Inte skuldbelägga, bara kartlägga

Det finns ett uttryck som jag har otroligt svårt för. Som människor stoppar i halsen på andra. När det går bra för dem själva men inte för andra. Vad ska du lära dig av det här? eller Det finns en mening med det som sker, bara släpp taget nu! Kanske är det mest så att när andra uttrycker saker man själv tänker, men när det redan är smärtsamt över att det sker, då blir det för mycket. Utan några andra jämförelser så tänker jag på Karin Björkegrens Jones eller Kristian Gidlund, båda bloggare som jag följer och båda drabbade av cancer. De har uttryckt att människor ger tusentals goda råd. Fast de inte bett om det. I Karins fall har det också varit så att människor inom yogavärlden eller "den alternativa" sidan av livet har varit beskäftiga och haft åsikter om hennes val av behandling. Låt mig säga detta direkt - jag förespråkar ofta alternativa metoder, jag är intresserad av andra sätt att se på tillvaron, livet och jag har ofta haft en oförstående omgivning (inte familjen) till mina val. Men vem kan säga vad som är bäst för någon annan? Och varför ska man behöva höra fraser om lärande när man är mitt uppe i det som är jobbigt? Stort som smått? Jag gick till doktorn igår därför att hostan jag skrivit om här har pågått alltför länge. Kroppen är trött av att vakna många gånger per natt och den är trött av allergin. Också. Och ja, jag försöker kartlägga saker, lägga pussel i mitt liv och försöka se om jag kan hitta vägar. Alternativa. Eller ibland, som igår hos en läkare på min vårdcentral. Och han var så fin. Förstod. Frågade försynt om jag har ett barnbarn i min närhet. Och det har jag ju! Och när jag tittar i kalendern och jämför med hennes mamma, så har jag förmodligen blivit smittad av lillungen. Och när jag blivit sämre, är efter att jag träffat henne. Han sa att småbarns bakterier är mycket" starkare" och det är viktigt att veta om. Om man har känsliga luftrör, som jag haft hela mitt liv. Inte för att på något sätt "skuldbelägga" bara för att kartlägga. Vad har jag lärt mig? I stort - jag har en konstitution med svaghet runt lungorna. Jag kan behandla mig själv ganska mycket med kost och yoga. Men ibland behöver jag en doktor. I smått - att inte bli irriterad över människor som vill kasta ur sig sina frågor om vad jag lär mig, när jag är sjuk. Människor som ytterst sällan är sjuka. Å andra sidan, vad lär man sig om man alltid är frisk och ser andra vara dåliga? Att man ska vara en god medmänniska kanske? Att man ska inse att man aldrig kan göra andras val, aldrig kasta ur sig frågor som kan uppfattas som cyniska. Det var bara det.