idag, har ingen likhet med hur det var. Surdeg och annat som du bakar är något annat. Tror jag! Fredagskramar till dig!

      Radera
  5. Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver. Det kunde ha varit mina ord, min berättelse. Din summering är så knivskarp - makten ligger hos oss. Tack för påminnelsen.

    /Lovisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är viktigt att komma ihåg, ingen offerkofta :)

      Radera