Borde?

Vi går en promenad till vårt vägmöte. Vi går en annan sväng hem. Åkrarna ligger där redo. Jordfärgerna som jag tycker så mycket om är ju just - jordfärger. Sjön glittrar en bit längre fram och jag längtar tills jag kan bada. Jag tror att jag skulle kunna vara en vinterbadare, om det fanns en plats för det. Det är något med  vattnet som jag känner mig hemma i. Mitt element helt enkelt. Temperaturen är faktiskt sekundär i det läget.
   Fåglarna påminner oss om att det verkligen är vår även om vinden är kall och ganska hård. Vi går en längre sväng tillbaka och se där, vi gick nästan en mil. Så skönt att sträcka ut benen och gå i samtalstakt. Samtidigt är den där höften där och påminner om något. Ska inte säga att den krånglar, det är för starkt ord men något är det som inte stämmer. Jag avvaktar och så får vi se.  Helgen har bestått av ett icke-görande. Jag har läst. Struntat i ordet borde.  Igår traskade vi runt här inne och bara njöt av att inte behöva gå ut. Idag blev det tvärtom, skönt att göra saker när andan faller på. Jag är alldeles för van att planera min tid, planera upp den och de dagar jag inte har något bestämt, inte minsta hushållssyssla, är det som jag ramlar ner i mig själv. Och i bakhuvudet finns tanken på borde. Borde jag inte göra något? Något vettigt? Nej inget sådant har fått plats. Därför är det extra skönt att faktiskt promenera. Att heja på alla som åkte bil dit och känna att jag gick för att jag verkligen ville promenera. Inte för något annat. Inte ens tanken på att jag borde göra det fanns med. Måste räknas som ett fall framåt. Hoppas du haft en fin söndag!