Fira

Fira. Jag älskar att fira. Har haft många fester, ordnat många roliga happenings av alla möjliga anledningar. Idag på min födelsedag kan jag känna att det där stora firandet inte är viktigt på det viset. Att få en kaffebricka och ha en lugn fin morgon, det är underbart. Sonen ringer och berättar om ett paket som jag får längre fram. En dotter som var hemma förra veckan gav mig ett för-födelsedagsfirande med sång och paket och det är ju nyss jag hade mitt stora boksläppskalas. Så jag är firad. Fram och tillbaka, hit och dit och det värmer mitt hjärta. Jag gillar nämligen att fira. Både mig och andra. Att få vara huvudperson en liten dag. Att få njuta lite extra och känna att man faktiskt är speciell. Ikväll har jag yoga och så blir det middag hos den andra dottern. Känns som en perfekt planering. Hade en vän som tyckte att man inte hade gjort något speciellt och då skulle man alltså inte fira. Att firandet på något vis var knutet till en prestation. Jag tänker tvärtom. Jag tar alla anledningar till att fira, stort som smått och våra barn är likadana. Firar allt möjligt. Vardagen kan bli så skön med en picknick på vardagsrumsgolvet, en kopp kaffe på sängkanten, utflykter till skogen, parken, vart som helst, gott fika på jobbet. Det behöver inte kosta något mer än själva ansträngningen. Visst är det rätt så skönt att faktiskt fira?