Fascinationen över månen

Jag sover ofta gott, men när jag sover lite si och så, brukar alltid månen vara inblandad. Och inatt skulle det ju vara  mer spektakulärt än någonsin. Med både fullmåne, supermåne och blodmåne. Jag var beredd. Tänkte att vaknar jag så vaknar jag. Och det gjorde jag. Vid 03 var jag vaken, gick upp. Och månen som jag ser genom ett litet fönster vid vår yogaplats, den var så stor. Nära. Och den fullkomligt lyste upp hela åkern framför vårt hus och skogen bortom det. Jag såg trädgården i ett lite kallt ljus. Men många stjärnor. Visste att det var kallt, bara några grader så jag stod där i min pyjamas en stund. Bara drog i mig ljuset. Tänkte inte. Bara stod i stunden. Men tröttheten rev i kroppen, jag la mig en stund och nästa gång jag vaknade var det morgon! Jag missade den blodröda månen. Nu måste jag vänta till 2033 då fenomenen inträffar igen. Jag tror att månen alltid lockat människan, i olika kulturer på olika vis. Zhander pratar om planeternas inverkan på kroppen och hur vi faktiskt har ett mikrokosmos i vår kropp. En del upplever ingenting vid fullmåne. En del vid nymåne och andra aldrig. Min mamma som arbetade på en postoperativ avdelningen på sjukhuset berättade att det alltid kom in fler blindtarmsinflammationer på fullmånenätterna, det var något som var välkänt för dem. Vår mellanunge var redan som baby väldigt påverkad, hon sov nästan inte alls på fullmånenätterna. Själv påverkas jag alltid. Jag håller inte alltid reda på månens faser, men det gör min kropp. Z säger också att månen har en våldsam ingrediens i sig, att man ska vara varsam med sin yoga när månen är ny eller full. Skadar man sig vid fullmåne, brukar det ta längre tid för kroppen att läka. Vissa yogatraditioner som Ashtangayogan gör ingen yoga vid ny- eller fullmåne. En del tycker det är trams. Själv är jag fascinerad. Jag var som barn väldigt fascinerad av rymden, av det stora oändliga på något vis. Om månen kan påverka havet med sitt tidvatten så är det för mig ganska logiskt att den även påverkar oss. Även om vi naturligtvis är olika känsliga. Många har sin menscykel helt koordinerad med månen, så var det nog från början, innan syntetiska hormoner och annat började användas i p-piller. Jag är tacksam att jag har en koppling uppåt. Att min kropp finns i samklang med något som är så stort och mäktigt, är inte det ganska fantastiskt? Så här skriver Zandra om fullmånen:

Det sägs att fullmånar lockar upp det vi försökt förtränga i vårt undermedvetna till ytan. För mig stämmer det definitivt. Det jag går igenom och bearbetar känslomässigt nu dök upp för första gången under en fullmånemeditation.

Fullmånar och speciellt den här, blodmånen, handlar om att släppa taget. Har du gammalt bagage du går och bär på så är det ett utmärkt tillfälle att göra en ceremoni för att lämna det bakom dig, vad det än må vara. Det kan vara allt från ett ex till vanor eller rädslor du vill göra dig av med. Släppa taget, för att du ska kunna gå vidare i livet, friare, lättare och öppen för att släppa in nytt. Man kan se fullmånen lite som en storstädning i känslolivet.

Bilden har jag lånat av Anders Hedlund i Sala, hittade den via FB. Tyckte den var helt underbar!