Kan det bli mer yoga än så här?

Finns det någon som inte har drabbats av bilden på den lilla pojken som ligger på en strand med sina smala ben och små skor? Jag började gråta direkt jag såg den. Kanske för att vissa bilder talar mer till oss, kanske för att det någonstans är lättare att relatera till sig själv? Jag vet inte. Jag vet bara att nu när de som är på flykt är fler än någonsin, någon skrev att vi är i närheten av andra världskriget. Jag vet faktiskt också att de allra flesta vill hjälpa. Igår samlade Röda Korset in 2 miljoner. Igår! Alltså på en dag. I Sverige. Vi är trots allt en hjälpande nation, vad än brunskjortorna gör. Och att Vi gör vad vi kan har samlat in 5 miljoner. Det gör mig någonstans mitt i allt elände och hemskheter ändå förhoppningsfull. Att vi vill och att människor tar initiativ. Kan det bli mer yoga än så här? Att sträcka ut handen och ge. Av vårt överflöd. För det har vi faktiskt. I den lokala gruppen av Vi gör vad vi kan så ska vi lämna det vi har. Jag har ju massor av yogamattor sedan min studio, det är faktiskt något de efterfrågat för människor att sova på. De från Örebro reser till Stockholm och de därifrån  kommer att resa ner till ön Lesbos i Grekland. Hemma har vi filtar, varma tröjor (vi behöver inte alla vi har) vår dotter har samlat ihop barnkläder som hennes barn vuxit ur och vi ska köpa hygienartiklar som schampo och tvål. Jag ska även titta över mina skor. På något vis känns det skönt att göra något lite mer handfast än att skänka pengar även om det självklart måste fortsätta. Hur hjälper du? Har du något tips?

Bilden är lånad från Facebook Vi gör vad vi kan