Nyfikenheten är stillad

Det vara det där med att testa annan sorts yoga. Jag har gjort det ibland. Segat igenom mig en terminskurs i någon annan stil och allt har bara känts som - nej, det här är inte min yoga. Det jag tror är viktigt och som jag talat mig blå för är att hitta en bra lärare, som man litar på och som man vet kan det hen gör. Någon man liksom vågar lägga sin tillit hos och även utföra det som kan kännas mindre bekvämt och skönt. Men jag måste nyansera det uttalandet lite. För jag tror också att själva yogaformen måste kännas rätt för en själv. Och det vet vi ju, hur otroligt olika det kan vara och hur allt liksom verkar finnas inom yogans värld idag. Nå. Jag har testat yinyoga. Har utövat det med två olika lärare. Det var intressant. Men inget mer än så vad det gäller deras sätt att undervisa. De var bra helt enkelt. Jag litade på dem. Men yogan. Nej. NEJ. Den är inte min någonstans. Jag har gått i klass några veckor i sträck. Missat någon lektion för att jag varit på konferens eller lite krasslig. Jag har till och med köpt en bok till om yinyoga. Jag vet inte riktigt varför jag varit så intresserad av just den formen, förmodligen utifrån vad människor skriver om den och hur de ä l s k a r den. Jag har också för allra första gången i mitt liv laddat ner en yoga-app från samma bok, Vila dig i form av Magdalena Mecweld. Boken är fin och personlig - det gillar jag. Rena fina bilder.  Appen var inte bra. För mig som älskar tydlighet var den otydlig. Instruktionerna hängde inte riktigt med, det krävde att man tittade på bilden eller visste sedan tidigare, så det kan man ju lära sig vart efter. Men jag har blivit så mycket sämre i min kropp sedan jag lade till den här yogan på kvällarna. Jag har fått så mycket mer ont i min höft att det känns crazy. Kunde inte tro det först men det är ett faktum. Och någonstans landar det i mig igen. Allt är inte för alla. Det som en älskar och mår bra av, det kan vara rena katastrofen för någon annan. Låt oss slå fast en gång för alla, vi mår inte bra på samma rörelser, samma mat eller sömnmönster. Vi är individer. Men ibland är det som jag måste testa i alla fall. Och det har jag gjort. Och kanske var det dumt. Min nyfikenhet är stillad och jag kan ärligt säga att jag gav den en chans. Kanske någon annan gång, men förmodligen inte. Jag måste vara rädd om mig och lyssna på kroppen. Jag har ju min egen yoga som just jag ä l s k a r. Låter det vara så nu.