Vill våga!

Våga lyckas. Det är klart man vågar lyckas. Eller? En god vän berättade om en kurs hon hade deltagit i där man avslutade med att skrika ut sin oro. Till sin stora förvåning hörde hon sig själv vråla att hon var livrädd för att lyckas. Mmm. Törs vi det? Bli vår fulla potential? Bli den vi är innerst inne? Vi dras med så många rädslor, vi alla. Och det är just det som skummas till ytan när vi yogar. Vad är det egentligen som kan drabba oss? Det är en av anledningarna till att yogan är så fantastisk. Så obeskrivbar. För att vi möter oss. Det goda. Det glada. Det svåra. Det obeskrivliga helt enkelt. Och däri tror jag även att vi möter rädslan för att lyckas. Vem är jag att tro att jag är något? Alla värderingar som jag önskar att jag slutade med, även om jag tror att jag gjort det så finns det delar kvar. Förstås.
   När jag såg Vasaloppet på tv i söndags så slogs jag av den ena kommentarorns (Anders Blomqvist)  reflektion över den kille som ledde så länge ända tills någon kilometer innan mål. Han sa - Nu är det bara en person som kan stå i vägen för hans seger och det är han själv. Har han den mentala kapaciteten att vinna? Och de orden upprepade han senare flera gånger och varje gång hörde jag dem lite tydligare. Killen själv grät i intervjun och var naturligtvis ledsen över att sluta som fyra när han hade segern i sin hand. Han sa - Jag var inte tillräckligt stark. Lätt att tänka på kroppen när vi pratar styrka då men vi ska komma ihåg att kroppen är underordnad sinnet. När vi andas så vi tror att vi sprängas så har vi förmodligen lika mycket till att ge. Jag vet, det är svårsmält men det är så viktigt.
   Jag kanske är lite tjatig med min bok men det är precis det här jag tampas med nu. Att jag först över huvud taget vågade skriva en bok OCH ge ut den. För det var inte givet för mig från början. Jag startade i uppförsbacke helt enkelt när det gäller min självkänsla. Att jag sedan vågade formulera att jag vill att människor ska läsa den (även om de inte gillar den, för vem kan tillfredsställa alla?) och uttalade det. Nu vill jag att så många som möjligt ska läsa den. Och som ett steg i den riktningen ska jag delta i ett radioprogram i P4 på förmiddagen för att prata om min bok. Det är så pirrigt. Men det är min egen del i att lyckas. Det som jag vill våga av hela mitt hjärta. Jag öppnar min bröstkorg i min bakåtböj och släpper ut mig själv. Det räcker med urdhva mukka för att känna att något rör sig i bröstryggen.

Här kan du lyssna på intervjun jag gjorde idag