Tar emot

När jag vaknar står solen högt och bara dånar ut sin värme. Jag dricker kaffe och läser tidningen innan jag gör yoga. Och jag är så stel. Ofattbart stel egentligen. Men nu för tiden vet jag att det är känslor som kan orsaka stelheten också. Att dessa de senaste underbara dagarna också satt sig i kroppen. Tar liksom ut sin rätt. När jag sitter på  mattan och känner hjärtat hamra i bröstet så känns det som det var tusen år sedan jag yogade och ändå är det bara någon dag. Och återigen vet jag att allt påverkar. Tar emot.


   Hela huset är fullt av färska blommor. Hela min studio har färska blommor, min mans fotostudio har färska blommor. Vilken rikedom. Jag ska njuta varje sekund tills de vissnar och känna att allt har sin tid. Nu är ändå nu och sen är sen. Att ha en dotter hemma en vecka är också en lyx jag inte är van vid. Vi har promenerat på stan, ätit brunch på en liten restaurang och bara pratat. Jag njuter av det också. Guldkorn i tillvaron. Tar emot.
   Ser en blåsippa och några blad från gullvivor på väg upp. Vägen dammar men snödropparna stretar fram under buskarna. Våren spränger sig in och det är efterlängtat. Tar emot.