Regnet öser ner nattetid och på morgonen stormar det av vårvindar med solen som en vän i bakgrunden. Jag är pollenallergisk. Inte överdrivet mycket men tillräckligt för att jag ska känna mig trött. Lite seg. Och mitt ena öga rinner. En av mina yogaelever skrev så här om sin yoga idag:
Jag kan inte idag beskriva hur, men jag vet att yogan de senaste åren har bidragit till att jag kanske har mött mig själv på ett nytt sätt. Det räcker för mig för att fortsätta med det jag gör. Ibland gör tvivlet entré och det tror jag är nyttigt. Viktigt då att se vad som sker för andra. Krokusarna ute på gräsmattan står i givakt och jag skulle vilja strama upp mig själv lite grann men just idag är det som det är, jag har en hundraårings öga på min vänstra sida och det är nästan lite spännande hur utseendet kan förändras av något så litet.
Jag kan inte idag beskriva hur, men jag vet att yogan de senaste åren har bidragit till att jag kanske har mött mig själv på ett nytt sätt. Det räcker för mig för att fortsätta med det jag gör. Ibland gör tvivlet entré och det tror jag är nyttigt. Viktigt då att se vad som sker för andra. Krokusarna ute på gräsmattan står i givakt och jag skulle vilja strama upp mig själv lite grann men just idag är det som det är, jag har en hundraårings öga på min vänstra sida och det är nästan lite spännande hur utseendet kan förändras av något så litet.
Åhh nu förstår jag varför mannens ögon rinner, känns som pollensäsongen börjar tidigare. Styrkekram!
SvaraRaderaTack! Och ja det är tidigt men det här har jag aldrig varit med om tidigare. Det bara rinner...
Radera