Från det ena till det andra

Jag gråter inte ut. Jag vaknar inte pånyttfödd. Har ett våldsamt stretande och motsträvigt yogapass i kvällningen och sedan väntar jag bara. Kan inte beskriva det annorlunda. Och det är som ett skifte i mig när morgonen kommer. Fortfarande trött. Men inte less. Fortfarande lite seg men ändå på väg. Åker in till Stillastund och har lektioner i medveten andning. Och där. Och då. Så lossnar allt i mötet med nya människor. På sätt och vis är det mitt bränsle. Att träffa nya människor som vill vidare i sina liv. Som inser att en ytlig andning behöver bli djup. Som inser att de behöver andra verktyg. Några timmar senare med andning, rörelser och samtal så möter jag en ung yogatjej som kontaktat mig via min blogg och det är så inspirerande att prata med en ung människa som redan hunnit yoga länge. Hennes kloka tankar och hennes längtan bort från ytan. För den finns ju i yogavärlden också. Vi  behöver ta stöd av varandra, vi som upplever ungefär samma saker.

   Det är med ljus och värme inombords som jag handlar och kör hemåt. All snö som fanns här i trädgården i förrgår är borta och nu stormar vindarna runt knuten och solen visar sig i en försiktig glimt innan den tippar ner bland granarna. Nog är det skönt att känna vändningen även om den kom utan dramatik den här gången? Inget är exakt som tidigare och ändå precis lika. Från det ena till det andra. Om du förstår?! Trevlig helg!

De två översta bilderna tog jag i förrgår och den nedersta nu när jag kom hem. Som två helt olika årstider och som ett slags yttre tecken på hur snabbt allt kan vända :)