söndag 1 februari 2015

Det har inte alltid varit så

När jag skottar snö för tredje dagen i rad och det aldrig slutar snöa så känner jag ändå hur stark jag är. Faktiskt. Men det har inte alltid varit så. Ibland är det viktigt att påminna sig. Att också kanske påminna andra. Jag vet inte hur många gånger jag mötts av kommentarer som -vilken tur du har haft! och det har gällt allt ifrån min partner, min familj, mitt hus, min yoga, att jag jobbar som yogalärare, att jag skrivit en bok osv. Och så vidare. Och nej, jag har inte haft speciellt med tur. Men jag har jobbat för det jag tror på. Hur präktigt låter inte det? Men när jag kör skoveln i den bakpulverliknande snön så är det egentligen lätt att tänka sig bakåt. Man tänker bra när man skottar snö, det är ett som är säkert.
Varför jag tänker på andras bild av mig är för att det också kan spegla det man själv kanske upplever. Jag har i bloggen alltid beskrivit mina inre hinder, blockeringar, smärtor och skador. Jag har inte mörkat något. Jag har dessutom skrivit om det när det händer. Jag har inte "safeat" och beskrivit saker i efterhand. När man liksom har facit på om det gick eller inte. Nä. Jag har utan skyddsnät kastat ut mina utmaningar här i bloggen. Sällan redigerar jag. Sällan skriver jag om. Sällan väntar jag med tankar jag har. Nej det är rakt på, rakt ut. Det är så jag vill ha det. Och när jag idag beskriver min vardag så vet jag att det kan låta bortskämt. Men det har inte alltid varit så som det är nu. Jag har inte alltid ägt min egen tid när jag inte jobbar. Jag har inte alltid orkat yoga eller röra mig som jag gör nu.  Jag har inte alltid varit intresserad av min kropp som jag är nu. Det som alltid intresserat mig däremot är mänskliga relationer, valen vi gör och hur vi alla fungerar. Mentalt. Själsligt. Idag är jag också intresserad av hur jag fungerar rent fysiskt och vad som påverkar mitt mående och min hälsa.
   Jag har inte fått något gratis, men när en bekant säger att jag lever ett drömliv, som hon också önskar sig, så är min fråga till henne - vad hindrar dig att göra det du vill? Och det kommer en lång räcka av förklaringar och hinder. Som om inte jag också har haft det? Hon vet ju heller inget om hur jag känner eller har det egentligen, hon hör bara yttre saker.
   Att börja yoga, var den stora vattendelaren i mitt liv. Men när första diskbråcket i nacken för 11 år sedan kom så fick smärtan mig att hitta andra sätt att utöva min yoga. När armen tappade känseln och ändå gjorde ont. När jag fick nästa två diskbråck året efter och inte kunde gå, för att höger ben var obrukbart var den första tanken - hjälp, jag vill inte tappa min yoga! Jag gick en hel termin och tittade på andra som utövade yoga. För det var omöjligt för mig att göra det som de gjorde i salen. Däremot hade jag ett eget program som jag följde slaviskt hemma. Och det gav resultat. Men utan min egen envishet så hade jag varit någon annanstans idag. Nej, jag slår mig inte för bröstet, jag vill bara påminna om att varje dags slit eller glädje ger utdelning i slutänden. Alla små val längs vägen ger ett ganska makalöst resultat längre fram.
   När jag började med yoga kunde jag inte ha föreställt mig någonstans att jag skulle bli yogainstruktör att jag skulle sluta på studion där jag yogade och undervisade flera gånger i veckan i 8 ÅTTA år (!) för att några år senare starta min egna studio. Det var bara den inre rösten som fick mig att ta mig åt lite olika håll. Och med lärare som såg mig och peppade mig men även utmanade mig. Och jag vet inte hur många som jag tränat med som sagt - åh, jag skulle också vilja träna för Zhander och Emma. Och samma svar kommer från mig - vad hindrar er? När vi tittar in i den där bröstkorgen där hjärtat slår så är det bara vi själva som vet varför vi gör de val vi gör. Och inget är gratis. Inget händer bara. Om vi inte uttalat det vi önskar OCH jobbat för det. Samtidigt. Så nej, det har inte alltid varit så som det är i mitt liv just nu. Men om jag kan förändra saker i livet och kroppen så kan du. Det var bara det. 

18 kommentarer:

  1. Du är en av mina dagliga hållplatser. En hållplats för eftertanke och ny input. Dina reflektioner ger mig alltid något som leder mig vidare. Ibland långsamt vidare, ibland med små glädjeskutt! Så ditt "det var bara det" ger så mycket mer resonans i mig som läser än du kan ana! Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh så skönt att läsa, tack! Var på väg att ta bort det jag skrivit, tänkte att det kanske lät hårt. Kram!

      Radera
  2. Sat Nam för det fina du! <3

    SvaraRadera
  3. Hör dej, ser dej och gläds med dej!
    Kram och du, du är fenomenal :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rodnande säger jag tack. 🙏

      Radera
  4. Om du visste hur mycket inspiration jag tar av dig just för detta. Du är osvenskt rak och härlig <3 Jag har funderat en del på det där med att ha tur sen vi fick barn nr 2, som somnar lätt och sovet gott bland annat. OCh jag börjar tro att det inte är tur utan medvetet arbete. Så hade jag aldrig kunnat tänka förut utan lite hopp för förändring finns det. Mycket tack vare dig. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Lotta tack tack! Ja jag har känt mig väldigt osvensk som du skriver, många gånger. Alltid känt mig mest hemma med människor från andra länder faktiskt... Ja medvetet arbete är nyckeln :) Kram kram

      Radera
  5. Ja du tillhör verkligen dem som kan uttrycka dig här och nu, och dela det du upplever! Härligt och inspirerande!

    Läser och fnissar igenkännande... kolhydratinfluensa:) Såå sant! Äter helt gluten- och sockerfritt och mår så bra. Fick mig en tankeställare när jag läste att även ägg och mjölkprodukter kan ställa till det för en som har inflammation som största hotet... tycker du att mjölk/grädde/smör varit lätt att ta bort? Använder du bara kokosolja istället?

    STOR KRAM
    Milla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Milla! Jag använder aldrig komjölk, jag använder mandelmjölk eller havremjölk. Grädde har jag i vissa maträtter där kokosgrädde inte passar med sin smak och smör äter jag. Helst Ghee men annars smör, ekologiskt. Äter jag yoghurt eller kvarg så får jag ont i magen. Tyvärr för det är såå gott! Kram kram

      Radera
  6. Det var inte så bara det, det inlägget. Det känns hoppfullt att läsa om din resa. Och jag känner att min väg har bara börjat. Men snart så ... /Kram, Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så bra, allt förändras, så håll ut :) Kram

      Radera
  7. Härligt med din styrka idag och det är så bra att bli påmind om att vi alltid har ett val, att kämpa för det vi vill, att välja det vi vill. Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja det kan vara lätt att skippa den där morgonträningen eller vad det nu handlar om, lite för många gånger, då behöver man påminna sig och veta att allt ändras i slutänden om jag gör det här NU. Kram kram

      Radera
  8. Jag bara stärker mig här hos dig.. Tack <3

    SvaraRadera
  9. Jag har också haft tur, tur som en tokig. Pojken med guldbyxor fulla med matjord. Jag jag vet inte allt vad jag fått höra vilken otrolig räkmacka jag glidit fram på, bara slickat av grädden i farten, liksom. En dag sa en kollega till mig, du har inte haft tur. Du har förtjänat din framgång genom att se till att vara på rätt ställe, turen kommer till den som söker upp den. Alla gånger man varit på fel ställe i livet och när man inte varit lyckosam, det är inget jag har fokuserat på. Och jag har haft lika många timmar per dygn som Bill Gates och Malala. Du har förtjänat det du vunnit, med eget slit och tvivel. Varje dag är en seger, varje kväll en vinst för att vi har försökt.
    Robert K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh så fint du skriver! Tack!

      Radera