Hela långa dagen

Igår. Vaknade med en stor bula i mitt vänstra ögonbryn och med en röd strimma längs ögonlocket. Det sved! Kändes som ett gigantiskt myggbett. Just idag! Men strunt samma. För lyckokänslan i mig den var i allra högsta grad verklig. Jag njöt precis hela dagen igår. HELA dagen. Jag tror aldrig jag har gjort det på samma sätt tidigare. Jag har ofta haft en oro i mig, vad kan hända nu som kommer att förstöra? Kan det ske en katastrof? Med mycket sjukdomar och även missbruk i familjen jag växte upp i tror jag att man utvecklar en slags skörhet och en känslighet för andra. Att tentaklerna är långt ute runt andra människor. Det har tagit lång tid för mig att släppa de där tankarna. Att låta det vara som det är. Jag bär inte hela världen på mina axlar. Jag har inte större ansvar än andra.
 
Jag började dagen med kaffe med min son och man och så fortsatte dagen i ett långsamt tempo. Vi firade min bok i min mans fotostudio och dagen till ära hade han dragit upp förstoringar på yogabilder som är magnifika. Och vi hade buffet och bubbel. firade med yogaelever, yogavänner, familj, arbetskamrater och andra vänner. Jag är så lyckligt lottad. Jag har ett sammanhang. Kanske är det just det och min yoga som gjort att jag vågat språnget. Att jag vågade skriva en bok och ge ut den. Och ja, jag är fortfarande omtumlad idag, utan tankar på otäcka saker som kan hända. Utan förbehåll helt enkelt. Och det som händer, det händer. Jag styr inte världen, jag följer med. Jag lägger min energi där den ska vara och händer det saker, då får jag hantera det när det sker. Inget annat. Hela tiden.